På toppen av listan

För fyra år sedan åkte jag till Monte Gordo, Portugal, på träningsläger. Jag var halvskadad i en vad men lyckades mäkta med elva träningspass på den veckan, totalt 114km. Det var då. Sedan dess har jag inte varit i närheten av den mängden. Fram till idag.

Efter torsdagens backpass var baksidorna lite stela. Så jag lade in veckans långpass (27km) på fredagen för att få ett långsamt tempo i benen. Även 27km är nog rekord i att springa flest km i sträck. (tidigare var det 26km). Trots att långpasset kändes rätt bra i benen så slet det ordentligt och redan på morgonen efter var benen stumma.

Det fick jag uppleva på sollentuna vallen någon timme senare. Conconiatest där farten skulle höjas med 1 km/tim per 400:ing. Först fem var inga problem alls. Andningen var oberörd och benen gick frammåt av sig själv. Men sen när sjätte varvet började och tempot skulle höjas igen kom stumheten som en smäll på käften. När sjunde skulle börja stannade jag. Kroppen svarade inte på ytterligare en tempohöjning så det var lika bra att avsluta. Givetvis otroligt missnöjd, men samtidigt. Med backpass och långpass i benen så var det kanske inte helt otippat.

Veckan avslutades i morse med Janne. Två varv till runt Rösjön och så en liten extra sväng. En relativ skön runda utan att behöva anstränga sig allt för mycket.

Och så kommer vi tillbaka till det där med Monte Gordo och rekordet. Veckans summa hamnade på 115km och det gav så klart ett nytt rekord! Sweet. Upp på toppen av listan. Målet den här veckan var egentligen 109, men är man nära så måste man ju försöka.

Nu blir det inga fler såna mängd veckor förren sent i höst. Utan jag börjar dra ner lite på mängden och får in lite mera snabbhet i stället. Backe och 70/20 lopp. Och en medelvecka på strax över 80km. En vecka som avslutas uppe i norrland med 60-års kalas. Kan bli bra.

Fantastiskt

Ännu en vecka har passerat. Ännu en vecka som där mängden klarades av. Trots illamåendet på torsdagen så repade jag mig snabbt och kom iväg redan på fredagen igen. Även om det intervallpasset blev avbrutet.

Efter en fin start med veckans långpass (24km) på måndagen flöt det på bra med backintervallerna på tisdagen och ett lugnt 13km pass på onsdagen. Benen svarade bra och jag kunde återhämta mig relativt bra på den långsamma rundan på onsdagen.

Fredagens intervallpass sket sig totalt. 6x800 (vila 1') blev 800-400-400-800 i stället. I farter som inte var i närheten av godkända. Men förhoppningsvis har det sin förklaring i att kroppen bar på något och inte i usel form.

I lördags stack jag iväg i regnet. I väg till Överjärva gård för att möta en vän som kom springandes från solna. Tillsammans sprang vi sedan hem igen för att avnjuta lite middag och ett trevligt sällskap. Och kanske var det bra att hemvägen gick en bra bit över 5.00/km tempo. Annars brukar jag ha svårt att hålla mig till de lugnare farterna när jag tränar själv.

Sista dagen på veckan blev en lugnare 10km runda. Eller lugn och lugn. Jag avslutade den sista km närmare 3.50. Men det kändes lätt och avslappnat. Totalt blev det de 85km (6 pass) som jag planerat. Och det blev nu fjärde raka veckan som gått precis enligt planerna.

Nästa vecka blir tyngre. Då är det dags för en hård vecka och grundträningens topp. 109km på sju pass står det på programmet. Och jag antar att det bara är att bita ihop. Ett långpass och två kvalitetspass. Backe och 70/20 intervaller. För nu är det dags att släppa de lite längre intervallerna och gå in på lite mera snabbhetsinriktade intervaller. Det blir en utmaning. Tur att det bara är en tredagars arbetsvecka.

I veckan beslöt jag mig för en tävlingscomeback också. Tre år sedan sist. Nu anmälde jag mig till midnattsloppet i augusti. Dessvärre var det fullt i alla startgrupper fram till grupp 5. D.v.s de som planerar att springa på 55-60 minuter. Själv har jag målet att ta mig under 40'. Så det blir nog ett jävla massa kryssande mellan folket. Men kanska kan man mygla in sig i någon annan startgrupp.