Har senaste tiden börjat anpassa mig rätt bra till ett liv utan löpning. Ett par styrkepass i veckan samt en hel del cykling. Både snabbare på en motionscykel och en del mountainbike ute på vägarna och stigarna.
Det började kännas riktigt bra och roligt. Känslan att träna hårt kom tillbaka. Efter ett pass i veckan var jag helt slut i kroppen. Det är den känslan som är underbar.
Ett annat pass satt jag inne på motionscykeln. Körde ett pass på 30km och under hela passet hade jag bara en tanke. Hur underbart det skulle vara att få sticka ut i spåret och springa i stället.
I samma veva började jag titta runt lite på internet. Det sägs att man kan hitta allt där. Och på ett forum gällande hälsenebesvär hittade jag lite intressant. Aloe vera ska tydligen kunna hjälpa mot inflamationer. Men intressantare, det var en man som satt in vanliga tvättsvampar i hälkappan. För att stödja och få mjukare stötdämpning.
Sagt och gjort. Och efter tre dagar känns hälen bättre. Det behöver inte alls bero på svampen. Det kan lika väl vara en bra period helt enkelt. Men det gör att läpparna ler en aning.
Värre blev det i onsdags kväll när jag kom hem och kände att jag brann upp. Vaknade på torsdag och mådde egentligen sämre. Envis som jag är åkte jag till arbetet. Men höll bara halva dagen. Sedan kastade jag in handuken och åkte hem. För att fortsätta brinna lite. Sov 10 timmar och vaknade hyfsat pigg idag. Det tar verkligen emot att inte gå till arbetet. Jag måste vara riktigt dålig för att stanna hemma. Men jag antar att man måste det ibland. Även jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar