tisdag, april 29, 2008

En fundering

Nu har jag äntligen lite tid för att sitta här och skriva. Det finns egentligen inte speciellt mycket att uppdatera, men det har blivit några pass sedan passet ute i vallentuna.

Det senaste passet. i fredags, blev kanske en liten miss i planeringen. Då jag egentligen skulle hålla kring 4.45-5.00/km på mina pass, så öppnade jag första km på 4.14. Utan att ens tänka på att det gick fort.
Andra km gick på 3.56. Och det var kanske inte så genomtänkt. Dagen efter var senan väldigt stel och de små knutarna vid ärret kändes större än tidigare.

Så sedan dess har det blivit några extra dagars vila, och redan på söndagen kändes senan helt normal. Och nu efter ytterligare två dagars vila från löpning kändes ingen stelhet alls på morgonen, samt att svullnaderna är betydligt mindre.

Nu funderar jag på om jag ska låta löpningen vila lite till. Resten av veckan, kanske lite längre. Även om det motsäger vad Dr. Gustafsson har sagt. Men jag nu provat med 2km varannan dag i nästan två månader, utan att det blivit någon större skillnad. Så något måste jag prova.

I morgon ska jag coacha Janne som kommit in på banan nu. Börjat med intervallerna på bana. Och på med spikskorna. Avundsjukan växer än mer. Kanske kommer det vara så att det inte går att hålla sig från att jogga lite i morgon ändå.

söndag, april 20, 2008

Steget tar sig

Var ute i Vallentuna och provade att springa på Terräng DM banan idag. 2.5km blev det [12.24.85]. Janne kom in två på långa banan och jag joggade ner med honom efteråt. Innan idag hade jag vilat från löpning i tre dagar så jag var beredd på att det skulle kännas lite i senan, som det brukar kunna göra efter mer än en dags vila.

Men det kändes bra. Lite stelt första stegen, men sedan var det över förväntan. Det jag tänkte på idag var att jag i slutet på passet kom upp lite i steget. Det var inte lika kantigt steg, utan det blev lite mera naturligt löpsteg för mig. Inte på tårna som jag brukar, men det närmar sig.

söndag, april 06, 2008

Siktet är inställt

Senaste veckan har det gått lite upp och ner. Första passet i tisdags kändes allting utmärkt. Ingen ömhet alls i senan och jag kunde skutta omkring i skolskenet i 3km. Kanske blev det för långt men, det är så förbannat svårt att hålla igen.

Nästa pass var på fredagen. Och då gjorde det ont. I stort sätt hela passet. 2km blev det dock, men humöret var långt i från samma som i tisdags. 9.47.59 hamnade det på.

Och så var det dags idag igen. 2km med Janne. Och när han är med så är det ännu svårare att hålla nere tempot. Vilket visade sig snabbt. 4.36.70 på första km och allt kändes bra. Vid vändning blev det motvind och uppför, men det hade tydligen ingen inverkan. 4.31.33 på den och en totaltid på 9.08.03. Alldeles för fort alltså. Jag vet inte hur senan reagerar på de farterna ännu.

Idag kändes det hela alltså mycket bättre. Och jag tänker fortsätta mala på 2km varannan dag. Och så får jag hoppas på det bästa. Målet är fortfarande inställt på Tjurruset i oktober.