För mycket lutning

Steg in på gymet i lördags morse igen. Har blivit mycket band senaste tiden. Men vill man springa fort så är det det bästa alternativet just nu. Om bara våren kunde komma tidigt i år.

I vilket fall som helst. Långa intervallet var uppskiassat på programmet. 2x3000-2000-1000 med 2' joggvila och 4' seriejoggvila. Lutningen skulle vara 2% på 3000m loppen, 3% på 2000m och 4% på 1000m. Och farten skulle vara 4.00 rakt igenom.

Jag vet inte hur jag tänkte när jag satte upp det där. Jag antar att jag underskattade lutningen en aning. Men jag drog iväg efter 5km uppvärmning, totalt ovetande vad komma skulle.

Första loppet gick bra. Höll 4.00-fart som planerat. Men efter bara några hundra meter på det andra loppet började det ta emot ordentligt. 3% lutning var fan inte att leka med i det tempot. Och inte blev det bättre på 1000m intervallen heller med 4% lutning. Kändes som att jag tuggade brutal uppförsbacke.

Efter serievilan bestämde jag mig för att sänka lutningen på andra serien. Annars skulle det här aldrig gå. Så jag körde på 1% genom hela andra serien. Det kändes lättare och jag behövde inte slite mer. Men jag är övertygad om att jag aldrig skulle fixat en serie till med samma lutning som på första. Får göra ett nytt försök om någon månad kanske.

Nu blir det några lätta dagar med distans i behaglig fart. Så kanske jag kan upprepa det fina tusingpasset från i tisdags. Den här gången med åtta lopp.

Ett djävulskt pass!

Efter långpasset på 30km förra veckan tog jag det lite lugnt. Vilodag och så två lugnare distanspass på 10-13km. Benen var tunga första passet, men svarade riktigt bra på det andra.

Sen slog det om och blev tisdag. Efter jobbet på väg till gymet och löpbandet. Kände lite lätt irritation i halsen och började misstänka en kommande förkylning. Misstankarna stärktes i och med resultatet på passet. Passet bestod av tusingar. Sju stycken den här veckan också med 60'' vila.

Värmde upp 5km och startade om bandet. Första loppet flöt på fint. 3,26. Bestämde mig sen för att chansa lite och försöka hålla de andra någon sekund snabbare så snittet putsades. Andra på 3.24 och tredje på 3.22. Fortfarande med lätta steg. Började undra om det skulle bli något stort den här kvällen.

Fjärde också på 3.22. Och nu jävlar var jag taggad. Det här skulle bara bli en fint pass. Släppte lite på farten till 3.24 på den femte för att sedan trycka på lite extra på sjätte - 3.20. Jag kände att jag fortfarande hade mer att ge så det var bara att ösa på. Stannade klockan efter ytterligare tusen meter på fina 3.14.84.

Joggade ner lite lagom omotiverad i 2km med ett leende på läpparna. Men blev samtidigt orolig om det är en förkylning på gång. Det är då jag brukar få till ett superpass. Eller så har det med långpasset att göra. Att de lugna distanspassen efter blev till någon slags formtopp. För idag, två dagar efter intervallerna är irritationen i halsen fortfarane där, men inget mer än så.

30km

Ännu en vecka är lagd till handlingarna. Och det var en vecka som innehöll ett helt nytt inslag i min träning. Senaste året har det funnits i stort sätt ett långpasspå runt 20km varje vecka. Men nu är det dags att höja nivån lite. 30km pass var tredje vecka för att vänja sig inför marathondebuten om lite drygt fyra månader.

Men om vi börjar från början så var det tusingar i tisdags. Glashala gator och nysnö över det innebar bandet igen. Den här gången lyckades det bättre och jag klarade av alla sju loppen utan att behöva kräkas och avbryta. Snittet blev precis över 3.26 vilket innebär att jag sänkte det med knappa sex tiondelar också. Helt okej, även om jag gärna skulle vilja se lite snabbare lopp än så.

Sen har det rullat på med lättare distanspass fram till lördag morgon. Då begav jag mig till gymet för att dra av det måttligt roliga långpasset på 30 km - på löpbandet. Jag ansåg att det skulle slita mindre på ljumskar och hälsenor än att köra det ute i halkan.

Öppnade riktigt lungt första milen på 51'. Inga konstigheter. Andra gick lite snabbare. 48'. Och så började "loppet". Sista milen. Jag kände mig pigg och fräsch så det var bara att testa och se vad man klarar av. 44' på den avslutande och hela passet på 1% lutning. Avslutade sista km på 3.48. Totalt 2.23 och var inte helt färdig. Så att slänga upp ett marathonmål på 3.30 borde inte vara helt orealistiskt.

Nästa vecka är en "lätt" vecka vilket innebär mindre distans. Skönt att få ta det lite lugnare efter två relativt tuffa veckor.

Glashala gator i Avesta

Första veckan av 2011 är över. I alla fall snart. Några timmar återstår. Det blev en bra vecka. 110,55km fick jag ihop och det ger en fin tredje plats på "10 i topp" listan. Efter det irriterande avbrutna intervallpasset i tisdags så var det mest distanspass som återstod.

Dubbla pass i torsdags eftersom jag gärna vill ha en vilodag. Men det var svårsprunget. Då plusgraderna slog till så blev underlaget vidrigt. Kanske det värsta på väldigt länge. Ja, tills idag i alla fall.

Men jag fick ihop två pass. Med fyratimmars vila mellan. En 13km runda på morgonen och en 10:a på eftermiddagen. Men en kortare paus mitt i då jag hjälpte en kvinna att ta sig upp på vägen med bilen igen.

Vaknade med extremet tunga ben på fredagen. Kände att det skulle bli väldigt tunga 16km på bandet. Men när jag väl stod där. Så flöt det på riktigt bra. Lite lugnare första 6km för att sedan pressa på lite extra. Strax under 45 på avslutande milen. Och 3.55 och 3.48 på de två sista km. Och det kändes väldigt lätt och spänstigt.

Idag for jag upp till Janne i Avesta. Blev 14 km på glashala gator. Kände att det tog ordentligt på ljumskar och vader. Får se hur man mår i morgon. Men 110km klarades och det är huvudsaken. Nu kan jag vara nöjd i några timmar. Sen är det en ny vecka och nya km som ska plockas. 90km tror jag veckan ligger på. En "mellan vecka".

Avbrutet pass

Sitter nu i soffan och är vansinnigt besviken. Skillnaden från att vara nöjd och besviken blev 400m. Varken mer eller mindre.

Bestämde mig inte fören efter två-tre km jogg att jag skulle ge mig på tusingarna idag. Fick plats på ett av de bra banden och vågade göra ett försök trots att det var en hel del folk på gymet.

Fem km uppvärmning följt av 7x1000m med en minuts vila var planen. Jag drog upp bandet och kunde lätt köra igenom första loppet på 3.32.10 Kanske lite för långsamt. Men jag skulle ändå mäkta med sju lopp den här gången.

Andra och tredje flöt också på utan direkta svårigheter. 3.26.77 och 3.26.65. Lite snabbare nu men ändå väldigt kontrollerad löpning. På fjärde sen började det ta emot lite sista 200m. 3.24.85 på den.

Började räkna ner antal lopp nu och bara försöka köra på. 3.25.21 och 3.25.47. Men nu kändes det ordentligt efter ungefär halva intervallen. Men jag gav mig fan på att dra av den sista också. Gav mig i väg i 3.22-fart. Tänkte putsa till snittet ordentligt jämfört med senaste gången.

Men när halva intervallen var gjord började kräkreflexerna sätta igång. Jag var säker på att jag snart skulle stå och spy rakt över löpbandet. Så jag blev tvungen att efter 600 löpta meter stanna bandet. Med lite småkräk i munnen. Sweet.

Snittet på de sex första loppen hamnade på 3.26.84. På hundradelen samma som senast. Jag är besviken, det är jag. För rent orkmässigt vet jag att jag hade fixat 400m till i samma fart. Så hade jag inte börjat kräkas så hade det blivit ett fint snitt på sju lopp. Eller om jag hade kört ute, så hade jag kunnat spy och fortsätta samtidigt i 400m till.

Joggade långsamt ner i 3.4km och fick totalt ihop 15km. Och en hel del bitterhet över att behöva avbryta. Men sång är livet antar jag. Revanch om en vecka. Då ska jag köra sju stycken med betydligt bättre snitt.