Blåst på bra pass

Kort uppdatering bara.
Två bra kvalitetspass senaste veckan.
Jag började med 10x1000m med 60'' vila på bandet. Flöt på något enormt bra. Lätta ben. Lätt kropp. Snittade 4.03. So far so good.


Några dagar senare. Dags för tempopass. Planen var 8km. Men även det flöt på magiskt bra. Slutade på 10km på 41' blankt. 4-06-fart med andra ord. Och självförtroendet växte. Att komma under 40min vid 40 års ålder, det skulle väl inte bli så svårt när det här kändes så lätt.


Timmarna gick och så läste jag ett instagraminlägg. Det handlade om den där lokalen jag sprang i. Om det där bandet jag hade använt på de här två passen. Det handlade om att det bandet var det lättaste på hela stället. Alldeles för snällt. Det pratades om 5-10sek per km. Fuck.


Och så plötsligt var det inte alls lika positiv känsla kring de där två kvalitetspassen. På andra band kan jag upptäcka när de går fel åt andra hållet. Ligger jag i 4.00-fart så visar min klocka och bandet olika tider. När min klocka har gått fyra minuter så har jag bara kommit 950m ungefär. Det blir tydligt. Men det upptäcker jag inte om bandet går för snabbt. Eller så gör det inte det och mina tider stämmer fint.


Till helgen ska jag köra långa intervaller. Kanske 2x3000-2000-1000 eller 3x2000-1000. Eller så blir det 5x10' med 2' joggvila. I en fart på kanske 4.05. Ja, så får det nog bli. En sak är säker dock. Jag ska välja ett annat band än senaste.

4x2000 [4.08]

Ny vecka. Nytt kvalitetspass. Efter att förra veckan fått avbryta intervallpasset så tog jag revansch i helgen. Planen som var uppsatt löd: 4x2000m i 4.08-fart med 1km joggvila i 4.45-fart. Sagt och gjort och jag stod redo på bandet kl 08.00.


5 km uppvärmning. Det går sjukt långsamt och segt. När intervallerna drar igång och känns lätt så försöker jag kontrollera mig att inte höja farten. 4.08 var det bestämt. 4.08 skulle det bli.
Alla fyra loppen löpte på hur fint som helst. Kändes som det där var en bra tröskelnivå för mig just nu. Hade kunnat mäkta med flera 2000:ingar till.


Nu gäller det bara att hålla i det här. Långa intervaller eller tempo en gång i veckan. Nu i helgen är planen 7-8km tempo alternativt 8x1000m. Inte för snabbt.


Avslutade veckan med att springa hem från andra sidan stan. Åtta grader kallt och med enorm huvudvärk. 15km blev det och veckan bjöd totalt på 53km.

3000-2x2000-2x1000

Jag tror att svaret på frågan i förra inlägget är nej. Ingen skriver blogg. Ingen läser blogg. Så därför kan jag egentligen lika väl fortsätta fylla i diverse träningsdagböcker i stället. Det går snabbare. Det är lättare att analysera.


Avslutningsvis ska jag kanske nämna att jag nästan flög fram i helgen. Bandpass i lördags. Tanken var 3000-2x2000-4x1000 i farterna 4.15-4.10-4.05. Vilan var jogg 4'/3'/2'.
På förhand tänkte jag att det var ett rätt tufft pass. Kanske inte farten i sig, men att hålla på så länge, det är jag inte riktigt van vid än.


Jag drog iväg. Fick tag i en band i fel rum. Tycker inte om det där stora rummet på gymmet. Luften är kass. Väggen är för nära. Men med många nyårslöften så är det bara att ta det man får. Om några veckor är det nog lugnt igen.


Den första intervallen flöt på bra. Förutom att jag insåg att bandet var sjukt felkalibrerat. Tappade nästan fem sekunder per km jämfört med vad det skulle vara enligt bandet. Vilket resulterade i att jag försökte springa ikapp det med högre hastighet än jag egentligen skulle behövt.


2x2000 gick också bra. Men sedan började kroppen ta slut. Två stycken tusingar mäktade jag med. Sedan kom den där rädslan för att bli för trött. Jag vek ner mig. Joggade ner 1.5km och stannade bandet. 17km är en okej mängd. Men jag hade nog kunnat bita ihop. Och det stör mig något enormt.


Söndag. Lugnt långpass. 18km utan konstigheter. Finns det bara gott om tid så är de passen underbara. Jag fortsätter att arbeta med att kunna hålla nere farten. Dessutom är kroppen så stel på morgonen så de första km ser nog inte vackra ut.

Skriver folk blogg fortfarande?

Jag hittade en gammal tråd på jogg.se som handlade om träningsbloggar. Klickade lite sporadiskt på några stycken. Av kanske 20 stycken jag tittade på så var det en av dem som var aktiv. Alla andra tog slut där någonstans mellan 2011 och 2015. Skriver folk bloggar fortfarande? Finns det något som helt intresse av att egentligen följa någons träning? Kanske är det mera en egen slags träningsdagbok numera. För framtiden.


Streaken med träning är intakt. 12 passet i rad nu. Nästan varannan dag löpning/styrka. Försöker vara klok och hålla igen löpningen, även om det känns bra. Det har dock uppstått någon liten irritation. Under hälen på vänsterfoten. Hälsporrekänsla. Kul. Precis vad jag önskade mig det här året. Jag tror det kommer från att jag går omkring utan skor på jobbet numera.


Skorna är på nu. Gjutna ilägg i skorna. Styrkeövningar för foten. Tror jag har det under kontroll. Inga känningar i går under löppasset. Stack iväg direkt efter jobbet. För varje dag som går så blir vägarna ändå lite lite mindre halkiga. 10km var planen. 10km blev det.


I slutet av passet kom jag in på en grusväg. Den var helt fri från is och såg så förbannat inbjudande ut så farten drogs upp direkt. 4.24 och 4.17 gick de två sista km på. Kändes fantastiskt att få trycka på lite utan att halka ett halvt steg bakåt hela tiden.


Idag blev det lunchträning. En riktig lyxsak jag numera kan göra. Får återkomma om det. FMTK - 600 reps blev passet. Svetten rann. Pulsen upp. Jobbet gjort.

Det rullar på

Det nya året rullar på riktigt bra än så länge. Men jag har samtidigt en enorm erfarenhet av att det brukar kunna ta slut rätt snabbt när det rullar som bäst.
Samtidigt måste man få njuta lite av rullandet.


Nu är det inte så att formen är fantastisk. Men milen kommer in på kontot. Passen blir av. Och av det kommer formen till slut. Det har jag också erfarenhet av.


I lördags trotsade jag halkan och begav mig till gymmet. Trängdes lite med alla nyårslöften. Visserligen var jag där tidigt på morgonen så de flesta nyårslöftena låg fortfarande och sov.
Hur som helst. Upp på bandet med morgontrött och stel kropp. Iväg.
Har man tanken att springa lite längre, kanske upp mot 20km, då är de där första 6-8km så ofattbart tråkiga.


En annan nackdel med band är att jag har svårt att spinga lugnt. Så fort kroppen är i gång så går det fortare och fortare. När första milen avverkades på lagom imponerande 48' så gick farten direkt upp.


Hade en tanke på att köra en halvmara. Få en slags tid som jag kan ha som riktmärke. Men så blev det inte. Några km in på den andra milen så började det bli tungt. Farten låg ner mot 4.20/km nu. Och jag inser att jag är inte där. Inte ännu. Så efter 18km klev jag av. Nöjd men bitter. Jag hade i alla fall inte ont någonstans.


Igår gav jag mig ut på de halkiga gatorna. Tänkte ta en lugn runda. Svårt att springa för snabbt när det är så mycket is ute. Kroppen kändes bra. Efter 16km när jag var hemma igen kände jag mig nästan oberörd. Fantastiskt när det går att få in såna pass ibland också. Och det är något jag har och fortsätter att träna på. Att tvinga mig själv att springa långsamt. Nu gick den här rundan i 4.44-fart. Kanske ändå lite för fort. Men det kändes grymt.

Nytt år - 2020

Nu har det gått några dagar sedan julafton. Så pass många dagar att det gick och blev ett helt nytt år faktiskt. 2020. Ett år där det är dags att försöka öka mängden lite till.
För att summera de sista dagarna av året så blev det lite blandat. Någon dag där jag kände mig hängig. Någon dag där jag malde på 15km i bra fart på bandet.
Fick också in 20km skidor med en kompis. Första gången jag stod på skidor sedan Vasaloppet. Vaknade upp med sån brutal träningsvärk i höftböjarna och framsida lår så jag knappt kunde stiga upp ur sängen.

Summerar vi året. Då blir det ändå med positiva ögon. Började med att köpa två par skor med hög drop. 10mm. Tänkte att det kunde avlasta mina vader lite. Efter det har jag kunnat köra över 10 mil varje månad (utom oktober där tre sjukveckor satte stopp för det). Om det beror på skorna eller något annat, det vet jag inte.

Under året har jag också tänkt om lite gällande träningen. När jag kört backe eller långa intervaller så har jag kört det lite långsammare än tidigare. Mera åt tröskelhållet. Kanske har det också gjort att vaderna hållit lite bättre.

Under året fick jag ihop 1737.5km. Det är en ordentlig höjning från 2018 (675.7km). Målet i år var 1500km och det klarade jag. Planerar 2000km för 2020. Ingen onaturlig höjning, men det är ändå beroende av hyfsad hel kropp, både från skador och sjukdomar.

Årets första mil avverkades igår. 10km på otroligt isiga gator. Kanske ska jag investera i ett par Icebugs. Om vintrarna ska se ut så här i fortsättningen så är det kanske lika bra. Enligt vädret ska det nu vara plusgrader någon dag till innan det blir kallt några dagar. Sedan plusgrader igen. Ser ut att bli halkigt resten av månaden. Tyvärr så innebär det också att jag måste gå in och trängas med alla nyårslöften på gymmet.

Idag är det löpvila. Lika bra det. Är själv med barnen och det är isgata utanför fönstret. Lägger mig ner på mattan och kör ett FMTK pass i stället. Laddar benen för löpning i morgon.

Julaftonslöpning

Juldagen. Äntligen rullar julen förbi. Har på senare år inte direkt varit ett stort fan av julafton. Så mycket måsten. Så mycket pengar. Så mycket att göra.
Ett av alla måsten. Vilket i och för sig tillhör ett trevlig måste. Är julaftonslöpningen. Det är en tradition. I säkert många löpares hus. Den behöver inte vara lång. Den behöver inte vara hård. Men den ska fan i mig göras.

I år var jag lite orolig att den inte skulle bli av. Har varit lite risig till och från. testat att springa men känslan har blivit sämre dagen efter.

Till slut chansade jag och drog iväg på julaftonens morgon. 10km längs snöklädda och isiga gator. Ingen toppenkänsla direkt. Men 10km är alltid 10km. Och julafton är alltid julafton.

Räknade med att få tillbaka den där risigkänslan dagen efter. Men vaknade i morse, visserligen extremt trött, men ändå med en bra känsla i kroppen. Så även idag blev det en morgonjogg längs de snöklädda och isiga gatorna. Idag dessutom med snö i luften. 12km blev det och trots lätt ömmande hälsena så känns det positivt för resten av ledigheten.

För irriterade hälsenor. Det är något jag sprungit med till och från i snart 20 år. Inget konstigt. Men ändå irriterande. God jul.

Vi hörs snart

Det är lite komisk när jag avslutade senaste inlägget med återkommer snart. Det blev inte snart. Det blev jävligt länge. Närmare fem år. Mycket har hänt sedan dess. Barn har fötts. Föräldrar har gått bort. Vader har gått sönder. Knän har opererats. Och jag har bytt arbetsuppgifter. Annars är allting precis som tidigare.
Nu är det här. Vad jag vill minnas. Inget ställe där man sitter och skriver om sin familj eller andra vardagliga funderingar. Det finns det visst ett annat ställe till. Utan här pratas det träning. Eller skador. Som det har handlat rätt mycket om här.


Jag tänker inte gå tillbaka i tiden och ta upp den ena vadskadan efter den andra. Det jag kan säga. Det är att jag sprang sönder min menisk för ett tag sedan. Brorsan var här uppe på besök. Och det brukar gå som det gör när vi kör. Lite för hårt. Lite för långt. Lite för mycket tävling. Helt enkelt mer än en medelålders kropp klarar av.
Nu är menisken opererad. Två vasalopp har körts. Ett i -28 grader och ett i strålande sol och snösorbet. Vilket som var värst? Faktisk det andra. Jag har sällan varit så förstörd vid målgång.


Nu hoppar vi till nutid och låter de här senaste åren vara en dimma. En lång skadefylld dimma. Det är december och det är bara några dagar kvar till jul. Givetvis vankas det julaftonsjogg. Enligt tradition.
Det här året har det rullat på rätt bra. Över 10mil varje månad utom oktober. Då drogs jag med en långvarig förkylning. (Märk väl, ingen skada!)


Jag har under året varvat löpning med styrketräning. Sedan sommaren har jag kunnat börja träna på luncherna. Löpning tisdagar och torsdagar. Styrketräning måndagar och onsdagar. Vilket givetvis resulterar i mer tid hemma på kvällen.


Jag har under hösten också upptäckt FMTK. Försvarsmaktens träningsklubb. Underbar app som har en massa olika pass för olika eller hela kroppen. Den säger helt enkelt åt dig vad du ska göra. Perfekt när man inte riktigt är insatt i styrketräning eller inte orkar tänka. Dessutom alla övningar utan redskap.


Nu är det torsdag. Strax dags att cykla och hämta barn. Tror det blir dagens träning. Har varit lite seg senaste dagarna. Trött i kroppen. Försökte mig på ett FMTK pass i tisdags. Fick avbryta efter några minuter. Kallsvettig. Hög puls. Kändes inte bra.


I morgon dock. Då. Kanske.
Ska väl avsluta det här inlägget på samma sätt som senast. Återkommer snart. Hoppas jag.

Ännu en vad

Semestern lider mot sitt slut. Det har varit en bra semester. En riktigt bra semester. Nu behöver jag inte gå in på alla utflykter, resor och aktiviteter här. Utan jag kan lägga fokus på löpta km. På hårda och lätta pass. För det har varit en bra sommar även ur träningssynpunkt.

Jag gick upp från 3 mil i veckan till 5 mil. Lyckades hålla det i stort sätt varje vecka. Det har länge varit runt 30 grader varmt. Så i bland har jag gömt mig inne på gymmet för att få till lite hårdare pass utan att tuppa av.

Det har gått riktigt bra. Även om en del pass kännts riktigt tunga med tanke på värmen. Men jag har hela tiden vetat att det kommer att släppa. Och i början på veckan så gjorde det så. 15 lätta km. Hade kunnat fortsätta hur länge som helst kändes det som.

Jag hade två-tre pass där ingenting på hela kroppen gjorde ont. Ren magi. Men givetvis ska det inte få vara så speciellt länge. Den andra vaden. Den vänstra. Högg till för några dagar sedan. Under ett lugnt distans pass. Jag väntade någon dag. Provade. Pang. Igen.

Förhoppningsvis är det samma sa jag haft under våren med den högra vaden. Då kunde jag jogga vidare. Rulla på en foam roll och göra lite övningar. Nu har jag beställt en egen så jag inte behöver åka till gymmet för att rulla. Så jag hoppas det ska bli ordning på vaden snabbt.

Återkommer snart. Hoppas jag.

Kvalitetspass

Tro det eller ej. Men senaste veckan har jag kört lite kvalitet. Och eftersom det är 300 grader varmt ute så hoppade jag in på löpbandet. Och, ja. Dessutom tycker jag om att köra de snabba passen på band.
I vilket fall som helst. Förra veckan. 3x3km @ 4.00/km med 1km joggvila @ 4.45/km. Ett pass som kändes väldigt bra. Inga problem alls att fullfölja med hyfsat pigga ben.

Därför hade jag stora förhoppningar på dagens tempopass. 10km var planen och en vision att kunna nå ner emot 40'. Redan på uppvärmningen kändes både kropp och ben tunga. Inget jättesug att springa fort. Vilket är bra att ha om man nu ska klara ett tufft pass.

4.05 på första km. 4.07 på andra. Började komma in i farten lite nu. 4.05 på tredje och 4.05 på fjärde. Det började bli tungt. Men jag chansade och drog upp farten. 4.04 på femte och 4.04 på sjätte. Riktigt tungt nu och jag kom till den punkt där jag var tvungen att välja. Dra ner lite på farten och kanske orka hela eller köra och få ett lite bättre snitt.

Då vaderna började kännas av lite på sjätte km så valde jag att dra upp farten ytterligare och ge mig efter 7km. Onödigt att chansa och kanske få ännu mera ont i vaderna. 3.55 på sista km och i mål på 28.26. Och även om det bara blev 7km så får det vara ett okej snabbdistanspass. Det var ändå ett tag sedan benen rullade på riktigt snabbt.

I morgon blir det dock lugn jogg ute i värmen. Konstigt nog ser jag redan fram emot det.

Brutalt spår

För ett tag sedan sprang jag genom en skog på en stor grusväg. Från grusvägen gick det in en stig in i skogen. Så när det var dags för passet igår kom jag på den briljanta idén att testa den där stigen. Så in i skogen sprang jag.
Det fanns en miljard olika stigar som gick åt alla möjliga håll. Och inte fan var det någon märkning på träden heller. Så efter någon km så stod jag där. Mitt i skogen. Och var så jävla vilsen man kunde bli.

Men jag fortsatte på stigar hit och stigar dit. Tills jag kom fram till någon slags parkering och en samlingsplatstavla. Då hade jag koll på vilket håll jag skulle i alla fall. Efter många om och många felval så kom jag ut på den där stora grusvägen igen. Fick ihop 12km men jag kan inte förstå den stora hysterin kring det här med orienteringsspår, eller "trailrunning" som det tydligen kallas nu för tiden.

Det blir orytmiskt i löpningen. Ingen fart alls. Risken att stuka fötter tycker jag är större än vinsten med styrkan i lederna man får. Så jag fortsätter gärna att springa utanför skogen.

Idag bar det av till ett elljusspår. Det är första gången på länge jag springer i ett sådant. På vintern är det ett konstsnöspår och kanske borde jag fattat då. Att det här var ingen vanlig motionsslinga. Det här spåret var brutalt. Sjukt tunga backar. Och det känns som att det alltid gick uppför. Kom det någon nedförsbacke så var det i en 90 graders lutning. Inte en möjlighet att vila.
Två varv i 5km slingan mäktade jag med. Strax under 45'. Egentligen helt okej med tanke på hur tunglöpt det var.

Avslutade passet med 1,5 timmes tennis. Kanske inte var den smartaste idén. Jag är inte 20 längre och är visst inte oövervinnerlig. Kroppen orkar inte med lika mycket utan att vila.

I morgon är det löpvila. Måste låta vader, hälsenor och knän vila lite. Vet inte riktigt hur statusen är på allt det där.

Ännu ett år

Jag klickade runt lite på nätet. Plötsligt hittar jag den här sidan. Det är nästan så jag glömt bort att jag hade den. Inte konstigt att det inte skrivits något. Skulle vara skönt ibland om det skrevs ett inlägg om träningen automatiskt efter ett bra pass. Om man nu kan göra någon bra inställning om vad ett bra pass egentligen innebär.

Nåja. Nu är jag här. Nu skriver jag. Kanske skriver jag i morgon igen. Kanske skriver jag om ett år. Jag vet inte vad jag kan lova.
Jag ska låta historia vara. Hur slutet på 2013 varit och första halvan av 2014. Det jag kan säga är att det inte slagits några pers eller direkta distansrekord. Men det har ändå blivit ett par pass här och där. Både bra och mindre bra. Hade ett par tusingpass på bandet som snittade 3.48/km på 8st.

För någon månad sedan köpte jag två par nya skor. Nu jävlar skulle det springas. Ett av paren var aningen för små. Det gick bra att springa i dem och jag tänkte att de skulle töja ut sig lite efter ett antal mil. I stället slutade det med ett ömt hälsenefäste och tre veckors vila/rehab. Just my luck. Även om det kanske var mitt fel.

Men efter att ha gått tillbaka till mina gamla perfekta Lunarglide så har det försvunnit och jag springer obehindrat igen. Wohoo!

Så jag hoppar till nutid. Blåsigt igår så jag fegade och gömde mig inne på gymmet. 20km drog jag av. 24.17 - 22.01 - 21.49 - 21.21 på de fyra femmorna. Pigga ben och fullt fokus. Nästan så jag skulle tro att jag var i form. Om jag inte visste bättre vill säga.

Idag planerade jag att få dra iväg en sväng efter middagen. men Flickan från landet i norrs träning drog ut ordentligt på tiden så jag kom inte iväg fören sent. Provade lite nya vägar som inte alls var så långt jag hade trott. Landade på 10km till slut i 4.35-fart.

Kanske är det för att semestern har börjat. Kanske är det för att det är varmare och ljusare. Men suget på att springa är bra nu. Men jag har förstått att efter sommar kommer vintern. Och den kommer tidigt här uppe i norr...

Det var inte igår

Det har snart gått ett år sedan jag skrev något här. Ett år där det hänt en hel del. Dessvärre har det inte hänt så mycket ur träningssynpunkt. Vilket den här bloggen egentligen ska innehålla. Jag kan sitta här och rada upp ursäkter. Ursäkter som att Prinsen tar mycket tid och kraft. Att Flickan från landet i norr ska hinna träna också. Och allt sånt där. Den enda hållbara ursäkten är egentligen att jag är hemma hela dagarna med Prinsen just nu och när det väl blir kväll så lockar det mer att lägga upp benen i soffan.

Senaste året har även innehållit en del problem. Inga benbrott och större skador, men vaderna har strulat till och från som vanligt. Det har blivit avbrott från träning och motivationen har inte alls funnits under en lång tid.

Det jag däremot har börjat med under den senaste månaden, sen jag gått på min föräldraledighet, är barnvagnslöpning. Det är inga jättedistanser som avverkas, men mellan 5-8km får jag ihop på förmiddagarna i alla fall. I farter mellan 4.50-4.25/km. Helt okej. Och så blir det styrketräning när Prinsen sover.

Så jag har inte helt legat på latisdan. Sista dagen innan föräldraledigheten tog jag ett sista besök på gymmet. Ett litet formtest. Drog av en 10km på 40.59. Så helt ur form är jag inte.

Tanken är väl att försöka få ihop lite mer än 3mil i veckan. Inte minst nu när jag är ledig i ett halvår. Hur det sen blir i höst, när alla jobbar och Prinsen ska börja på förskola, det vet jag inte än. Det pusslet får jag försöka lägga då.

I kväll ska jag däremot försöka komma iväg en sväng när Flickan från landet i norr kommit hem. Jag har en liten kille med öroninflamation här hemma just nu, så det känns inte rätt att stoppa ner honom i vagnen och springa med honom. Han har dessutom försökt somna i en och en halv timme nu. Kanske dags att ge upp och ta upp honom. Suck. Det kan bli en lång kväll det här.

Det vill sig inte.

Det vill sig inte riktigt just nu. 3km har avverkats under de senaste två veckorna. Det är inte riktigt okej. Inte ens nära.
Har haft lite strul med höger vad igen. Det började komma lite smått efter ett tempopass på 8km i 3.50-fart. Jag misstänker en lättare bristning. Men vad vet jag.
En veckas vila blev det innan jag testade att jogga hem från jobbet en dag. 1.8km gick bra. Sen kom smärtan tillbaka.

Nu har det gått 10 dagar till och det börjar bli hög tid att ge sig iväg på en runda. Jag vill så gärna. Jag drömmer mig tillbaka förra våren. Snittlängen på passen låg på 16km. Jag var oövervinnerlig kändes det som. Ute och körde i regn och rusk. I snöfall och minusgrader. Ibland lite snabbare på band. Men känslan av att få springa så mycket. Att kunna göra det och känna hur stark man är. Det är inte illa.

Men visst. Nu sitter jag i soffan. Prinsen ligger och sover och jag äter cocosbollar. Hm. Är det inte fel någonstanns? Varför ligger jag inte på golvet och kör sit-ups i stället? Elller bemböj? Kom igen nu!
Men jag var på Iksu spa idag. Hämtade ut mitt årskort jag fick genom komunen. Eller. Fick och fick. Jag betalt givetvis för det. Ingenting är gratis. Men i stället för ett månadskort för sjuka 920:- så betalr jag nu 308:- i månaden. Känns betydligt mer rimligt och humant. Och då får jag även tillgång till solrummet. Bara en sån sak.

I morgon ska jag dit. Då är Flickan från landet i norr på plats igen och jag får smita iväg en stund på mogonen. Ska testa jogga lite lugnt på bandet och sen köra lite cykel. Hm. Den där cykeljäveln. Den förknippas verkligen med rehab...

Upp och ner

Snart två månader sedan jag skrev om ett träningspass. Och sedan dess har det väl varit lite upp och ner, men jag har ändå lyckats hålla minst 50km i veckan (förutom en sjukvecka). Ofta har jag reflekterat över formen under passen. Ena dagen så är det tungt att jogga hem från jobbet med ryggsäcken i 4.45-fart i sju-åtta km. Andra dagen flöt jag fram när jag drog av en fin serie med 1x3000+2x2000+3x1000 med 500m joggvila. På farterna 3.53/km-3.49/km-3.38/km

Så det går verkligen upp och ner. Men jag tycker någonstans att jag hittat ett upplägg som fungerar just nu. Jag kör mitt längre pass och jag kör mitt kvalitetspass. Sen fyller jag ut med kortare pass så mycket det går, utan att vara borta från Prinsen för mycket.

Så här får det fortsätta. I alla fall fram till sommaren, då ska jag försöka få till lite längre och fler pass igen. Den där sommaren, så aldrig verkar närma sig. Förra veckan hade jag -18 när jag gick iväg till jobbet. Och snön verkar aldrig försvinna. Vad tänkte jag egentligen när jag lämnade Stockholm?

På torsdag är det dags för ett favoritpass. 10km tempo. Det ger en bra bild på hur formen ligger till på riktigt. Hoppas att kunna klämma mig ner mot 39' i alla fall. Då ska jag inte ha tappat för mycket de senaste månaderna.

Annat upplägg

Jag har funderat lite den senaste tiden. Eftersom våren och kanske hela det här året kommer att bli svårt att få till några monsterveckor med 10-12 mil. Men jag tror egentligen inte att det är fel. I stäet kan det bli mera yckat och om inte annat en ny träningserfarenhet.

Jag hade från början ett mål att i alla fall få ihop 50km varje vecka, vilket visade sig vara rätt lätt. Sen har jag försökt hålla på ett långpass och minst ett kvalitetspass varje vecka. Och jag börjar fundera på om det kanske är det viktigaste.

Kanske håller kroppen bättre i längden och den hinner återhämta sig ordentligt mellan passen. I stället för att dra av en 14-16km återhämtningsrunda melan de tunga passen bara för att få ihop alla milen.

Vi får se hur formen är till sommaren eller hösten men just nu känns det bra. Ingen panik att köra varje dag utan jag kan med gott samvete sticka ut och köra 3-4 pass och den vara med sonen.

I helgen nu blev det långa intervaller. 5x2000m med 500m joggvila. Snittet hamnade til slut på 7.38/km och det kändes förbannat lätt.
Den här veckan började jag inne på bandet. 27 lätta och fina km i lugn fart. Men det blir lite väl tråkigt att stirra ut genom ett fönster på en vit gräsmatta i två timmar. Så de sista fem km gick i 4.20-fart. Snittet slutade på 4.49/km.

Sporadiska pass under våren

De sista dagarna på 2011 blev det inte mycket löpt. Det hela slutade med att jag någon dag innan nyår gick ut och sprang ett varv runt kvarteret. 2km. Allt för att komma över 350mil under året.

Nu är det ett nytt år. 2012. Och det får bli ett år som kommer lite inom parantes. Jag vet inte hur det kommar att se ut. Hur distanserna kommer att bli. Men jag tvivlar på att jag kommer att vara i toppform i sommar.

Men det är ingen skada som sätter stopp. Och det är väl huvudsaken. I stället har det hela tiden varit planerat att det ska bli ett lugnare år. Eller i alla fall till en början. Anledningen är en liten kille vid namn Sebastian. Han kom till världen den 30:e december och man kan väl lugnt påstå att det är lite p.g.a honom som det blir lite mindre löpning.

Dels så vill man vara med honom så mycket det går efter jobbet. Samtidigt som han stjäl en hel del sömntimmar så här i början. Men tids nog sitter rutiner och han kanske sover när han ska och håller tyst när han ska. Tills dess blir det sporadiska pass. Jag ska försöka hålla igång så mycket det går. Kanske ett snitt på 5 mil i veckan. Men långpass och kvalitetspass blir mer sällsynta.

Sjukdagar och tunga tusingar

Dagen efter det där vidriga backintervallpasset på bandet så började kroppen säga i från. Jag tog mig till arbetet på måndag morgon men vände snabbt hem igen efter bara en timmes arbetande. Placerade mig i sängen, som just nu bara är en madrass i vardagsrummet bland alla flyttlådor.

Där låg jag. I tre dagar. Med en öm kropp, lite feber och lite illamående. Inte dödssjuk, som män kan bli, män inte pigg nog att jobba, och verkligen inte att springa.

Så det blev inte fören på torsdag som jag provade jogga några korta km och sedan lite längre på fredagen. Kroppen känndes bra och jag ville gärna få in ett intervallpass den här veckan. Så med Jannes sällskap så stod jag på lördag förmiddag inne på bandet och malde tusingar. Snittade 3.26.97 på 6st med 60'' vila. Men fick slita betydligt mer än förra veckan. Egentligen kanske inte så konstigt med tanke på sjukdagarna.

Kommande veckan ska vara en hård vecka. Men vi får se hur det blir med det. Kommande helg går flyttlasset upp till Umeå, och innan dess ska det packas en hel del. Men jag ska försöka få ihop så många km som möjligt.

Ett vidrigt pass med lutning

Lördag morgon. Jag stiger upp och är som vanligt väldigt stel i hälsenorna. Inget ovanligt, men inte allt för motiverande när det vankas morgonintervaller på bandet. Jag går omkring lite i lägenheten bland alla flyttlådor. Allt för att gå igång senorna. Häller i mig ett glas pucko.

Jag joggar iväg. Ut i blåsten. Två km till gymet och så tre km till inne på bandet. Uppvärmningen är klar. Under hela uppvärmningen tänker jag på passet. På vilken fart jag ska hålla. Får en tanke att 4.00-fart kan fungera. Ha!

På schemat stod det 9' med lutning 3'/2% + 3'/3% + 3'/4% och så två minuter joggvila på det. Iväg på nästa serie. 9' med lutningarna 3%-4%-5% och sen på tredje serien 9' med 4%-5%-6%.
Jag kanske tog för lätt på lutningen för jag var inte så rädd inför passet. Men nu vet jag.

4.00-fart var bara att glömma. Jag plågade mig igenom första serien i 4.10/km. Sen var jag helt slut. Men jag bet ihop. Andra serien fick gå i 4.20/km och jag slet ordentligt. Men jag skulle bara upp för den där backjäveln.
Tredje serien blev brutal. Farten ner på 4.30/km och syran sprutade ur öronen. Men till slut kom jag upp, även för den där 6% backen.

Det här passet var vidrigt. Men jag hoppas det ger något. I alla fall mental styrka. Totalt 15km och det är fint att ha det gjort innan klockan slår 12.00. Nu fortsätter jag köra överkropp. Bära möbler och flyttlådor. Fruktansvärt roligt.

Kort uppdatering

Tittar bara in lite snabbt för att säga några väl valda ord. Jag springer på. Och det känns riktigt fint just nu. Jag håller mina veckor. Hård-medel-lätt-medel-hård. Precis som det ska vara.

Förra veckan var det premiär för säsongens tusingar. Började lite lugnt med 5x1000m med 60'' ståvila. Tänkte jag skulle lägga mig kring 3.30 första gången och se hur det känns. Fick till slut ett snitt på 3.28.95 utan att behöva ta ut mig så jag ramlade ihop. Det får bli nästa gång. Ha!

Veckans andra intervall pass blev 3x3km @ 3.50/km med 2´ståvila. Även det flöt på riktigt fint och jag behövde inte slita ett dugg fören sista km på sista intervallen. Rundade sedan av veckan med ett lite längre pass hem till föräldrarna i Väsby. 20km i 4.24-fart med sådär läskigt lätta ben som man plötsligt har ibland. Utan att det egentligen ska vara logiskt att ha det. men jag antar att det bara är att tack aoch ta emot.

Nu går jag in i en lätt vecka. Ska bli skönt. Inte minst mentalt. Att ha två-tre pass som bara ligger mellan 8-10km. Och så tusingar. Glöm för fan inte tusingarna!