Senaste två veckorna har jag dragits med en förbannat elnvis förkylning. Inget allvarligare, men samtidigt inget som gör att man vill träna. Jag har lugnt försökt vänta ut den. Utan resultat.
I går fick jag nog och drog på mig löparskorna och stack ut. Joggade lugnt en 3km och blev förvånandsvärt trött av det. Antar att det var en kombination av förkylningen i kroppen och att det var direkt på morgonen. Hoppas jag i alla fall, för inte tror jag att jag har tappat så mycket av min uthållighet.
Hälsenan har under dessa två veckor bara blivit sämre. Det ömmar så fort jag tar på den och det är lite stelt när man tar de första stegen på morgonen. Dessutom känner jag de tmå knölarna på senan som jag hade på den högra innan jag opererade den. Det var små blodkärl som växte in i senan.
Nu börjar jag fundera på att höra av mig till idrottskliniken igen. Så att Dr. Gustafsson där kan slänga upp mig på operationsbordet. Men jag är tvärr medveten om att vägen dit är lång. Remiss från vårdcentralen och besök hos både den ena och den andra. Men rent ekonomiskt är en ev. operation inga problem.
Jag får avvakta en vecka och se. En vecka med träning. Kanske är det förkylningsviruset som gör att senan känns sämre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar