tisdag, maj 12, 2009

Lite vadstrul

Åkte ut till Janne efter jobbet igår. Fick plötslig blackout på vägen dit och kom inte på hur jag skulle åka. Det tog halva vägen innan jag kom på att jag var på väg till Naprapaten Fröken Bengtsson. Sen körde jag fel tre gånger till innan jag kom fram. Konstigt hur en väg man åkt massor med gånger blir så mycket mer avancerad när man kommer från en annan utgångspunkt.

I vilket fall som helst. Fram kom jag. Och vi planerade en lugn 8.8km runda. Rekord långt för sedan knäskadeuppehållet. Likaså lite vågat kanske. Men efter de vanliga 20' var det bara att korta ner svängen. Kapa bort drygt 2km. Inte för att knät gjorde ont. Utan för att orken inte finns där.

Vid 20-25' tar jag slut just nu. Det är där jag ligger. Men om någon enstaka vecka ska 8-10km inte vara några problem. Orkesmässigt i alla fall.
Knät kändes bra igår också. Wohoo! Enstaka stunder känner jag mig nästan som en löpare igen.

När det återstod några få minuter dock. Högg det till lite i vänster vad. Kändes som konstant krampkänning. Riktigt ont att stiga upp i morse, men under dagen har det blivit bättre. Kanske ska det gå att jogga ett pass i morgon igen.

6.5km blev det i vilket fall som helst. På 29.41.41. Helt okej. För att vara nu. Löpvila idag, allt efter Fröken Bengtssons order. I stället lite styrka. Vader, knän och mage/rygg. Och laddning till morgondagens möjliga pass. Om jag hittar tid mellan arbetet och personalmötet.

4 kommentarer:

Mr T sa...

Se till att inte öka belastning med för hög fart och för långa sträckor så att du går sönder. Själv lyckades jag med bedriften att göra en praktvurpa i söndags. Skönt att kunna springa 7,5 utan att få ont mer än i armbågen ;) Tur att folk tror att jag drog i backen på cykeln.

Glenn sa...

Mr T >> Nejdå, ska hålla det lugnt och säkert.
Hur lyckades du med vurpan? Var det i avancerad terräng? Inga känningar i knät?

Mr T sa...

Terräng? Asfalt is dä shit. It hurts more when you fall =)
Vad sägs om kramp i ljumskar och vader och försöka springa över ett farthinder.

Mr T sa...

Inga känningar i knät.