Mellanläge

Igår var det cykelpass egentligen. Men efter att ha missat styrkan i måndags då det i stället blev 92-års kalas. Så tänkte jag att jag skulle köra dubbelt. Inget konstigt med det. Och ingen chock för kroppen.

Väl uppe på cykeln började jag trampa iväg. Men det gick knappt. Kroppen var helt slut. Och efter bara några minuter kände jag mig allmänt svimfärdig. Envis som jag är cyklade jag vidare och det blev i alla fall 15km. Och även styrkan efter det.

I morse kl 05.00 när jag steg upp var näsan lite täppt. Och halsen ömmade lite. Det blev bättre på förmiddagen, men sämre framåt hemfärd igen.

Men skorna åkte på och gången blev jogg. Men kroppen ville inte vara med idag heller så efter bara några minuter vände jag och joggade hem igen. Senan kändes inte alls lika bra som senast, men det är förståligt om jag nu har någon infektion i kroppen.

Får se hur det känns i morgon. Kanske blir det en vilodag. Är inte direkt oväntat att jag blir sjuk. Brukar alltid bli det när jag kommer tillbaka till jobbet efter ledighet. Alla barnens baciller som flyger till höger och vänster. Tar ett tag innan man blir imun. Förhoppningsvis håller det inte i sig speciellt länge.

Riktigt positivt

Fick till ett riktigt positivt pass i förmiddags. 3km, precis som vanligt. En annan slinga, där terrängen inte är lika välbekant, så klockan inte skulle spela lika stor roll. Inte fören vid 7-8' kom första känslan nera i senan. Men den var kort och det var väldigt lite känningar i foten under hela passet.

Vilket är extra positivt då jag igår körde både längre och md hårdare motstånd på motionscykeln. Var beredd på att det skulle kännas en hel del under löpningen idag.

Kom och tänka på under passet att jag haft Tjurruset som mål att köra i höst. Att jag skulle vara hel då och se det som en nystart. I stället får jag nog skjuta upp den till nästa vår. Två Sjöar kan bli aktuellt. Om inte allt löper på perfekt, då finns det lite lopp under vintern. Snömilen, sylveterloppet. Men just nu ställer jag in mig på Två Sjöar. Då hinner jag få lite km i benen också. Förhoppningsvis.

Men efter idag så känns det väldigt hoppfullt. Nu gäller det bara att hålla huvudet kallt. Fortsätta på 3-4km närmsta veckorna. Och sedan höja väldigt väldigt långsamt.

Skönt när man får ett sånt här bra pass, det behövs för att man ska orka fortsätt med den här eländiga rehaben. Nästa pass blir på onsdag.

Borde lämna klockan hemma

Kanske är det lite åt rätt håll nu med mitt nya upplägg. Inte bara genom att köra löppass var tredje dag. Utan även att håll igång mellan passen. Löpning-styrka-cykling. Rullande schema.

Idag var det alltså löpning igen. Samma runda som i måndags. En 3km runda med lätt början och med en avslutande stigning sista 700m. Första 4'30'' kändes allt perfekt. Inga känslor alls i senan och området kring den. Sedan kom det lite lite smygande. Vissa stunder kändes det mer. Andra mindre.

Och allt eftersom stegen for fram längs stigen, så tittade jag allt mer på klockan. Jämförde tiden med måndagens pass. Och så höjdes tempot. Och i mål, vid stolpen, var jag 32'' snabbare idag än senast. Inte bra med tanke på den ostadiga senan.

Får försöka släppa tanken på tempot i framtiden. Eller ta en runda där jag inte känner till distanden. Och bara köra ett visst antal minuter och vända sedan. Nu blir det två dagar med alternativ träning. Känns bra det också.

Tillbaka till verkligheten

Nu är semestern slut och det är dags att återgå till det normala. Jag har varit lite här och där den senaste tiden. Lite i Umeå och lite i Sundsvall. Och så en resa ner till Tyskland. Under all den tiden blev det bara två löppass. En kortare morgonjogg på 2.8km i Sundsvall. Och en 3km runda längs en tågräls i skogen i Tyskland.

Men nu är nu och då är då. Första degen på jobbet idag och det märks i huvudet. Det blev en 3km runda på måttliga 14.48.69 idag. Första 6'30'' ömmadet det lite i nedre fästet. Men jag körde på. Och efter ytterligare någon minut släppte det hela och jag kunde köra på utan större besvär.

Får se hur det känns i morgon med stelhet och syligt. Och om det var något allvarligare eller bara vätskan som bör lämna senområdet i och med träningen.