Senan reagerade ordentligt på det korta 2,5km passet. Så pass att jag inte sprungit alls sedan dess. Det tar ungefär 3-4 dagar för morgonstelheten att försvinna just nu. Och det blir lite meningslöst att bara springa ett kort pass var 4:e dag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på just nu. All annan träning känns bara trist och meningslös nu när jag inte får springa. Den här identiteten jag alltid haft som löpare är verkligen som bortblåst. Och med den så blir resterande del av livet lite tyngre.
På tisdag är det sjukgymnastdags, kanske får jag några svar där. Även om jag inte vågar hoppas på för mycket. Andra alternativet är att hitta en ny operationstid med Dr. Gustafsson. Fast det kommer kanske också ta tid att få. Och jag behöver den så det passar med semestern, annars får jag vänta till jul. Och det känns lite lagom roligt.
I morgon ska jag prova springa igen, så senan inte känns helt bra när jag är hos sjukgymnasten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar