Julaftonslöpning

Juldagen. Äntligen rullar julen förbi. Har på senare år inte direkt varit ett stort fan av julafton. Så mycket måsten. Så mycket pengar. Så mycket att göra.
Ett av alla måsten. Vilket i och för sig tillhör ett trevlig måste. Är julaftonslöpningen. Det är en tradition. I säkert många löpares hus. Den behöver inte vara lång. Den behöver inte vara hård. Men den ska fan i mig göras.

I år var jag lite orolig att den inte skulle bli av. Har varit lite risig till och från. testat att springa men känslan har blivit sämre dagen efter.

Till slut chansade jag och drog iväg på julaftonens morgon. 10km längs snöklädda och isiga gator. Ingen toppenkänsla direkt. Men 10km är alltid 10km. Och julafton är alltid julafton.

Räknade med att få tillbaka den där risigkänslan dagen efter. Men vaknade i morse, visserligen extremt trött, men ändå med en bra känsla i kroppen. Så även idag blev det en morgonjogg längs de snöklädda och isiga gatorna. Idag dessutom med snö i luften. 12km blev det och trots lätt ömmande hälsena så känns det positivt för resten av ledigheten.

För irriterade hälsenor. Det är något jag sprungit med till och från i snart 20 år. Inget konstigt. Men ändå irriterande. God jul.