Och så börjar vi igen. Kanske.

Senan fortsätter att kännas bättre. Svullnaden finns kvar, men ömheten är i stort sätt borta. Det känns bara positivt.
Idag kom jag igång med att jogga också. Bara prova på en liten bit. Mest för att jag ska ha mycket att kunna ta med mig till Dr. Gustafsson på torsdag.

Det kändes helt fantastiskt att köra lite. Även om jag skulle vilja köra ett antal km till, så höll jag mig till 1,5km. Väldigt lugnt. Och med ett mjukt rullande löpsteg. Det fanns små små stigar som gick in i skogen kring backen där Janne malde sina intervaller. Jag körde in på dem. bara en liten bit. 20-30m kanske. Oh, vilken känsla. Att mala på där inne i skogen. Snart. Snart ska jag vara där. Igen.

Nu får jag först se hur det blir i kväll, om det fortfarande känns bra i senan. Eller i morgon bitti. Men det här känns verkligen som ett steg i rätt riktning.

Nu jävlar!