Fem dagar kvar

Efter förra tisdagens intervallpass har det varit en hel del tunga dagar. Dessvärre utan tung träning. Nedre hälsenefästet är svullet och ömt. Dagen efter intervallerna kunde jag knappt stå på benet. Kul. Mindre än två veckor kvar till den lilla tävlingscomebacken och så känns det som att ett helt års riktigt bra träning är förgäves.

Under veckan har jag testat jogga lite. Det har gått några km, men sen kommer ömheten tillbaka. Sen har jag vilat tre dagar och ätit voltaren konstant. Men jag får känslan av att det inte kommer att bli bättre de kommande dagarna, även om jag vilar helt.

Så efter mycket grubblande kom jag fram tillföljande: Det som antagligen är det sämsta alternativet. Och det är att köra på. Bita ihop. Träna och tävla. Och om åtat veckor, när de planerade tävlingarna är klara, då kan jag försöka fixa till eventuella skador.

Så jag hoppas att det fungerar. Att det går att träna på som vanligt. Jag har haft ont i den övre delen av samma hälsena i över ett år och kört på riktigt hårt. Ömheten försvinner efter några minuters jogg och det stör knappt längre. Har jag tur, gäller samma sak med det nedre fästet nu.

Idag blev det 16km. 6km ute och 10km inne på bandet, för att slippa lutning och extra påfrestning på senan. Som snabbast gick det i 4.39/km och det kändes helt okej. Ingen direkt ömhet. Men samtidigt, jag kommer inte på på tårna. Jag vet inte om jag är för rädd för det, men jag måste försöka testa det innan lördagens tävling.

I morgon tänkte jag försöka köra lite snabbare lopp inne på bandet. Försöka komma ner mot 4.00/km tempo och se hur senan reagerar på det. Men efter idag, så står beslutet att tävla på lördag fast.