Tisdag. Äldste sonen har innebandyträning en bit bort. Han vill inte cykla genom skogen själv så jag följer med. Springer bredvid. Värmer upp. Sväljer ner ångesten. Jag vet. Att snart kommer det bli jobbigt. Riktigt jobbigt.
Regnet har öst ner hela dagen. Jag var beredd på att bli dyngsur men i samma stund som vi ska dra iväg så slutar det regna. Jag tar det som ett tecken.
När jag släppt av honom på träningen rullar jag vidare. 2-3km till. Jag kallsvettas. Skakar. Sedan stannar jag till. Hoppar lite. Sprintar lite. Böjer lite. Tittar med lätt ångest upp för den långa backen framför mig.
350m är det upp. Sedan står stolpen där på vänster sida. Där jag stannar klockan och tittar på tiden. Jag vet att jag inte ska jaga tider. Men det är svårt. Jag försöker intala mig själv att ta det lugnare. Hålla tekniken. Inte stupa där uppe på krönet varje gång.
Nästa backe går det ännu snabbare. Så klart.
En halvtimme senare är jag klar. Benen är lätt stumma. Pulsen hög. Sex lopp blev det den här veckan. Fem stycken förra. Ett extra lopp varje vecka. Tror det blir bra. Tror det bygger karaktär och styrka. Backpassen får fortsätta hela vintern. Så länge som möjligt utomhus. Sedan band.
Kortare intervaller som andra kvalitétspass i tre veckor till. Sedan hoppas jag kunna dra av en snabb 10km runda. Riktigt snabb. Innan det blir dags för långa intervaller och bygga volym under vintern. Bara hoppas kroppen håller ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar