Janne skulle köra ett pass nere på banan idag. Så jag tänkte att jag skulle passa på att få både sällskap och avverka dagens pass. Eller. Pass och pass, det är mest lite jogg för min del just nu, men det är bättre är för några dagar sedan.
Vi möttes upp där nere och började värma upp tillsammans. Kroppen fylldes av en massa känslor. Så många underbara dagar och kvällar jag tillbringat nera på de där barnorna. Fantastiska hårda pass jag malt ner. Spikskor som flyger fram längs den röda mattan. Nu var det visserligen ett antal år sedan, men viljan att få tillbaka dem är stor.
Men idag var det inga intervaller. Inte för mig i alla fall. Janne körde 12x200 med 30'' vila. Jag nöjde mig med tre km uppvärmning tillsammans med Janne. Sedan höjde jag tempot lite och fick ner en km på 4.01.70. Vaden kändes helt okej. Men jag ville inte pressa den för mycket. Så avslutningsvis joggade jag runt på gräset, barfota. Mjukt underlag och extra stärkande för fotmuskulaturen.
4.38/4.25/4.27/4.01/4.43/9.33. Ibland är det konstigt att det inte går att springa långsamare. 4.30-fart känns riktigt långsamt. Ändå är formen så gott som obefintlig. Hm. Kanske är bra, jag vet inte. Om inte annat så är det ett steg i rätt riktning. Ett steg mot lite bättre form.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar