torsdag, december 30, 2010

Summering 2010

Året 2010 börjar lida mot sitt slut. Jag sitter nu uppe i skogen i norrland framför en kamin där elden sprakar härligt. Det är lätt att känna sig bekväm. Men för en liten stund sedan var jag ute och malde. 14km i ca. 4.20/km. Kändes okej. I alla fall med tanke på att snön slog i ansiktet, 10 minusgrader och halkigt underlag. Men för att sumera året så är det just det jag nämnde, som är en stor förändring jämfört med tidigare år.

Jag har alltid haft lätt att hitta de där ursäkterna. Det är för kallt, det är för halkigt o.s.v. Så har det inte varit iår. Jag har nog gått och blivit mentalt starkare. Ute och köra. Så enkelt är det. Det finns inga ursäkter. Inte så länge man är relativt hel.

Under 2010 har jag dragit ihop närmare 3200km. Det är ett "pers" på över 1000km. Inte illa för en gammal man som jag. Och det märks klara förbättringar. Att ligga och köra 20km i 4.20-4.30 fart är inga problem längre. För bara ett år sedan fick jag verkligen slita då.

Tävlingar har det inte varit så mycket. Midnattsloppet som blev riktigt vidrig. Trängsel som gjorde att det inte gick att springa. Sen var det halvmaran som jag med bitterhet ficklämna över starlappen till Janne. I och med en lättare hälseneskada.

Och så var det det där med skador. Jsag har haft tur. Enormt mycket tur jämfört med ungdomsåren. Då var det problem hela tiden. I år var det lite strul i ena senfästet i slutet påsommaren. Antagligen för att det blev väldigt mycket mängd samtidigt som kvalitetspassen blev snabbare och slet mer. Får tänka på det till nästa år.

Nu när januari kommer blir det dags att komponera ihop nästa års tävlingar. Någon är redan klar. Men jag ska försöka få in några roliga terränglopp på våren också. Har hört att just tävling är bra träning.

Så vi kör på. Ett pass kvar det här året. Det ska väl gådet också. Innan det är dags att vända blad och köra nya intervallpass och distanspass. Det känns bra nu. Och det har varit ett enormt bra träningsår. Och så får jag tänka som de där amerikanska löparna...Just Do It!

onsdag, december 22, 2010

6x1000

Veckorna rullar på. Och termometern visar allt fler minusgrader. ilket resulterar i allt fler pass på löpbandet. Inte potimalt. Men det är bättre än att vila eller riskera luftrören.

Lätt vecka den här veckan, vilket ska resultera i endast fem pass på totalt runt 75-80km. Det blir att pressa ihop de hårdare passen såhär i början på veckan då det inte finns tillgång till bandet i julhelgen. Men det ska nog gå bra ändå.

Började med att dra av sex tusingar på bandet igår. Öppnade ytterligare lite hårdare den här gången. 3.28 på första. I stället för 3.36 som senast. På uppvärmningen var benen pigga, men jag kände redan att huvudet var någon annanstans. Svårt med balansen på bandet.

Andra flöt på bra. 3.27. Och även tredje kändes okej på 3.28. Jämnt och bra. Men på fjärde började det ta emot redan. Inget bra tecken. Men jag bet ihop. 3.24. För att på femte få slita lite och hamna på 2.29. Jag var på väg att ge upp. men övade lite på den mentala biten och öste på ett sista lopp. 3.23 och snittet blev bättre än förra veckan.

Idag blir det långpass (24km) där de sista fyra ska bli en ordentlig tempohöjning och ligga runt 4.00/km. Sen blir det lättare pass resten av veckan. ch i och med att jag åker upp till norrland på lördag så vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop passen till nästa vecka. Allt beror på hur termometern beslutar sig att vara.

lördag, december 18, 2010

13km tempo

Avverkade igår ett lite längre pass på löpbandet. Det har blivit mycket löpband senaste tiden, kanske lite onödigt mycket. Men det tar emot att springa runt i den där förbannade snömodden. Kylan stör inte, inte ett dugg. Men underlaget är vidrigt. För varje steg jag tar känner jag hur det sliter i ljumskar och hälsenor.

21 km i går i alla fall. Ingen direkt märkvärdig fart, utan mest bara ett pass att ta emot dig. Hade bandet på 1% lutning som jag brukar. Det passet trodde jag skulle sitta i under dagens tempopass också. Men jag hade fel. Tror jag. För när det på skissen stod 13km i 4.10-fart så blev jag direkt orolig. Inte minst när passet skulle köras kl. 09.

Men efter att ha fått igång benen hyggligt efter 4km uppvärmning så drog jag iväg. Lade farten på 4.08 för att ha någon sekund till godo och för att ta ifatt de sekunderna man tappar när bandet ska skruvas upp.

Hade hoppats att det skulle vara en bekväm resa upp till 5-6km i alla fall. Men det kändes lätt hela vägen fram till 9km. Det var först där, med 4km kvar, så det började bli lite stumt i benen. Snabbt slog jag bort tanken på att dra ner på farten, utan jag malde bara på. Och plötsligt så var jag klar. 13 km med ett snitt på 4.08/km. Helt okej. Jag hoppas de här nya tempopassen, som ska bli längre och länre, verkligen betalar sig i sommar.

onsdag, december 15, 2010

En tusing till

Efter ett par dagar med riktigt tunga ben var det idag dags för tusingar igen. Termometern visade på -10 så jag räknade redan i morse att stiga in på gymet och mala passet på löpband. Konstigt nog är det mera av en nervös taggkänsla att göra det, i stället för att få det där vanliga klumpen i magen redan kvällen innan.

Förra gången, för två veckor sedan, så körde jag fyra tusingar med ett snitt på 3.34.42. Efteråt när jag pratade med Janne så blev jag nästan utskälld för att fega så mycket i början då jag tror att jag inte ska orka. Då gick jag ut lugnt på 3.43.

Idag gick första på 3.36. Kanske fortfarande lite för långsamt, kan jag analysera så här i efterhand. Andra loppet gick snabbare. 3.26 och det kände fortfarande väldigt lätt. Tredje loppet på 3.28 och först nu tvingades jag upp lite mera på tårna.

Fjärde på 3.25 och jag började fundera på om jag är i bra form eller om det är så förbannat mycket enklare att springa på band.

Femte drog jag runt på fina 3.19 utan att känna mig helt död efteråt. Ett hyggligt snitt på 3.27.37 alltså på fem lopp. Än så länge är det inte så många lopp, jag ska om ett antal veckor vara uppe på nio-tio tusingar i förhoppningsvissamma farter. Men jag tycker ändå det indikerar på hygglig form.

Ska försöka jogga av de snabbare loppen med ett lite längre pass i morgon innan jag på fredag eller lördag drar på en snabbare runda igen. Planen är 13km i 4.10/km fart.

måndag, december 13, 2010

3000km

Innan det här året hade jag ett rekord på 2100 löpta km under ett år. Det var då. Det rekordet är visserligen slaget för väldigt länge sedan, men under veckan som gick passerade jag 3000 löpta km under 2010. Riktigt bra.

I början på året var nästan 12-14km pass som långpass. Nu när det står 14km på programmet så är jag lättat. Vad skönt, bara ett kort pass idag. Vilken enorm skillnad det kan bli.

Men men, året är inte över ännu och jag hinner dra in ett antal km till innan det är dags att knyta ihop säcken och sumera 2010. Kanske blir det runt 3200km Vem vet.

Senaste veckan har det varit lite motigt att komma ut och köra. Speciellt torsdag och fredag. Jag har inte alls varit motiverad att gå ut i kylan och springa. Men jag har gjort det, och bara det är en utveckling jämfört med förr i tiden då det blev väldigt många oplanerade vilodagar.

Den här veckan innehåller 5x1000m igen. år se hur vädret är om det blir på band igen. Men en sak är säker, jag ska inte hålla på och fega som senast. Att öppna på 3.43 är inte godkänt. Nu ska alla ner på 3.30.

onsdag, december 08, 2010

Oförskämt lätt

Den här veckan är det bara ett intervallpass. Hur det blev såi programmet vet jag inte. Men jag hade säkert någon tanke med det. Och kanskeär det bara bra så kroppen får ta det lite lugnare.

I vilket fall som helst har veckan flytit på riktigt bra. Trots de ohyggliga minusgraderna. 17km i måndags och 14km igår. Gårdagspasset var dock vidrigt. Känseln försvann helt i ansiktet och händerna. Men 14km är alltid 14km.

Idag klev jag dock in på bandet igen. Dags att dra på lite. Planen var 5km-4km-3km-2km-1km med 500m joggvila mellan. Farten hade jag tänkt skulle ligga runt 4.10/km i början och kanske mot slutet gå ner precis under 4-blankt.

Nu blev det inte så. Inte alls faktiskt. Utan det blev mycket bättre. Det kändes så förbannat lätt så jag drog av de första 5km i 4.06/km. 4km intervallen gick på 3.59/km. Fortfarande väldigt lätt i steget. Oberörd i lungorna.

Dags för 3km och det flöt på riktigt fint den också i 3.55/km. Lätt jogg och så iväg på 2km loppet. 3.50/km på den och så var det bara att dra på sista loppet. 3.40 på den avslutande km och jag behövde inte slita ett dugg under något lopp. Utan jag sprang på där med funderingar på varför det helt plötsligt kändes så förbannat lätt i relativt höga farter. Jag kom inte på något. Men det gör inget. Det går bra nu. Totalt 23km på 1.42.

torsdag, december 02, 2010

4x1000

Det har varit mycket den senaste tiden, vilket gjort det svårt att hinna med uppdateringar. Sjukperioden höll i sig nästan en hel vecka. Det var inte fören på söndagen jag kom ut och joggade en riktigt tung 4km runda. Snorig och täppt.

Sen fortsatte jag resten av veckan. Fick till två intervallpass inne på bandet. Först 4x15' med 3' joggvila. Farten var 4.10/km.
Andra passet var nästan likadant. 3x4km med 3' joggvila. Där gick det lite snabbare, 3.59/km.

Totalt blev det en veckomängd på 75km. Tur att det på programmet var en lätt vecka så jag inte chockade kroppen totalt efter sjukperioden.

Nu är det v. 48 och det är dags att slänga in lite tusingar. I och med att det är lagom behagliga -15 grader ute så fick bandet bli platsen för säsongens första tusingar. Det var "bara" fyra stycken och jag hade förhoppningar att kunna komma ner mot 3.30-3.35 i snitt.
Jag drog upp bandet efter 5km uppvärmning och fegade nog lite väl mycket. 3.43 och var oberörd. Så på nästa fick det gå snabbare. 3.34 och 3.30 på andra och tredje. Fortfarande relativt pigg.

På sista loppet kom jag ner på 3.28 och behövde inte heller då slita som ett djur. Så med ett snitt på 3.34.42 så känns det helt okej. Jag känner att det finns betydligt mer att kräma ur benen och kroppen. Antingen 2-3 lopp till i samma fart, eller fyra fem totalt i närmare 3.25.

Julbord i kväll, så det blir en extra vilodag. Men förhoppningarna är att kunna trycka in ett morgonpass på lördag i stället. Så jag får ihop mina sex pass och 85km den här veckan.

måndag, november 22, 2010

Sjukperiod

Jag hade rekord på gång. November månad skulle bli en riktigt bra träningsperiod. Tuffa veckor och långa pass. En bra grund helt enkelt. Men det sket sig. Som vanligt när något riktigt bra är på gång.

Jag vaknade upp med halsont. Snorig näsa och huvudvärk. Plågade mig igenom en veckar arbete med lätt feberkänsla. Precis som alltid. Sex hela vilodagar blev det. Inann jag igår, fortfarande inte direkt frisk. Gav mig ut på en lugn 4km runda. Det var tungt. Riktigt tungt. Näsan täpptes igen och jag hostade slem.

Idag är det ny vecka. Jag börjar känna att jag inte har råd att vila mer. Det är hög tid att köra hårt nu. Jag känner mig lite lite bättre idag. Men fortfarande väldigt snorig. Ska försöka ge mig på en lite längre runda idag, längre än de fyra små kilometrarna jag körde igår. Så fr vi se hur kroppen reagerar på det och hur jag känner mig i morgon.

måndag, november 15, 2010

Två liknande pass

Det fortsätter att rulla på bra. Förra veckan var en tung vecka med 105km på sex pass. I början på veckan fick jag in första intervallpasset. 6x2km med 3' joggvila. Farten låg på 3.59/km. Inte vansinnigt snabbt, men tillräckligt bra tempo för att jag skulle få slita lite på sista loppet.

Sen fortsatte passen, ett efter ett. Motivationen har int evarit på topp, men jag har kommit ut och kört det jag skulle. Nästan i alla fall. På lördagen, då skulle det vara 5x10min terräng. I och med att vägarna var fulla med is så blev det svårt att få till ett bra tempo ute i skogen. Så jag drog på mig shortsen och ställde mig inne på bandet i stället.

Efer uppvärmningen drog jag iväg. Tänkte att jag i alla fall skulle hålla 4.00/km, men efter två lopp tog det emot ordentligt redan. Jag slet onödigt hårt på tredje och tänkte efter det tacka för mig. Men jag lyckades pressa in tre stycken 5 minutare också. I samma fart.
Vilan var också där 3' jogg.

Kanske var det all mängd i veckan som satte sig i benen till lördagens kvalitetspass. Jag hoppas det i alla fall. Så det kanske släpper den här veckan när mängden inte är fullt lika stor. Idag vaknade jag dessvärre med lite halsont, täppt näsa och kall. Får se hur det artar sig nu under eftermiddagen. Så kanske det kan bli ett pass i kväll ändå. Ett lugnt.

fredag, november 05, 2010

Nya leksaker

Det är en ny säsong och då är det ett bra tillfälle att skaffa sig lite nya leksaker. Först ut en garmin forerunner 405. En riktigt fin vän att ha med sig ut på de mörka vägarna.

Den andra leksaken är Asics DS Trainer. En lite lättare sko med bra fästa nu när det blir lite halt på vägarna. Har inte provat den ännu, men den ligger där hemma och väntar på att få komma ut och visa vad den går för.




Mer intervaller

Jag var lite sliten i benen efter långpasset på 23km i onsdags. Ett långpass där planen var att ta sig runt Edsviken. Men efter att ha irrat bort mig någonstans bakom Tegelhagsskolan så blev det lite fel. Eller jävligt mycket fel egentligen. Efter att ha lagt på lite extra svängar så snattade Garmin på 23.01 i alla fall. Med en snittfart på 4.46/km. Helt okej i kyla, blåst, mörker och duggregn.

På torsdag stod jag och funderade. Intervaller på bandet eller lättare jogg för att försöka få till piggare ben senare i veckan. Men när jag väl stod där på bandet så var det inget snack längre. Utan jag värmde upp 5km och drog iväg. 8x3' på 3.50/km. Med 60'' vila mellan. Behövde inte slita något alls, utan kunde smidigt löpa igenom alla intervallerna.

Idag blir det dock vilodag. Sju pass i rad, och vi behöver inte överdriva nu. Utan det är på tiden att få återhämta sig lite innan lördag och sönda som innehåller två lugnare distanspass. Ett på 10m och ett på 14km.

tisdag, november 02, 2010

Första snabba passet

Säsongens första pass med lite snabbare fart är avverkat. Det var någon fartleksliknande intervallserie som drogs av i Runbyskogen igår kväll. 2'-3'-4'-5'-4'-3'-2'-1' med joggvila som var lika lång som intervallen.

Jag hade innan någon förhoppning att kunna gå ner runt 4.00/km på intervallerna, men det visade sig snabbt att jag hde fel. Den här gången fel i rätt riktning, så att säga. Alla lopp utom sista 3 minutaren gick betydligt under 4.00-fart. Mellan 3.42 och 3.52.Och ska jag skylla på något så var faktiskt den andra trean väldigt mycket uppför.

Benen kändes riktigt pigga, och andningen var inget större besvär heller. Det enda som störde var att det blev lite kallt på slutet då svetten började bli lite väl kall i kylan. Men jag är nöjd, helt okej fart rakt igenom utan att behöva slita allt för mycket.

lördag, oktober 30, 2010

Säsongen 2011 är igång

Säsongen 2011är igång. Men det har inte riktigt börjat som jag hade hoppats på. Under förra veckan, viloveckan, började jag efter några dagar att skaka. Jag ville bara ut och springa. Köra hårt. pass efter pass. Men allt eftersom veckan gick, så blev jag mer och mer bekväm med att vila. Bara komma hem och ta det lugnt. Och sen när nya veckan startade, då var jag inte alls sugen på att träna. Det var inte ett dugg roligt längre.

Men nu har snart första veckan gått. Lite av en uppstartsvecka med lugnare distanspass. 5 pass på ca 60km totalt ska det bli. Inga konstigheter. Men än så länge har inget pass varit roligt. Det har varit tungt både mentalt och fysiskt. Men jag antar att det släpper snart. När rutinen sätter sig igen. Under tiden är det bara att bita ihop. Gå ut och köra det jag ska. Säsongen är lång, så det är ingen panik ännu.

söndag, oktober 17, 2010

Tjuruset - säsongen avklarad!

Igår var det dags. Premiär för Tjurruset. För min del alltså. Hade väl inge direkta förväntningar. Omöjligt att jämföra miltiden och banorna. Så det var bara att köra på och se vad som skulle dyka upp.

Det var kallt. Djävulskt kallt. Mössa på. Tog det relativt lugnt i början. Och det var svårt att springa i normalt tempo. Småstigar. Vattenhinder. Berg och hela skiten. Lera in i kallsongerna och upp till öronen. Men jag malde på. Kände mig inte direkt trött.

När det var två km kvar kom jag fram till en myr. En vidrig myr. I cirka 800m. Där kom mjölksyran. Var tionde steg sjönk man ner ända till knäna. Det var tungt. Men när myren passerats så kändes det bra igen. Jag malde på. Skuttade över de sista hindrena. Under nätet. Upp för stupet. In och ut ur containern. Och så in i mål. Inte helt slut. Men det gick knappt att springa om folk och med vatten upp till midjan blir det också svårt.

Tycker ändå inte att loppet var så tufft som jag var rädd för innan. Kallt var det. Men inte speciellt tufft. Nu har jag i alla fall gjort det. Och det gav om inte annat bra träning.
Kom in som 121:a av knappa 30000 startande. Får väl vara okej. Med tiden 52.31. En tid som egentligen inte säger ett skit.

Idag mötte jag upp Janne. Vi drog av en sista 10km runda. Strax under 4.30-fart. Kändes bra. Lätt. Och väl hemma igen. Så kunde vi konstatera avv säsongen nu är slut. 2010 är över. Nu blir det en veckas totalvila. Ladda batterierna. Innan grundträningen för 2011 kör igång. Då ska jag vara laddad. Som bara fan!

onsdag, oktober 13, 2010

81km på fyra dagar

81km på de senaste fyra dagarna. Jag börjar känna mig förbannat sliten. Inte bara i benen. Utan hela kroppen. Hela huvudet.
Efter långpasset i söndags var tanken att jag skulle ha lite lugnare 16km pass på måndagen. Det blev 17km och efter det intervaller med handbollstjejerna. Totalt 21km inskrivet i boken.

Tisdagen var seg. Var så totalt jävla osugen på intervallerna i skogen. Så jag fegade nästan ur helt. Till slut pallade jag mig iväg till gymet och tänkte dra av några km i alla fall. Men efter 5km uppvärmning så gav jag migpå lite intervaller i alla fall. 3x2.2km med 3' joggvila. Farterna var inte jätteimponerande: 3.59 - 3.53 - 3.57. Det flöt inte på speciellt lätt. Men det blev gjort. Dessvärre inte i terräng. Men i alla fall.

Idag fortsatte mängden. 25km var det tänkt. Men det gick inte. Stapplade in i trappen efter 23 förbannat jävla plågsamma km. Det var tungt från första steget och jag kallsvettades hela vägen. Får väl vara nöjd att det ändå blev 23km. Även om det gick i 5.23/km, vilket skulle kunna vara något av rekordlångsam fart.

Nu trappar mängden ner lite. 14km i morgon och så en lugn 10:a på fredag. Innan det blir dags för tävling på lördag. Och jag som inte hunnit bli nervös ännu.

söndag, oktober 10, 2010

Bra avslutningpå veckan

Fick till ett riktigt bra avslut på veckan. Och det känns som att det behövdes efter ett flertal veckor med strul och förkylningar.

Igår drog jag fram den gamla vanliga intervallångesten i och med premiären för terrängintervaller i rösjöspåret. Rundan var lagd i ett brutalt tungt spår där alla de tunga backarna ingick. 2.2km var sträckan och jag hade som mål att fixa fyra stycken på under 9.00, helst ner mot 8.49 vilket är 4.00/km.

Efter 5km uppvärmning var det dags. Jag drog iväg och det stannade klockan på 8.30 efter första varvet. Lite väl fort kanske. Andra varvet gick på 8.24. Och jag stod med händerna på knäna och hulkade vid sidan av spåret. Helt slut.

Jag var tvungen att avbryta där. Det hade inte gått att köra fler. Nästa gång ska jag försöka slappna av lite och hålla lite lägre fart på de inledande, så kanske det ska gå att fixa två till.

Idag blev det långpass. 22km totalt på 1.46.53. Och ett styrkepass efter det. För att stärka mage och ryggpartiet. Förhoppningarna är att kunna fortsätta köra det två gånger i veckan i alla fall.

80km på sex pass den här veckan. Och nu känns det verkligen som att jag är helt frisk. Härligt. Nästa vecka är det 100km som är målet. Och så Tjurruset på lördag. Kan bli spännande.

torsdag, oktober 07, 2010

Är jag frisk nu?

Nu hoppas jag att förkylningen packat sin väska och dragit för gott. För ända sedan jag började dra igång förra helgen så har det inte kännts 100%. Det har varit sega ben. Tröttsamt i huvudet. Kantigt och orytmiskt. Lätt huvundvärk och ont i bihålorna.

Jag har fått ihop några km varje dag. men har inte vågat dra på ordentligt. I går var planen att köra ett längre pass på 20km. Men det ställdes in efter att jag hade för ont i bihålorna och i huvudet.

Idag däremot drog jag med mig träningskläderna till jobbet. Fick skjuts dit i morse så jag blev "tvingad" att springa hem. Så efter en stängning och ett avdelningsmöte så drog jag på mig svettkläderna och gick ut i regnet. Benen svarade riktigt bra. Och så fortsatte det hela vägen hem. Sista 3km försökte jag höja tempot lite och även det kändes riktigt bra.

Totalt 12km påfina 53.28.05 och riktigt pigga ben. Hoppas att det kan fortsätta så här nu så jag hinner få lite fart på benen innan Tjurruset nästa helg.
Tidigt morgonpass innan jobbet i morgon och sedan NHL match i globen. Lördagen hoppas jag kan innehålla lite skogsintervaller. 4x2.2km i snabbt tempo. Med 3' vila. Kan bli spännande. Men roligt om det går att få lite tryck i benen.

måndag, september 27, 2010

Oplanerad vila

Jag håller låg profil här på sidan. Efter senaste uppdateringen fortsatte det höjas med km antalet varje vecka. Och egentligen känbdes det bara bättre och bättre. Ja, inte sämre i alla fall. Senfästet var stabilt och jag såg verkligen fram emot idag. Måndag vecka 39. Då var det slut på rehabträningen och dags att köra för fullt igen. Fan va nice!

Men så kom lördagen. Och jag började få ordentligt ont i halsen. Och så kom söndagen. Och halsen blev ännu värre. Och i natt. Då gick det knappt att svälja alls. Så nu sitter jag här. Det är måndag. Det är vecka 39. Men inte fan får jag köra för fullt.

Kanske ska jag bara vara glad över att skadan antagligen är läkt. Det halsonda försvinner av sig själv. Om några dagar. Hoppas jag. Jag antar att jag får vänta ett tag till innan jag gasar på med skogsintervallerna.

söndag, september 12, 2010

Uppe på 45km

Det kanske är på sin plats med en uppdatering nu. En vecka har gått sedan sist. Jag har fortsatt rehabträningen. Om man nu ska kalla det så. Det är inte så mycket till rehab, utan mera en stegring av träningsmängden.

Senfästet känns okej. Inte sådär 100% som jag vill. Men det går bra att springa. Än så länge. Första 7-8' känns det lite instabilt, men sen är det bara att mala på som förr. Nästan.

Igår var det tänkt att jag skulle dra av Stockholms halvmara på nytt pers. D.v.s under 1.29. Jag är helt övertygad om att jag hade fixat det också. Om det nu var så att jag stått där på startlinjen. Nu var inte fallet så, utan jag valde att inte chansa med senfästet. Utan stod över tävlingen för att kunna köra för fullt hela höstenoch vintern i stället. I mitt nman sprang i stället Janne. Och han lyckades få in mitt namn på en riktigt fin placering och tid. 1.18 och en fin 64:e plats. Jag kan inte sluta att imponeras över min storbror. Och känns en enorm mängd avundsjuka.

Men jag antar att det bara är att kämpa vidare. Lite närmare hans tider kanske jag kommer. Någongång. Någonstans.

måndag, september 06, 2010

Pers igen?

Tänkte jag skulle sticka ut på ännu en sån där rehabrunda. För att testa hälen. Det gick sådär. Eller, egentligen gick det sjukt bra. Men ändå. Sådär.

Jag rullade ner till rösjöspåret. Rundan mäter 7km totalt. Vid ingången av spåret brukar jag ha 2.56. Nu hade jag 2.49. Tyckte inte att det gick speciellt snabbt. Men jag fortsatte i ungefär samma tempo. Det kändes bra i senan. Bättre än igår. Valde att springa i mina Saucony. De har tightare hälkappa och kanske hjälper det att stabilisera hälen lite mer i skon.

Benen var pigga. Konstigt vore det annars. Men steget kändes kantigt och orytmiskt. Även det var egentligen inte direkt otippat. När jag närmar mig slutet känns det fortfarande bra i både benen och lungorna. Samt i senan. Vid en bom men knappa 2km kvar brukar jag ha strax över 23' om det går i hyggligt tempo. Nu hade jag strax över 22'. Vad var det här?

Jag fortsatte. Eller, rligt talat så tryckte jag på lite. Att komma ut ur spåret innan klockan passerade 29' blev en liten morot. Och så var jag plötsligt där. Klockan stod på 26.45. Och jag började fundera på vad jag egentligen gjort på den här rundan som bäst. Det visade sig nu att jag tidigare gjort den på 29.46.

Ut ur spåret och in på grusvägen. Bort från grusvägen och upp för backarna som leder till lägenheten. Inte mycket kvar nu och jag sträcker ut steget. Plötsligt börjar det ömma till lite i senan. Så jag slår av på tempot lite. Men bara lite.

Stannar klockan på toppen av backen utanför huset. 29.10. 39'' snabbare än jag någonsin gjort på den där rundan. Och det med orytmiskt steg, rehab och utan att köra på för fullt. Hm. Formen är god. Om jag bara kunde köra på ordentligt utan att få ont.

Senan ömmade alltså lite sista 2-3'. Efter ingenting. Vid tryck på den - ingenting. å jag hoppas inte det är något allvarligt. Men i morgon, ska jag verkligen hålla nere tempot. Kanske 8-10km, men närmare 5.00/km. Inte 4.10/km som idag.

fredag, september 03, 2010

Ljusning?

Så har testandet av senfästet fortsatt. Och jag har verkligen försökt hålla mig till att ta det lugnt och hålla nere både tempot, steget och distansen. Igår drog jag iväg till gymet. Tänkte köra på bandet så jag hade koll på farten och få lite plant underlag. Kändes bra. Ingen ömhet på fyra km. Och en skrattretande tid på 22.04.

Idag kanske jag borde vilat hälen lite. Men när det känns bra är det som svårast att inte springa. Så jag hoppade upp på bandet igen. 5km den här gången. Och en avslutande km på 4.56. Fortfarande riktigt positiv känsla i fästet.

I morgon blir det vila dock. Det måste det. Så kanske det blir några lugna km ute på gärdet på söndag då det är dags att gästa tjejmilen. Får hoppas på en bra känsla där också och att det nu kan fortsätta att trappa upp det här.

onsdag, september 01, 2010

De första stegen

Cykeljäveln har fått stå stilla ett tag nu. Efter intervallpasset på lördag morgon så kom en förkylning på besök. Kanske var det ändå rätt tidpunkt. Då fick senfästet vila några dagar helt.

Men idag. Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att ge mig ut i skogen. Varvade lite med löpning och gång. Precis som jag gjorde med knäskadan för något år sedan. Då fungerade det fint. Får hoppas på samma resultat nu. Det blev totalt 17 dagars löpvila. Hoppas det räcker. För nu vill jag komma i gång igen. Komma igång med de långa hårda passen. Men jag lovar. Jag ska ta det lugnt med stegringen.

3km löpning blev det totalt idag. Rullade fram i steget. Ingen tålöpning. Det vågar jag inte än. Men senfästet kändes bra. Inga besvär. Inte under passet. Ingen efter. Så nu hoppas jag att jag långsamt kan trappa upp igen. Men jag vågar inte hoppas på något. Det har ändå bara gått tre km.

tisdag, augusti 24, 2010

Cykeljävel

Nu har det gått tio dagar sedan jag lagon förbannad passerade mållinjen på midnattsloppet. Det tog fyra dagar innan jag kunde gå normalt med foten. Men redan två dagar efter loppet hoppade jag in på gymet och bosatte mig på cykeljäveln.

Har kört på bra på cykeln under den senaste veckan. Blandat lite med distanser kring 20-40km och lite intervaller. I torsdags blev det 8'-7'-6'-5'-4'-3'-2'-1' med två minuters vila. Och i lördags blev det 5x4km (7.27-7.24-7.27-6.25-7.22) med 3' vila. Det sistnämnda passet var väl det ända jag verkligen fått slite för att köra. Annars är det svårt att ta ut sig på samma sätt som på löpningen.

Den här veckan blir det fortsatt cykling. Tyvärr. Innan jag i början på nästa vecka ska prova jogga några lugna korta km. Börja med 2-3km för att testa om senfästet bestämt sig för att vara på min sida.

måndag, augusti 16, 2010

Ett jävla skitlopp

Midnattsloppet 2010. Tanken var att det skulle gå snabbt. Jag kände mig rätt säker ändå på att göra en bit under 40'. Men efter bara tre km grusades alla förhoppningar. Big time.

Uppvärmningen kändes bra. Förvånandsvärt bra. Både i kroppen och i senan. Men sen när man var tvungen att gå in i startfållan 30' innan start så kändes det som att all uppvärmning var förgäves. Jag stod i startgrupp 5, alltså för de nissarna som ville springa milen på 56-60 minuter. Så kan det bli när man anmäler sig lite väl sent.

Efter 300m var jag nästan framme i täten av startgruppen och det kändes som att det skulle kunna gå att springa på bra utan att behöva trängas för mycket. Första km klockades på 3.32. Kanske lite väl fort. Men det skulle visas sig vara betydelselöst.

När jag närmade mig tre km, så stod det plötsligt en vägg där. En vägg av folk i gula lysande t-shirts. Med andra ord. Startgrupp 4. Och det blev omöjligt att springa ordentligt. Jag fick hoppa fram och tillbaka. Ödsla energi för att tränga mig mellan folk och att hitta vägar att ta mig fram på.

Kommande km blev bara värre och värre. Och när man svängde upp tillbacken tillSofia kyrka så var det en miljon människor som gick i backen och täckte helva vägen. Jag försökte ta mig fram genom att springa förbi ute i gräsbacken, men det gick sådär.

Så fortsatte det hela vägen fram till strax innan man svängde ut på hornsgatan och det var knappa km kvar. Då kunde jag sträcka ut steget lite, men då var det redan försent. Lagom pigg stannade jag klockan på 42.36. Kanske inte så missnöjd med tiden med tanke på att det inte gick att ta sig fram på ett bättre sätt. Men med en hälsena som gjorde förbannt ont. Och en ilska över idioterna som väljer att starta i fel startgrupper.

Nu är det i alla fall gjort. Om jag ska springa nästa år så blir det i grupp 1c eller 2. Så kanske man kan springa sitt eget lopp. Vad gäller senan. Så hoppar jag upp på cykeln i två veckor nu. Senfästet måste få vila ordentligt nu så får vi utvärdera om 14 dagar. Och bestämma då om det blir någon halvmara den 11 september eller inte.

30km på cykeln idag i alla fall. Precis över timmen. I morgon blir det lite mer tempo och senare i veckan väntar lite roliga intervaller. Eller roliga och roliga. Jag vet inte om det är så roligt att sitta påden där motionscykeln i två veckor direkt.

fredag, augusti 13, 2010

En dag kvar

Nuåterstår det bara en enda dag. Sedan går midnattsloppet av stapeln på Stockholms gator. För bara några timmar sedan hade jag inte bestämt mig för om jag skulle ställa upp eller inte. Med tanke på situationen med hälsenan. Men nu. Nu är beslutet fattat.

Hela veckan har jag testat senan. Olika farter, olika underlag och olika stegisättningar. Allt för att se hurvida senfästet ömmar. Och hur mycket det ömmar. I måndags blev det 15km. Några km ute och några på löpbandet. Kändes okej. Lätt ömhet men riktigt tunga ben.

Tisdag. Och jag mötte upp Mr. T nere på vallen. Han körde sina 200:ingar och jag tänkte testa några 400:ingar (givetvis utan spikskor!) i lite lugnare tempo. Hade som mål att hålla strax under 4.00/km fart. D.v.s 1.30-1.35. Nu hamnade dem på 1.24-1.21-1.20-1.20-1.17. Jag vågade inte komma upp på tårna ordentligt utan rullade fram, vilket gör att låren får jobba på tok för mycket och krafterna tar slut snabbt.
Jag ville inte chansa utan stannade efter 5st. Kändes tungt i benen och kroppen, men senan var hyfsad.

I onsdags sprang jag till gymet. Tänkte testa några km i närmare 4.00-fart. Benen var som stora stockar. Andningen tung. Och senan gav inte alls någor positivt besked. Att ställa in midnattsloppet kändes väldigt aktuellt.

Vila igår. Så var tanken redan från början. Och så ett kortare lugnare pass idag. 8km. Jag stack iväg. Det här skulle bli det avgörande passet. Och nu sitter jag här. Lycklig. Ingen ömhet i senan. Lätta ben och lätt andning. Precis det passet jag behövde inför i morgon. Dessutom behövde jag inte rulla påsteget utan kunde springa precis som alltid. På tårna med ett fint, lätt studsande steg.

Något så djävulskt skönt. Nu blir det att fortsättata voltaren tabletter och smörja med zon gelen. Kanske hjälper det trots allt. Och så i morgon. Då drar jag på mig den där fula lysande gula t-shirten och sticker iväg. 10km. Med ett mål att kunna hålla närmare 3.50-fart rakt igenom.

måndag, augusti 09, 2010

Fem dagar kvar

Efter förra tisdagens intervallpass har det varit en hel del tunga dagar. Dessvärre utan tung träning. Nedre hälsenefästet är svullet och ömt. Dagen efter intervallerna kunde jag knappt stå på benet. Kul. Mindre än två veckor kvar till den lilla tävlingscomebacken och så känns det som att ett helt års riktigt bra träning är förgäves.

Under veckan har jag testat jogga lite. Det har gått några km, men sen kommer ömheten tillbaka. Sen har jag vilat tre dagar och ätit voltaren konstant. Men jag får känslan av att det inte kommer att bli bättre de kommande dagarna, även om jag vilar helt.

Så efter mycket grubblande kom jag fram tillföljande: Det som antagligen är det sämsta alternativet. Och det är att köra på. Bita ihop. Träna och tävla. Och om åtat veckor, när de planerade tävlingarna är klara, då kan jag försöka fixa till eventuella skador.

Så jag hoppas att det fungerar. Att det går att träna på som vanligt. Jag har haft ont i den övre delen av samma hälsena i över ett år och kört på riktigt hårt. Ömheten försvinner efter några minuters jogg och det stör knappt längre. Har jag tur, gäller samma sak med det nedre fästet nu.

Idag blev det 16km. 6km ute och 10km inne på bandet, för att slippa lutning och extra påfrestning på senan. Som snabbast gick det i 4.39/km och det kändes helt okej. Ingen direkt ömhet. Men samtidigt, jag kommer inte på på tårna. Jag vet inte om jag är för rädd för det, men jag måste försöka testa det innan lördagens tävling.

I morgon tänkte jag försöka köra lite snabbare lopp inne på bandet. Försöka komma ner mot 4.00/km tempo och se hur senan reagerar på det. Men efter idag, så står beslutet att tävla på lördag fast.

tisdag, augusti 03, 2010

Suck

Hade hoppats på lite revanch idag. Revanch på det avbrutna intervallpasset i söndags. Men så blev inte fallet och det börjar nu bli ont om tid inför tävlingscomebacken nästa lördag.

Mötte upp Mr T på vallen och vi värmde upp. Kroppen kändes lite seg, men ändå inte så farligt. Förhoppningarna att springa fort idag fanns fortfarande kvar. Dessutom var det dags att dra på sig spikskorna idag igen. Ett val som så här i efterhand kanske inte var helt rätt.

10x200m med 30''vila stod på programmet. Senast, för några veckor sedan, var det 8x200 på 32.18 i snitt. Jag nämner det, bara som jämförelse.

32.44 på första. 32.57 på andra. Inga direkta problem. 32.31 och 32.45 på de två nästa. Fortfarande inga problem. Pulsen var relativt låg och sjönk snabbt under den korta vilan. Däremot började jag känna lite ömhet i höger nedre senfäste. På själva hälkappan.

Men jag körde vidare. 32.59 och 33.06. På sjätte blev det lite lätt haltande steg. Ömheten blev bara värre och värre. Men jag gav mig ändå iväg på ännu ett varv. 33.49. Även om andningen kändes relatvit lätt så började det ta emot lite i benen nu. Inte minst för att fokus låg på att känna efter hur hälsen kändes.

På åttonde loppet gav jag efter för smärtan. Det kändes dumt att fortsätta. 34.31på den. Och även om tiderna skenade iväg lite på sista varvet så är det ändå okej med tanke på att jag näst intill haltade runt nu.

Fick ett snitt på 32.90. Men det känns inte allt för viktigt i det här läget. För att hitta något positivt från passet är det ändå att pulsen la sig rätt snabbt under vilan på de första sex loppen. Det ger lite förhoppningar om att kunna trycka på lite mer under kommande intervallpass på fredag. 4-6x1000m nere på banan. 1' vila. Och en måltid kring 3.20/km. Kanske går det. Kanske inte. Men som sagt. Jag ska börja med att kunna gå ordentligt med senan i morgon.

söndag, augusti 01, 2010

Jag är inte bättre än så

Nu har det gått ett tag sedan jag gjorde det där passet under 40' på milen. Bara några dagar efter det så blev det en tur upp till norrland. I vanliga fall brukar det innebära att det ramlar in ett par extra vilodagar. Men inte den här gången.

Jag började med att på måndagen innan vi åkte upp stiga upp kl. 06.00 för att springa till gymet och dra av ett intervallpass. 7'-6'-5'-4'-3'-2'-1' med fallande fart. 4.00/km - 3.30/km. Och det kändes riktigt bra. Framför allt med tanke på att klockan var 06.30.

Sen fortsatte det hela veckan. Upp tidigt. Inte kl 06. Men passen var gjorde innan klockan slagit 10.00. 12km på tisdagen. 13km på onsdagen. 10km på torsdag och 20km runt sjön inne i Umeå på fredagen. Och så vila igår.

Men idag var det dags på hemmaplan igen. Vilundavallen och 2x800/600/400/200 med 1' vila och 3' serievila. Jag valde bort spikskorna för att spara på vader och senor inför 200:ingarna på tisdag.

Jag kände redan på vägen dit att det här skulle bli svårt. Det blåste riktigt ordentligt. Kroppen var seg. Och jag var äckligt nervös. Precis som inför alla intervallpass.

Efter uppvärmningen var det dags. 800m och efter en öppning på 72' så mattades farten lite och hamnade på 2.36.53. 600m och jag fick redan börja slita. 1.56.05 och upploppsrakan tog ordentligt påkrafterna med den enorma motvinden.
400m på 1.16.30 och sist en 200m på 32.35.

Jag ville bryta där. Fanns ingen ork kvar och pulsen ville inte lägga sig under de tre minuterna serievila. Men jag bestämde mig för att testa. Andra serien öppnade jag första 200m på 34.5, men sen tog allt stopp. Motvinden slog som en vägg i ansiktet och jag stod stilla. Tyckte jag tog i alla jag orkade och stapplade fram. 400m på 1.22.47 och där avbröt jag. Det gick helt enkelt inte mer.

Jag är riktigt besviken och missnöjd. Trodde jag var bättre än så här. Men tydligen inte. Vet inte vad jag gör för fel. Har kört på riktigt bra och jag ska inte behöva avbryta efter en serie med de tiderna.

fredag, juli 23, 2010

Sub40

Den här veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men det kanske inte gör så mycket ändå. I måndags när Janne och jag skulle dra av 10x400 på banan så ville varken huvudet eller kroppen det. I stället blev det 20km och veckans långpass.

Därmed försvann ett av veckans kvalitetspass. För dagarna efter gick det inte heller att komma iväg på ett intervallpass. Det fanns ingen som helst lust. Kroppen kändes seg. Så det har bara blivit lättare distanspass. Det är en lätt vecka på endast 70kmoch två vilodagar, så det passar kanske bra att känna sig lite seg.

Idag däremot kom jag iväg till gymet. Lite tempolöpning stod på schemat. 10km i relativ hårt tempo. Efter uppvärmningen kändes benen ändå pigga, men huvudet var inte alls med. Jag drog iväg i alla fall. 40.52 hade jag som säsongsbästa, men jag hoppades innan att komma ner mot 40'.

4.21 på första km. Jag förlorar automatiskt 8-10 sek när bandet ska varva upp. 4.07 och 4.03 på de två kommande. Alltså 31'' efter utsatt tid efter första 3km. Benen fortfarande pigga. Huvudet fortfarande inte med. Det här var inte roligt.

Jag provade höja tempot lite mer. 3.59 - 3.57. Nu började det hela kännas lite bättre. Lite roligare. Jag komin i något slags flyt. Kanske började huvudet fokucera på uppgiften. Men fortfarande 27'' efter.

Sjätte på 3.56 och sjunde på 3.54. Inga problem alls. Mer än att löpbandet började lukta lite bränt. Och rädslan att det skulle tvärstanns infann sig. Som vanligt när det går lite snabbare. Tre km kvar och jag var 17'' efter 4.00-farten.

Då jag fortfarande kände mig rätt pigg så höjde jag lite till. Att komma under 40 kändes verkligen inte som en omöjlighet. 3.53 och 3.52 på sjunde och åttonde. Bara 8'' efter inför den sista km. Så det vara bara köra på. Och efter att ha dragit in densista km på 3.45 så kunde jag konstatera att jag hade en fin sluttid på 39.50.03. Och det finns mer att ta av.

Skönt att ha gjort under 40' redan innan midnattsloppet. Då kanske jag kan sluta spänna mig och springa på lite mera avslappnat. Hoppas kunna kapa mer tid, även om den milen innehåller en del backar.

torsdag, juli 15, 2010

2x800/600/400/200

Dags för banintervaller idag igen. Känns lite som att kvalitetspassen löser av varandra just nu. Borde kanske ta det lite lugnt med dem och försöka få in lite snabbare distanspass i stället. Men det får vänta några veckor. Till efter tävlingscomebacken och lite andra tävlingar. Det vill säga till efter viloveckorna v. 43 och 44.

Nu till dagens pass med Janne. 2x800/600/400/200 stod på programmet. Med en minuts vila och tre minuters serievila.

Jag drog första loppet och det kändes okej. Lätt ömhet i höger hälsena. En ömhet som egentligen bara blev värre under passet. Men jag höll ut.
Tanken var väl att försöka ligga kring 40'' per 200:ing, ja, förutom på 200:ingarnai varje serie. De fick gå snabbare.

Första serien löd: 2.31.92 - 1.55.13 - 1.12.68 - 34.00
Kändes okej ocj Janne och jag kunde följas åt. Trots riktigt tung motvind och idiotiska fotbollsspelare.

Andra serien blev tyngre direkt. Jag började tappa några meter på Janne på första loppet. Men bet ihop och avslutade hela passet i alla fall. Andra serien: 2.35.86 - 1.55.55 - 1.11.98 - 30.68

Sista 200:ingen kändes nog bäst. Bra klipp i steget och en bra känsla. Samt en hygglig tid efter de tidigare intervallerna.

Får se hur sena och vad mår i morgon. Men de nya spikskorna kändes riktigt bra och det är alltid ett plus. Så kanske det blir ett lugnare återhämtningspass från jobbet i morgon. Vilket för övrigt är sista dagen innan semestern. Bara en sån sak.

onsdag, juli 14, 2010

Pers?

Jag tänkte dra iväg på en kortare lugnare 10km runda idag. Mellan gårdagens intervaller och morgondagens stege. Jag tänkte att jag skulle prova köra en klassisk vinterrunda. En runda som kallas för "förkortad räls" och är på gångvägar genom sollentuna. Sträckan ligger på 9.6km.

Jag drog iväg. Tyckte det gick långsamt. Men efter första km låg jag på 4.30. Vid nästa tidspassering strax efter löpargymnasiet brukar jag ha strax under 16'. Nu låg jag på 14.25.

Men det kändes konstigt. Inte alls snabbt eller jobbigt. Men steget var kantigt och orytmiskt. Inget flyt alls i löpningen. Jag började frysa. Samtidigt plockade jag fler och fler sekunder på varje km passering. Till och med minutrar.

När jag kom upp för sista backen, den som är ca. 500m lång. Hade flytet börjat infinna sig lite i alla fall. Klockan stannade på 41.48.55. Skumt. Märkte när jag lade in passet i träningsdagboken att jag tidigare hade en tid på 43.13 som bäst.

Kanske börjar formen komma. Kan bli en intressant höst.

tisdag, juli 13, 2010

6x3'


Eftersom det blev lite tidsbrist för Janne i och med flyttandet så sköt vi lite på intervallerna till på torsdag. Då är det följande stege som ska klaras av: 2x800-600-400-200 med 1' vila mellan. Men det är då.

Idag blev det ett pass på bandet igen. Värmen är nästintill läskig där ute. Så för att kunna andas normalt så valde jag bandet och en air contition gym i stället. Värmde upp lite lugnt i 5km. Kändes okej, även om jag var lite tyngre i kroppen än vad jag hoppats på efter gårdagens vilodag.
Efter lite kort stretching så drog jag upp bandet. Ordentligt. 6x3min i 3.30/km. Vila 1min. Kul att köra i lite högre fart, även om jag tyckte jag fick slita lite mer än jag hoppats på under de två sista loppen.
Överlag ett helt okej pass. Och en bra start på träningsveckan. I morgon väntar lite lugnare distans innan det på torsdag som sagt är dags för intervaller nere på vilundavallen igen. Med nya spikskor.






lördag, juli 10, 2010

Några fina pass

Näst sista arbetsveckan är avklarad. Nu återstår det endast fem dagar med tidiga väckningssignaler och dåligt morgonhumör. Men bara för att det är semester så blir det inte helt vila. Tvärtom. I stället finns det mer tid att träna på. Kanske blir svårt att hålla sig till schemat och inte träna på för mycket.

Efter det där riktigt lyckade banpasset med 10x400 i tisdags så gav jag mig i onsdags iväg på långpass. Eftersom värmen tryckte på ordentligt så skäkrade jag lite och blandade upp passet med både inne och utelöpning. Först 12km ute i rösjöskogen. Sen 10km på löpbandet i ett lite svalare gym. För att avsluta med 3km hem igen. Totalt skrapade jag ihop 25km.

I igår efter jobbet blev det lite högre fart igen. Värmde upp på löpbandet i fem km. Sen var det dags för 5x8min i 3.45/km. Det kändes okej. Vilan var 2' jogg i lugn fart. Fick kämpa på i slutet på de två sista loppen, men annars var det inga större problem.

Och så idag. Lördag. 15km på programmet och 15km blev det. Dock lite snabbare än planerat. Drog av rundan ute i skogarna här på fina 1.04.14. Vilket ger kring 4.18/km. Pigga ben och lätt steg.

tisdag, juli 06, 2010

2x5x400

Tisdag och återigen fanns den där klumpen i magen. Det är dags att springa snabbt igen. Och jag vet hur trött jag kommer att bli. Dessutom är Janne med och då är det dags att prestera och visa vad man går för.

Efter 5km uppvärmning, vilket börjar känns jävligt trist på banan så var det dags. Lite stegringar och linne på. 2x5x400 löd schemat. Med 1' vila och 2' serievila. Planen var att de skulle ligga runt 80''. En plan som visade sig vara på tok fel.

Jag drog första. Det kändes lätt. 75.89. Kanske gick det för fort för att det här skulle klaffa som planerat. Janne drog andra. 76.79. Lite bättre. Men kanske för snabbt. Min tur att dra och jag försökte verkligen hålla nere tempot. 76.03. Sen fortsatte serien så. Janne drog på 76.71 och sen avslutade jag serien med att dra på 74.71.

Snitt på första serien: 76.02
Skulle det verkligen gå att fortsätta så här? Det hade ännu inte börjat ta emot någonting på loppen och allting känndes bra. 2' vila och så iväg på nästa serie.

Jannes tur att börja dra. 76.23. Min tur - 73.62. Och då var vi gång. Tempohöjningen var ett faktum och nu fanns det ingen återvändå. Jag visste att jag hade satt ribban där.
Janne drog det åttonde loppet på 72.97. Ytterligare lite snabbare. Men benen kändes fortfarande riktigt pigga.

Nionde loppet var min tur att hålla tempot. I alla fall i 385m, sen gled Janne lite kaxigt förbi. 73.71 och kanske var det en liten dendens till lite stumhet på upploppet.
Sista loppet och det var bara att köra. Kontrollerat, men kanske lite högre målfart. Det hela slutade med hyggliga 68.74. Sista 150m var tunga. Det ska jag inte sticka under stolen med. Men allt som allt. Riktigt bra pass. Pigga ben och inte alls så slutkörd som jag trodde jag skulle vara. Andra serien hamnade på 73.05och totalt på 1o lopp var det 74.54. Mer än fem sekunder snabbare än planerat.

Ett bra upplägg med jämna fina tider gav pigga ben på de sista loppen också. Kanske underskattade jag formen lite. Ska bli intressant kommande veckor och snabbare pass hur det här slutar. Och inte minst på midnattsloppet i augusti.

fredag, juli 02, 2010

Lätta steg i 3.40/km

Det har varit en tung vecka. Värmen har legat på ordentligt. Inte för att det är illa. Men så här i början, innan kroppen har vant sig så tar det ordentligt på orken och energin.
Efter 200:ingarna i tisdags kunde jag knappt gå. Det gjorde så förbannat ont i hälsenorna så jag mest var sugen på att skära av dem. Fick ihop ett rekordlångsamt 12km pass i tisdags där de ömmade hela vägen.

Igår tog jag vilodag och stack till sollentunavallen för att kolla friidrott i stället. Kanske behövdes för att få en liten extra boost för sin egna träning. Idag kändes senorna betydligt bättre så jag åkte direkt till gymet efter jobbet för att dra av lite intervaller igen. Planen var 2x4x3' med 1' vila och 2' serievila. I 3.40-fart.

Jag höll inte planen. Det gick så pass lätt att jag var tvungen att ändra om passet till 10x3' med en minuts vila i stället. Två extra lopp alltså och ingen serievila.

Det flöt på bra. Och den känslan jag fick efter halva var att det faktiskt började kännas lättare mot slutet. Jag var liksom inne i tempot och det kändes ohyggligt bra. 3.40/km i 10km skulle alltså ge 37.20, om jag har räknat rätt. Ibland känns det som att det inte finns något som skulle stoppa mig att göra under 40' på milen i augusti. Fast. Sen var det det där med tävlingsnerverna.

onsdag, juni 30, 2010

8x200

Jag vaknar på tisdag morgon och känner direkt en växande klump i magen. Skit. Det är 200:ingar i kväll. Jag kommer inte orka. Dessutom känner jag att kroppen är lite hängig. Lätt irritation i halsen. Inte alls på topp.

Efter ett par timmar på arbetet i stekande sol. Är kroppen än mer sliten. Jag ställer in mig på att jogga runt medan Janne kör intervallerna. Men efter uppvärmningen så föröker jag intala mig själv att testa ändå. Och så står jag där med spikskorna på.

Janne får dra alla. Jag räknar med att hoppa av efter två lopp ungefär. Vi drar iväg. 31.25 och 32.35. Det känns fruktansvärt lätt. Läskigt lätt. I kurvorna är jag på väg förbi Janne.

Jag testar två lopp till. 31.53 och 32.41. Fortfarande inga problem. Fortfarande på väg förbi Janne i utgången av kurvorna. På upploppsrakan blåste det ordentlig motvind. Det syns på tiderna.

Två lopp till. Men sen ger jag mig. 31.19 och 31.89. Nu börjar det ta emot sista 30m på loppen. Kanske har det gått lite lite för fort? Men jag är inte helt död än. Bara nästan. Så det blir två lopp till.

33.30 och 33.53. Nu kändes det som att jag stod still. Riktigt stumt i benen. Men åtta lopp och ett snitt på 32.18. Helt okej. Önskade kanske att jag i alla fall fick dit tio lopp, men med tanke på att planen var att jogga så får jag väl vara lite nöjd i alla fall.

Idag blir det kanske långpass. Får se hur benen mår. Men att dra iväg på långpass i helgen i 30-35 grader och strålande sol känns inte allt för lockande.

söndag, juni 27, 2010

Det gäller att vara flexibel

Hade som plan att den här lite lättare veckan avsluta med ett tuffare bandpass på gymet. På schemat stod det 21 098m under 1.30. Jag vet inte om jag skulle klara det, men även om jag inte skulle fixa det så blir det ett tuffare långpass.

Jag värmde upp genom att springa till gymet. Och för att mötas av lapparna på ytterdörren som visade på att det var stängt hela helgen. Skitroligt. Så i stället får det bli ett långpass ute i solen. Inte fel det heller, men inte samma test som det jag planerat att köra.

Precis när jag ska springa iväg igen så möter jag Janne som är ute på sin 7km lunchtur. En runda som han brukar köra på rätt ordentligt. Du som jag är, så hakar jag på i fyra km. Och efter det, så var det bara att inte att resten av mitt långpass skulle bli en riktigt plågsam historia.

Jag hade rätt. För bara några km senare börjar det ta emot rejält. Värmen ligger dessutom på och suger ut all energi ur kroppen. Jag börjar frysa. Fantisera om vatten som rinner. Och när jag närmar mig B-Vik, så inser jag att 23km blir en omöjlighet i dag. Jag fick stanna på 20km och en helt tom kropp. Kanske får det vara okej med tanke på omständigheterna. Det är ändå en lugnare vecka. 62km totalt på 5 pass. En miss med 3km, men helt okej ändå.

tisdag, juni 22, 2010

Snitt: 34.18 - 33.52 - 33.15 - 32.61

Intervallpass idag igen. Precis som varje tisdag så sluter Janne och jag upp nere på vilundavallen. Flickan från landet i norr på läktaren och solen som värmer skönt.

Värmer upp fem km och pratar igenom veckans sporthändelser. Och en rutinbunden kisspaus. Och strax efter det ansluter Mr. TNågra stegringslopp och en växande nerositetsklump i magen. Jag har alltid varit så. Inför tävlingar och intervaller. Klumpen växer under dagen och så är jag nära att kräkas strax innan det blir tid att dra iväg på första intervallen. Kanske är det för att det inte finns någon återvändå då. Och jag vet hur trött jag kommer bli.

Nu var det dags i alla fall. 10x200m. Vila 30''. Det var målet. Jag drog första loppet. Kändes okej. 32.96. Bra. Ville hålla de flesta under 33'' för att kunna ha chans att ta förra veckans snitt på 33.15.

Andra drog Janne. Lätt att hänga med. 32.41. Tredje drog jag. 31.91. Kanske fick det lite för snabbt för att jag skulle orka alla. Janne drog fjärde och nu var det tungt redan. 32.76 och jag fick släppa någon meter på Janne.

Femte drog jag första kurvan. Sen kändes det som att jag stod stilla. 32.84. Sjätte på 33.55 och nu var jag rädd att jag skulle bryta ihop och vika ner mig. Tur att Janne var där med stöttande klappar och ord. Snabbt av med gympaskorna och på med spikskorna. Härlig känsla.

Drog iväg på sjunde loppet. 32.19. Kanske var det spikskornas förtjänst? 33.32 på åttonde. Nu ville jag bara lägga mig ner och dö. Men inte fan kunde jag bryta nu. Det var ju bara två loppjävlar kvar. Bita ihop och köra. 32.25 och att slå förra veckans snitt var väldigt rimligt. Jag kände mig nästan lite piggare igen. I alla fall i benen.

Och så sista loppet. 31.91 och en otrolig nöjd och lättad Matthias ramlar ihop efter mållinjen. Äntligen klart och det med ett snitt på 32.61. Ytterligare ett par tiondelar bättre snitt än senast. Och det med en vad som kändes betydligt bättre efter fyra lopp med spikskor än senast. Kanske blir det att byta tidigare nästa vecka. Redan efter fyra lopp?

Nerjogg barfota i gräset. Kanske det bästa på hela passet. Solen lyste och tröjan åkte av. Nu börjar det lika något. Både sommarmässigt och formmässigt.

fredag, juni 18, 2010

Fem km tempo

Idag var det lite tempolöpning på programmet. I vanliga fall är taggen påtopp inför snabbare löpning, men de senaste dagarna har jag inte alls varit intresserad av att springa. Som tur är har jag gjort det ändå.

Jag drog iväg till gymmet efter Tysklands match idag. Passade bra då regnet bara öste ner medan jag malde på där inne på löpbandet. Värmde upp fyra km och stannade bandet för att stretcha och nollställa bandet.

Fem km i 3.48-tempo var målet. Det skulle ge en tid på 19 blankt. Men eftersom det tar ett tag att få upp bandet i rätt hastighet så låg jag redan 10 sekunder efter uppstt tid efter första km. Men det ska väl inte vara kört för det. Så jag drog upp tempot lite för att komma i fatt. Följande tre km hamnade på 3.45 och jag var i fatt.

Började tro att jag skulle tappa orken i slutet på fjärde och på femte, men det hände aldrig. Jag drog upp tempot lite till och malde på. Efter fem km (sista på 3.40) stannade klockan på 18.51. Helt okej. Och utan att egentligen behöva slita. Det lovar gott inför målet att komma under 40 på milen i år.

torsdag, juni 17, 2010

En bunt nötter

För det första. Jag vet inte vad som har hänt med en del av uppdateringsförmågan på den här sidan. Det ärså segt att även vår otroligt långsamma dator på jobbet framstår som en blixt. Men jag kämpar på. Kanske packar jag väskan och flyttar till någon annan sida.

Nog om det. Jag är medlem på en träningsdagbokssida. Den är egentligen bra. Lättöverskådlig och bra statestikupplägg. Jag gillar den. Fast den har en stor nackdel. Och kanske är jag hård nu. Men det vistas en hel del nötter där. Visst får man ha olika syn på träning och upplägg. Men en del verkar vara så långt i från verkligheten som det bara går. Några exempel:

Om någon nybörjare frågar i forumet om hur man ska börja löpträna. Då läser man svar som att man ska köra ett långpass på runt 20km och intervaller direkt. Och jag antar att löparglädjen är död inom en vecka. Och att skadorna ligger och väntar runt hörnet.

Andra har väldigt sned verklighetsuppfattning. De kan vila flera veckor för att sedan komma på att de måste börja träna. Då sticker de ut på 25km pass.
Eller så tror de att de inom två månader ska kapa miltiden från 45min till under 40. När de kör distanspass närmare 7min/km. Och anser att det inte behövs intervaller för att bli så snabb.

Någon har kapat 30min på maran och tror att han två månader senare ska kapa en halvtimme till och göra under 3 timmar.
En annan joggar lite ibland och drar sedan iväg och springer 16 mil och blir förvånad när foten är öm och svullen efter.

Överlag så är det en klart större bedrivt att springa 20 mil i sträck på en vecka än att köra milen på 35min. Att springa längst är det om smäller högst. Tydligen.

Jag har fått nog av den där sidan nu. Fyller i min träningsdagbok och övervakar statestiken. That's it. Kanske söker jag mig till en annan sida där jag kan få mer utbyte. Där folk har lite mer min syn på träning och löpning. Vi får se vad jag kan hitta. För den här sidan har jag ingen som helst nytta av.

Min egen träning då. Jo, jag sitter här med en öm vad. Men jag är inte allt för orolig. Det är från 200:ingarna i tisdags. Men jag kan köra på som vanligt. Enligt schemat. I tisdags var Janne och Mr. T med. Jag drog på mig spikskorna för första gången på fem år. Det känns i vaderna. Big time. Men snittet sänktes ytterligare några tiondelar. Nu 33.15.

torsdag, juni 10, 2010

Jag får skylla mig själv

Igår var det dags igen. Att möta upp Janne nere på vallen och ge sig på ett pass med 200:ingar igen. Förra veckan fick jag jämna tider och ett snitt på 34.18. Den här gången hade jag hoppats på lite mer rytmisk löpning, lite bättre snitt och tio lopp i stället för åtta. Men det hela sket sig ordentligt efter endast 200m.

Vi värmde upp och stretchade. Solen sken på oss med sin fina, lagom varma, kvällssol. Banan var i stort sätt öde. Bara en kille som stretchade lite i ett hörn efter att ha kört riktigt fina 200:ingar på strax under 30''. Han såg vass ut. Och som vanligt spanar vi löpare in varandra. Och undrar vad den andra går för.

När det var dags att dra iväg tog jag på mig uppgiften att dra första loppet. Det kändes riktigt bra. Pigga ben och rytmisk löpning. I ryggen låg Janne och då pressar man sig lite extra. Samtidigt stod den där andra killen och såg på. Jag får skylla på det. För när 200m var löpta stannade klockan på 30.67. Alldeles för fort och jag förstod att passet var kört.

Men det var bara att bita ihop och hoppas att jag inte skulle klappa ihop allt för tidigt. Vi drog varannat lopp och försökte dra ner farten lite. 33.10 - 32.72 - 32.96 på de följande tre. Men nu började det ta emot ordentligt. Och jag antar att jag bara har mig själv att skylla.

33.52 på femte. Sen kom ihopklappningen. 35.45 och 35.22. Benen stod still akändes det som. Jag kom ingen vart. Och hade inte Janne varit där och peppat så hade jag brutit efter sex lopp. Nu pressade jag mig även det åttonde och i och med 34.55 så sänkte jag snittet från förra veckan från 34.18 till 33.52. Men med tok för ojämna tider.

Rent löpmässigt kändes det bättre med de höga farterna. Men jag får försöka planera loppen lite bättre nästa vecka. Så jag får dit 10 eller 12 lopp i stället. Men med ett snitt på 33.52 får jag ändå vara nöjd. Det blir bättre.

Idag joggade jag av mig lite mjölksyra på bandet. Det blev 16km till slut. Med en lugn öppning och en avslutning på 3.46. Kändes bra med tanke på intervallerna igår. I morgon blir det lätt lugn jogg innan det på fredag är dags för lite snabbare lopp igen. 12x3' i 3.58 fart. 1' vila. Det är tur att man har de där snabbare passen och får bryta lite från tristessen på distanspassen.

söndag, maj 16, 2010

På toppen av listan

För fyra år sedan åkte jag till Monte Gordo, Portugal, på träningsläger. Jag var halvskadad i en vad men lyckades mäkta med elva träningspass på den veckan, totalt 114km. Det var då. Sedan dess har jag inte varit i närheten av den mängden. Fram till idag.

Efter torsdagens backpass var baksidorna lite stela. Så jag lade in veckans långpass (27km) på fredagen för att få ett långsamt tempo i benen. Även 27km är nog rekord i att springa flest km i sträck. (tidigare var det 26km). Trots att långpasset kändes rätt bra i benen så slet det ordentligt och redan på morgonen efter var benen stumma.

Det fick jag uppleva på sollentuna vallen någon timme senare. Conconiatest där farten skulle höjas med 1 km/tim per 400:ing. Först fem var inga problem alls. Andningen var oberörd och benen gick frammåt av sig själv. Men sen när sjätte varvet började och tempot skulle höjas igen kom stumheten som en smäll på käften. När sjunde skulle börja stannade jag. Kroppen svarade inte på ytterligare en tempohöjning så det var lika bra att avsluta. Givetvis otroligt missnöjd, men samtidigt. Med backpass och långpass i benen så var det kanske inte helt otippat.

Veckan avslutades i morse med Janne. Två varv till runt Rösjön och så en liten extra sväng. En relativ skön runda utan att behöva anstränga sig allt för mycket.

Och så kommer vi tillbaka till det där med Monte Gordo och rekordet. Veckans summa hamnade på 115km och det gav så klart ett nytt rekord! Sweet. Upp på toppen av listan. Målet den här veckan var egentligen 109, men är man nära så måste man ju försöka.

Nu blir det inga fler såna mängd veckor förren sent i höst. Utan jag börjar dra ner lite på mängden och får in lite mera snabbhet i stället. Backe och 70/20 lopp. Och en medelvecka på strax över 80km. En vecka som avslutas uppe i norrland med 60-års kalas. Kan bli bra.

tisdag, maj 11, 2010

Fantastiskt

Ännu en vecka har passerat. Ännu en vecka som där mängden klarades av. Trots illamåendet på torsdagen så repade jag mig snabbt och kom iväg redan på fredagen igen. Även om det intervallpasset blev avbrutet.

Efter en fin start med veckans långpass (24km) på måndagen flöt det på bra med backintervallerna på tisdagen och ett lugnt 13km pass på onsdagen. Benen svarade bra och jag kunde återhämta mig relativt bra på den långsamma rundan på onsdagen.

Fredagens intervallpass sket sig totalt. 6x800 (vila 1') blev 800-400-400-800 i stället. I farter som inte var i närheten av godkända. Men förhoppningsvis har det sin förklaring i att kroppen bar på något och inte i usel form.

I lördags stack jag iväg i regnet. I väg till Överjärva gård för att möta en vän som kom springandes från solna. Tillsammans sprang vi sedan hem igen för att avnjuta lite middag och ett trevligt sällskap. Och kanske var det bra att hemvägen gick en bra bit över 5.00/km tempo. Annars brukar jag ha svårt att hålla mig till de lugnare farterna när jag tränar själv.

Sista dagen på veckan blev en lugnare 10km runda. Eller lugn och lugn. Jag avslutade den sista km närmare 3.50. Men det kändes lätt och avslappnat. Totalt blev det de 85km (6 pass) som jag planerat. Och det blev nu fjärde raka veckan som gått precis enligt planerna.

Nästa vecka blir tyngre. Då är det dags för en hård vecka och grundträningens topp. 109km på sju pass står det på programmet. Och jag antar att det bara är att bita ihop. Ett långpass och två kvalitetspass. Backe och 70/20 intervaller. För nu är det dags att släppa de lite längre intervallerna och gå in på lite mera snabbhetsinriktade intervaller. Det blir en utmaning. Tur att det bara är en tredagars arbetsvecka.

I veckan beslöt jag mig för en tävlingscomeback också. Tre år sedan sist. Nu anmälde jag mig till midnattsloppet i augusti. Dessvärre var det fullt i alla startgrupper fram till grupp 5. D.v.s de som planerar att springa på 55-60 minuter. Själv har jag målet att ta mig under 40'. Så det blir nog ett jävla massa kryssande mellan folket. Men kanska kan man mygla in sig i någon annan startgrupp.

söndag, april 25, 2010

Tio topp

Det blir inte speciellt mycket skrivet här. Men nu har jag några minuter över efter veckans sista pass. Senaste två veckorna har gått sådär läskigt bra. Jag maler km efter km. Pass efter pass. Mil efter mil. Ibland känns kroppen sliten. Ibland pigg. Men inga större skavanker stör löpsteget.

Det tar för lång tid att redogöra för alla pass jag kört sedan sista uppdateringen. Men förra veckan skrapade jag ihop 89km på sex pass. Två kvalitetspass (lång backe och 10x3') Tre minutersloppen för att jag verkligen hatar tusingar.
Dessutom ett riktigt fint långpass med Janne ute i Ängsjösskogarna. Det passet var nog det bästa på väldigt länge då allt känndes lätt och roligt.

Den här veckan blev minst lika bra. 93km på sex pass. Vilket innebär en 10:e plats på min "10-i topp lista" på flest km under en vecka. (mån-sön). Två klavlietspass även den här veckan. Långa backen var samma som förra veckan, fast den i snitt gick närmare 2.5 sekunder snabbare per lopp. Och så 10x3' (vila 1') i 3.56/km. (förra veckan var det 3.58/km).
Långpass ute i rösjöskogarna den här gången. 24 mindre behagliga km. Benen var riktigt tunga och energi bristen total. Vilket resulterade i att jag efter dryga 20km stannade till vid en porlande bäck. Hukade mig. Och började dricka vatten. Helvete vad gott och friskt det var.

Så det har varit två riktigt bra veckor - ur träningssynpunkt. Annars har det varit känslosamma och struliga veckor. Men varför ska allt klaffa samtidigt?
Nästa vecka blir en återhämtningvecka. Bara 5 pass och bahagliga 69km. Samt bara ett kavlitetspass (lång backe, fast kortare än de tidigare två veckorna).

torsdag, mars 25, 2010

Segt på uppdateringsfronten

Att det är segt på uppdateringsfronten skulle kunna betyda att det inte bedrivs speciellt mycket träning. Kanske är det tvärt om just nu. Det springs så fort det finns chans och ärligt talat: jag gillar det som fan.

Förra veckan skulle vara en slags uppstartsvecka efter några veckors lätt träning i thailand. Uppstartsveckan slutade på 76km, inkl. ett tempopass på 41.36. (10km)

Benen och kroppen kändes tunga hela veckan. Men började piggna till lite framåt söndagspasset. Så pass pigga att jag öppnade den här veckan med ett riktigt fint 22km pass. Ett pass som i slasket och mörkret gick betydligt lättare och snabbare än väntat.

I går var det intervaller på schemat. Och jag tänkte att jag för en gångs skull skulle bråka lite extra med mitt psyke och ge mig på vidriga tusingar. 7st blev det med 1' vila mellan. Snittade kring 3.50 och benen svarade relativt bra. Är dock lite besviken på tiderna. Jag skulle vilja ha snabbare tider vid det här laget i träningen.

Idag stack jag efter en tung arbetsdag iväg på två 7.2km rundor. Efter första rundan var jag helt oberörd. Och efter andra, ja. I stort sätt samma känsla. Det tog emot lite lite i de tyngre uppförsbackarna, men inget mer än det. Så det blev en mycket positiv runda med tanke på intervallpasset igår.

I morgon är det fredag. Och då. Då ska det springas fort igen. På bandet.

tisdag, mars 16, 2010

Tillbaka till vintern

Jag vaknade till dagens första solstrålar som försökte kämpa sig in genom det fördragna fönstret. Det är fortfarande tidigt men det är nu eller aldrig. Jag kliver ur sängen och drar på mig ett par shorts och en t-shirt. Jag vet att t-shirten egentligen är för mycket. Men det känns ändå bäst så. Jag snörar skorna och stänger tyst dörren bakom mig.

Det är barmark. Stum asfalt för den som senaste tiden bara sprungit på snö och is. Vägarna leder uppför. Genom en liten by. Upp mot bergen. Palmer och andra exotiska träd växer höga längs sidorna. Här och där står några vakter. De enda människorna jag möter är de som är på väg till arbetet. På sin lite vespa.

Det är tungt att springa. Förbannat tungt. Stum asfalt. Hög luftfuktighet och kvav luft. Värmen suger ut all energi. Det är hopplöst att ens försöka ta sig runt längre än 6-8km. Efteråt svettas jag i flera timmar. Men jag är nöjd. Att ha börjat dagen med lite springa. Och samtidigt möte de övriga som just stigit upp och kommit ner till frukosten.

Så var det i två veckor. Men nu har jag lämnat Thailand. Och åter landat i Sverige. Kanske hade jag hoppats på att våren skulle ha dragit in över landet vid det här laget. Men jag hade visst förbannat fel. Så jag har återigen få dra på mig fjorton lager kläder. Och halkat runt på isbanorna där ute på vägarna. Den här veckan får bli lite starta-upp vecka. Utan intervallpass. Bara lugnare distans så benen får komma igång igen. Eller. Hela kroppen egentligen. För den senaste tiden har den inte gjort många knop. Mest intagit vattenmelon shakes och singha. Och en förbannat massa räkor av olika slag.

Men nu är det bara tagga igång igen. Komma in i rytmen och mala km. Det är kul. När man är igång på riktigt. Det fösöker jag intala mig i alla fall.

måndag, februari 15, 2010

Bra mängd - sämre känsla

Förra veckan var det en del tunga pass. Det var några luncher som uteblev. Vilket ledde till pass där benen var stumma och energin minimal. Men trots det. Så genomfördes intervallpasset och efterkommande distanspass. På fredagen var det dags för tempopass. Som vanligt. Denna lycka. Kort uppvärmning och så iväg.

Hade en plan att försöka snitta 4.10 per km. Men efter de tre första km låg jag långt efter. Jag började tvivla. Samtidigt som jag tänkte att det ändå är sju km kvar. Och på sju km kan mycket hända. Så jag höjde farten på bandet. Efter ytterligare några km närmade jag mig snittet. Jag låg runt 4.05/km och tog igen sekund efter sekund.

Plötsligt var det bara en km kvar och jag låg 15 sekunder efter. Fanns inte så mycket att göra än att skruva upp ännu mer. 4.54/km och benen trampade på rätt bra nu. Håller jag det här sista km så är det lugnt. Då är jag i hamn. Packat och klart. När visaren slog om till 10.00km stannade klockan på 41.39.23. Alltså 77 hundradelar under 4.10 farten. Benen var inte pigga längre. Men inte direkt döda heller. Så det finns mer att ta av. Tur att det bara är februari.

Förra veckan i sin helhet slutade på 78km på sex löppass. Bra mängd. Mindre bra känsla på passen. Förutom tempopasset. Den här veckan höjer jag målet ytterligare några km. Sista veckan innan värmen kommer. Innan snön byts ut mot sand. 82km ligger planen på. Tempopass på fredagen. Varför bryta traditionen? Intervaller på onsdagen. Just nu ser det ut som 2000-3000-2000 med 500m joggvila. Och så långpass idag. 19km. [1.32.06.83] Pigga ben och pigga lungor. Att det kan vara så härligt att springa 19km i snömodd och en hel bunt minusgrader. Någonting är inte riktigt som det ska då. Men helvete. Vad skönt det är. Under passet. Och efter. Nu är det dags för Fröken Kalla. Kämpa!

onsdag, januari 27, 2010

4x2

Senaste dagarna har jag inte alls haft lust att träna. Men ibland är det bara att strunta i den känslan och bita ihop. Hoppa upp på bandet eller dra ut i snön. Och köra.

Idag skulle jag till gymmet och köra något lite hårdare. Var planen. Men jag undrade om jag verkligen skulle fixa det idag. Tusingar var ett alternativ, men jag fick lite ångest bara jag tänkte på det. Först efter 3km uppvärmning hade jag bestämt mig. 3x2000m med 500m jogg vila i 5.00-fart.

Första 2000 gick på 3.58 och 3.55. Hur lugnt och skönt som helst. Plötsligt kändes kroppen faktiskt lite piggare. Efter joggen drog det igång igen. 3.55 och 3.54. Fortfarande inga problem alls.
Tredje gick på 3.53 och 3.51. Och även efter den var jag riktigt pigg. Benen svarade riktigt bra och jag var inte direkt andfådd. Nästan oroväckande lätt. Så snabbt tog jag beslutet att köra en till. 4x2000 bleb det alltså där sista gick på 3.55 och 3.48. På sista km kändes det att det gick fort, men jag fick inte på något sätt slita.

Efter en kort nerjogg pulsade jag hem genom snön. Nöjd, men ändå sugen på mer. På ännu bättre resultat. I morgon blir det en lugn mil i snön, innan jag på fredag ska försöka mala en lite snabbare mil, den här gången med lite uppvärmning kanske.

måndag, januari 25, 2010

Det gick, trots magsjukan

Jag började veckan med att kräkas. Gång på gång. Och tanken att komma upp i de planerade 70km den här veckan var lika avlägsen som värmen är. Men så började jag må bättre och bättre. Stannade hemma från arbetet både måndag och tisdag, men på tisdagen var jag ändå tvungen att rasta benen lite.

Sen flöt det på. Långpasset på 17km avverkades utan större bekymmer på onsdagen. Torsdagen fick jag sällskap av Janne och det blev en 12:a. Och så bokade vi in en date på gymmet till fredagen. Planen var tusingar på bandet. Han har gått runt och pratat om vilken dålig form han var i, men det var motbevisat två timmar senare.

Vi steg upp på banden bredvid varandra. Värmde upp och försökte prata så gått det gick. Jag kände hur nervositeten ökade för varje steg jag tog. När det är tusingar. Då är det allvar. Då är det full fokucering. Och så stack vi iväg.

3.45 och 3.42 på de två första. Nu var jag inne i det. Andning och ben var igång. 3.41 och 3.38 på de kommande två. Fortfarande inga direkta symptom på att falla av bandet. Femte gick på 3.39. Nu började det ta emot. Och det blev bara värre när Janne såg pigg ut på bandet bredvid.
Till sista loppet höjde jag upp farten. Tänkte att jag kör tills det tar stopp. Men det gjorde det aldrig. Inte helt i alla fall. 3.32 på den sista. Vilket gav ett snitt på 3.39.99. En sänkning med nästan två sekunder per lopp från förra veckan. Och med en bättre känsla.

Efter nerjoggen började jag återhämta mig. Och på kvällen var kroppen pigg igen. Så pass pigg att vi bestämde oss för att ta ett morgonpass på lördagen. 06.45 stack vi iväg i 10 minus. Iväg till Väsby (grannkomunen) för att vara funktionärer på en tävling. Vi kom dit i tid. 12.5km senare. Frusna och stela. Men nöjda. Och alla andra skakade på huvudet. Ibland krävs det galanskap.

Avrundade veckan med ett lugnt 10km pass på bandet. Och vips, 70,5km den här veckan. Målet uppfyllt! Nu är det ny vecka och nya pass. Personalmöte och planeringsdag och en träff med polisen och födelsedagsmiddag. Hur ska det här gå ihop egentligen?

tisdag, januari 19, 2010

Hitta rytmen igen

Förra veckan gick perfekt. Allt kändes bra och klaffade som det skulle. 18km långpass. Tusingar. Och ett tempopass på milen. Benen var riktigt tunga på tusingarna, men kom igen och svarade riktigt fint på tempopasset.

På fredagen firade jag lite med att gå på bio och se Snabba cash. Men det kanske jag inte skulle ha gjort. På söndag morgon. Vaknade jag lätt illamående. Men en sån där känsla man kan ha om man setat framför tv:n en hel deg utan frisk luft. Eller ätit sötsaker hela dagen. Nu hade jag inte gjort något av det, men känslan var den samma.

Några timmar senare. Strax efter sängdags (som den dagen var kring 19) besökte jag toaletten och slängde upp lite tacos. Och så fortsatte det. Nu höll sig magsjukan inte i sig så länge, men enligt reglerna var jag tvungen att hålla mig hemma från arbetet i 48 timmar.

Idag har det känts lite lätt meningslöst, men regler är regler. Däremot passad jag på att rasta benen i 7km. På det vidriga underlaget. Nu kommer det svåra bara, att komma in i träningsrytmen igen. Framför allt när den här veckan innehåller en hel del annat på fritiden.

fredag, januari 15, 2010

Sådär ja!

Fredag. Äntligen. Och det innebär lite snabbare distans. Eller snabbare och snabbare, egentligen är inte tider under 4.30 speciellt snabbt. Men med tanke på alla bakomliggande skadebekymmer och att jag bara tränat ordentligt sedan november, så känns det helt okej.

10km stod på schemat. Stack iväg på bandet och klockande första km på 5.07. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att kapa tiden på första km. Ben och senor är lite stela och behöver tid på sig att komma igång. Ca. 4-500m.
Men sen gick det bättre. Målet med fredagspassen är att hålla en lite högre fart genom hela passet. Farter under 4.30/km i snitt.

4.36 på andra. 4.25 och 4.23. Helt oberörd. 4.21 på femte. Halvvägs nu och jag började fundera på om jag höjt upp tempot för snabbt. Men än så länge var jag fortfarande oberörd både i benen och lungorna.

4.19 och 4.14 på de två kommande. Fortfarande inga problem alls. Det här känns faktiskt riktigt riktigt bra. Så det fanns bara en sak att göra. Höja farten ännu mer. Ha!
4.10 och 4.05. Nu går det rätt fort. Men benen svarar fint och med andningen är det inte heller några problem. Så det är bara att köra på sista, som slutade på 3.54.

Den seghet och trötthet jag kände på tusingarna var helt borta. Skönt. Hoppas de pigga benen kan hålla i sig ett par dagar nu. Så kanske det kan bli roligare tusingar nästa vecka.

onsdag, januari 13, 2010

Dags för tusingar igen

Veckan har börjat riktigt bra. I måndags hoppade jag upp på löpbandet och stirrade mig själv i spegeln i 18km. Det var inte speciellt ansträngande för benen, utan kanske var det mest huvudet som fick arbeta. Som tur var, kanske, så kom det upp en "riktigt" löpare när jag hade 5-6km kvar. Han malde på ett lite snabbare 5km pass som gjorde att jag hetsade lite och höjde tempot. Och blev klar snabbare, samt fick lite annat att tänka på.

Igår körde jag lite intervaller med handbollstjejerna. Gränsen för intervaller går vid -10. Igår var det -9 och tjejerna kämpade tappert under backpasset. När de var klara och går in och kastar boll, sticker jag ut på mitt eget pass. Det blev totalt lugna 13km.

Och så idag. Intervalldags för mig. Jag var rätt sugen, och det är inte ofta när det gäller tusingar. 6x1000m med 1' vila stod på programmet. Förra gången jag körde var för några veckor sedan, sedan dess har det varit en massa ledigheter och helt enkelt inte blivit av. Men idag hoppade jag upp på bandet och körde iväg. 4km uppvärmining. Benen och kroppen kändes tung och ansträngd.

3.49 på första km och 3.47 km på andra. Kände att jag nog kunde höja farten lite. 3.40 och 3.37 på de två kommande. Och nu började jag redan känna att det tog emot. På femte loppet fick jag kämpa rejält sista 400m, men höll den ändå i bra fart ner på 3.35.
På sista gick jag ut med målet att ha den på samma som den femte, men efter halva loppet var jag tvungen att dra ner på tempot lite. Benen var stumma och det tog emot rejält på slutet. 3.40 hamnade den på, och tyvärr blev snittet ca 7 tiondelar sämre än senast. Däremot gick loppen lite jämnare än senast, så det var inte full katastrof.

Väl hemma lade jag mig på sängen. Iklädd mössa och jacka fortfarande, och somnade. Kroppen var trött. Huvudet var trött. Men ändå rätt sugen på ett pass i morgon. Ett lungt distanspass ute i kylan.

fredag, januari 08, 2010

Ren lycka

5.21 - 4.44 - 4.36 - 4.31 - 4.26 - 4.25 - 4.14 - 4.10 - 4.05 - 3.58

Fantastiskt pigga ben och lungor. Hade nog kunnat fortsätta någon km till i 4.00-tempo. Även om 44.32 kanske inte är någon fantastiskt bra tid, så är det ren lycka just nu. Att jag äntligen kan träna hårt igen utan att ha ont någonstans. Och hur länge sedan det var jag kunde köra så här länge utan uppehåll, det vet jag inte.

torsdag, januari 07, 2010

För bra för att vara sant

Och nu pratar jag inte om att Djurgården leder mot Modo med 5-1 efter första perioden. Utan om den senaste tidens träning. Jag har fortsatt kunna mala riktigt bra pass. Allt från 10-15km pass. Under helgerna har det varit lite uppehåll med träning på gymmet, och på så sätt också intervaller. Men min förhoppning är att det ska komma igång nästa vecka igen.

Senaste dagarna har jag dock hängt på gymmet. Kört distanspass efter distanspass. 15km där jag avslutar sista 5km på 4.30-fart. Ett 12km pass där sista km gick på 4.08. Och kanske bäst av allt. När kroppen är som tyngst och huvudet bara säger åt en att stanna inne och ta det lugnt, så sticker jag ut och kör i minusgraderna.

Så det är bara att njuta vidare. Det känns fantastiskt bra just nu. Jag tror inte jag har kört på så här bra på många år. Och än så länge, så känns knän, vader och allt sånt riktigt bra. Ibland väldigt tunga och tröttkörda, men väldigt bra.

Den här veckan ligger planerna på 70km på mina sex pass. Två pass kvar och ynga 23km. Det ska jag nog klara av. Kommande vecka blir nog något liknande, känns fortfarande onödigt att höja för mycket just nu. 70km är en bra nivå kommande veckor.