torsdag, mars 25, 2010

Segt på uppdateringsfronten

Att det är segt på uppdateringsfronten skulle kunna betyda att det inte bedrivs speciellt mycket träning. Kanske är det tvärt om just nu. Det springs så fort det finns chans och ärligt talat: jag gillar det som fan.

Förra veckan skulle vara en slags uppstartsvecka efter några veckors lätt träning i thailand. Uppstartsveckan slutade på 76km, inkl. ett tempopass på 41.36. (10km)

Benen och kroppen kändes tunga hela veckan. Men började piggna till lite framåt söndagspasset. Så pass pigga att jag öppnade den här veckan med ett riktigt fint 22km pass. Ett pass som i slasket och mörkret gick betydligt lättare och snabbare än väntat.

I går var det intervaller på schemat. Och jag tänkte att jag för en gångs skull skulle bråka lite extra med mitt psyke och ge mig på vidriga tusingar. 7st blev det med 1' vila mellan. Snittade kring 3.50 och benen svarade relativt bra. Är dock lite besviken på tiderna. Jag skulle vilja ha snabbare tider vid det här laget i träningen.

Idag stack jag efter en tung arbetsdag iväg på två 7.2km rundor. Efter första rundan var jag helt oberörd. Och efter andra, ja. I stort sätt samma känsla. Det tog emot lite lite i de tyngre uppförsbackarna, men inget mer än det. Så det blev en mycket positiv runda med tanke på intervallpasset igår.

I morgon är det fredag. Och då. Då ska det springas fort igen. På bandet.

tisdag, mars 16, 2010

Tillbaka till vintern

Jag vaknade till dagens första solstrålar som försökte kämpa sig in genom det fördragna fönstret. Det är fortfarande tidigt men det är nu eller aldrig. Jag kliver ur sängen och drar på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag vet att t-shirten egentligen är för mycket. Men det känns ändå bäst så. Jag snörar skorna och stänger tyst dörren bakom mig.

Det är barmark. Stum asfalt för den som senaste tiden bara sprungit på snö och is. Vägarna leder uppför. Genom en liten by. Upp mot bergen. Palmer och andra exotiska träd växer höga längs sidorna. Här och där står några vakter. De enda människorna jag möter är de som är på väg till arbetet. På sin lite vespa.

Det är tungt att springa. Förbannat tungt. Stum asfalt. Hög luftfuktighet och kvav luft. Värmen suger ut all energi. Det är hopplöst att ens försöka ta sig runt längre än 6-8km. Efteråt svettas jag i flera timmar. Men jag är nöjd. Att ha börjat dagen med lite springa. Och samtidigt möte de övriga som just stigit upp och kommit ner till frukosten.

Så var det i två veckor. Men nu har jag lämnat Thailand. Och åter landat i Sverige. Kanske hade jag hoppats på att våren skulle ha dragit in över landet vid det här laget. Men jag hade visst förbannat fel. Så jag har återigen få dra på mig fjorton lager kläder. Och halkat runt på isbanorna där ute på vägarna. Den här veckan får bli lite starta-upp vecka. Utan intervallpass. Bara lugnare distans så benen får komma igång igen. Eller. Hela kroppen egentligen. För den senaste tiden har den inte gjort många knop. Mest intagit vattenmelon shakes och singha. Och en förbannat massa räkor av olika slag.

Men nu är det bara tagga igång igen. Komma in i rytmen och mala km. Det är kul. När man är igång på riktigt. Det fösöker jag intala mig i alla fall.