Ett ömt muskelfäste och en ny sko

Efter långpasset mådde benen lite lagom bra. Värre blev det dagen efter. Låren gjorde riktigt ont när jag gick. Men det kändes mest som träningsvärk så det var abara att köra på. 12 km dagen efter kändes förvånandsvärt bra. Benen pinnade på och efter en lugnare öppning så höjde jag farten ordentligt sista 4-5km. Och avslutade på fina 4.15.01.

Men de pigga benen skulle inte hålla speciellt länge. 10km på fredagen. Och det var en rejäl pina. Brutalt tungt från första steget. Benen gjorde ont och allt kändes bara skit. Men. En sak var mer oroande än tunga ben och trög form. Det var ömhet ovanför höger knäskål. När jag böjer upp benet ordentligt bakåt så ömmar det till. D.v.s i stort sätt varje löpsteg.

Ömheten satt i under kvällen när jag gick. Samt under större delen av lördagen. På söndagen däremot kändes benen bättre och jag började ladda för kommande mängdvecka med hård träning och långa pass.

Det höll i några km. Efter 6km började det ömma ovanför knät igen. Så jag stannade. Gick några minuter tills det onda släppte. Sen började jag jogga lite. Efter några minuter kom det tillbaka. Till slut gav jag upp och gick resten av rundan hem. Och kom fram till att avbryta mängdveckan på en gång.

Det finns ingen idé att chansa. Jag skulle kunna träna på med lättare ömhet. Kanske försvinner det. Kanske är det bara lite skit som satt sig där efter alla milen på det här vidriga underlaget. Men kanske är det början på något envisare. Och då känner jag att jag lika väl kan ta det lite lugnt några dagar och se till att det inte blir värre.

Så nu blir det ett par vilodagar. I slutet på veckan kanske jag kan prova rulla igång med lite lugnare 5-7km pass. Och jag väntar lite med fler 20km pass. Tyvärr. Träningslivet är långt var det någon som förklarade. Så jag får försöka tänka så. Det är åtminståne inte hälsean som spökar. Och bara det känns väldigt bra.

För övrigt. Så under det korta 8km passet idag. Så fick jag väldigt positiva känslor av de nya skorna. Mina Asics Gel 1140