Efter ultra intervallerna blev det några vilodagar. Benen var stela. Inte så konstigt kanske. På tisdagen testade jag ett styrkepass. Fick avbryta några minuter in i passet. Kallsvettig och med hög puls. Kanske inte var helt återhämtad.
Onsdag och jag testade jogga några km. Samma sak där. Pulsen skenade och det blev sex km i krypfart. Trodde inte att det skulle ta så lång tid att återhämta sig.
Från och med torsdagen dock, då var det som vanligt igen. Och sedan dess har det egentligen rullat på. Ändra fram till förra veckan. Då körde jag ett tröskelpass inne på bandet. Planen var 2x3000-2000-1000 med 90'' joggvila och 4' serievila. Det var tanken alltså. Nu blev det tyvärr inte så. I slutet på den andra 3000:ingen började det kännas konstigt i höger vad. (Vilken nyhet!) Jag tänkte att jag var klok den här gången och avbröt passet.
Två dagar senare joggade jag. Kändes ok. Fortsatte dagarna efter. Inte 100% känsla men det gick ändå rätt bra. Ända till för någon dag sedan. Jag låg i 4.20-fart. Kändes riktigt bra. 13km avklarade. Plötsligt kommer den någon och springer om mig. Någon som inte als ser ut som en löpare. Jag släpper i väg honom en bit och sedan höjs farten. Så klart. När jag ska vika av hem. Sista 500m. Farten är låg igen. Och då sticker det till i den vänstra vaden i stället.
Efter det har jag kunnat jogga, 4.50-5.10-farter. Ett lite mer rullande steg. Ända upp till 15km. Jag vet att det antagligen inte är bra, i längden. Men nu har jag bokat läkarbesök. Inte bara för att få ordning på de trasiga vaderna. Nu är målet att fixa allt. Från den onda ländryggen, ner till den svaga rumpan och de stela baksidorna. För min amatörgissning, det är att allt det där hänger ihop med att mina vader gå sönder två gånger per år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar