måndag, april 25, 2011

Norrlandsbesök

Sitter ute i skogen i norrland. Väskan är packad och det är snart dags att bege sig in till Umeå och till flygplatsen. Jag hatar att flyga. Det gör jag. Men ibland går det helt enkelt lättast så.

Det blev en intensiv träningsvecka där jag var tvungen att få ihop många km de första tre dagarna eftersom jag inte skulle ha möjlighet att köra så långt här uppe. Måndagen började med fina 30km på riktigt fina 2.11.51. Utan att vara helt död. Precis det jag behövde inför maran.

Lite lugnare på tisdagen för att sedan gå in på bandet och dra av 18km i 4.10-fart. Konstigt att det känns tyngre att hålla den farten på band än ute på vägarna. Passet klarades av i alla fall, utan att jag behövde slita som ett djur. Det kändes dock en del i benen, det kan jag inte sticka under stolen med.

Sen flög vi upp. Upp till den friska luften i norr och lite påskledigt. Räknade med att bli lite sjuk, som jag alltid blir när jag kan slappna av lite. Men den här gången klarade jag mig. Så fram emot lördagen så mätte jag upp en backe här i Sikeå. Backen var på lagom roliga 640m, så jag beslöt mig för att korta ner den lite. Till knappa 400m. 1.13, 1.18, 1.16 och 1.17 gick loppen på och gav en hastighet mellan 3.08 och 3.22/km)

Den såg inte allt för hemsk ut. Men nu, när jag kört den så vet jag. Den var vidrig. Benen gjorde så ont och det kändes som ett 800m upplopp. Jag stod stilla men tog i allt vad jag kunde. Mjölksyran sprutade ur öronen och efter fyra lopp så hukade jag mig fram och kräktes på toppen av backen. Långsamt och stapplande joggade jag hem och kräktes lite till bakom bilen. Jag vet i alla fall att jag tog i ordentligt.

Veckan summerades på söndagen med fina 100km på sex pass. Och nu återstår det bara en hård vecka på 120km (sju pass) innan det börjar trappas ner lite inför 28:e maj. dagen D.

tisdag, april 19, 2011

2.11.51

För någon vecka sedan körde jag ett 30km pass. Ett vidrigt sådant där jag kom på mig själv efter 10km att jag gått på allt för hårt. Öppnade då på 44.45. Jag fick lida ordentligt för det sista 5-6km där jag sista 4km fick stanna ett flertal gånger och gå några meter. Besvikelsen var enorm trots en fin sluttid på 2.12.38.

Igår var det dags igen. Ett extra insatt 30km pass då jag ville ha ännu ett längre pass inför maran. Det flöt på fint i det fina vädret. Även den här gången utan mat i magen. Vid 10km stod klockan på 44.32. Alltså en lite snabbare öppning än senast. Men jag ville inte vika ner mig. Jag ville verkligen inte det. Så jag malde på.

Andra milen flöt också på fint. Passerade en brutal backe vid två tillfällen men efter den flöt det på bra nerför så det blev ett bra tillfälle att plocka sekunder och vila upp benen lite extra.

Vid 10km stannade jag snabbt till och drack lite sportdryck och vatten som jag lagt ut. Och vid 17km tog jag lite Isostar-gel. När jag kom förbi mina utlagda flaskor igen hade jag kommit upp till 24km, så jag plockade upp dem i händerna, drack lite och sprang vidare med dem.

Andra milen passerades på 43.49. Men jag kände mig fortfarande pigg. Även om jag vet vad som kommer att hända några km längre fram. Jag malde vidare. Vid 24km hade jag kommit ut ur terrängspåren och fick smaka lite asfalt sista biten hem. Det blir automatiskt lite tyngre när man byter underlag. Men även fram till 27km kändes allt frid och fröjd. Tempot hölls fortfarande som det skulle.

Men så var vi där. 3km jävlar kvar och då kommer en uppförsbacke. Ingen brant, men en lång och seg och det kändes som att benen stod stilla. Jag kom ingen vart. När jag väl var uppe så hade jag passerat 28km och det kändes bättre. Bara två km kvar och tempot är fortfarande under 4.30/km.

Så flöt det på tills det var 150m kvar. Då vänder jag upp mot min gata. I en knix oh en sista uppförsbacke. Och där stod jag verkligen stilla. Det kändes som om jag låg i 15min-fart. STannade till slut utanför porten och klockade sista milen på 43.30.

En sluttid på 2.11.51 och ett nytt "pers" om man nu kan kalla det så. Men tiden var inte det viktiga. I stället tar jag med mig känslan av att orka hela vägen in. Utan att behöva stanna till. Utan att vara helt död. Det var viktigt. Förbannat viktigt. Nu är det bara ett långpass kvar. Nästa vecka. 35km. Det är bara mala på.

fredag, april 15, 2011

En satans massa skavanker

Klockan närmar sig midnatt och det är alldeles mörkt i lägenheten. Bara skenet av TV:n lyser upp lite. Flickan från landet i norr sover djupt och jag knaprar Voltaren.
Men riktigt så illa är det inte. Jag har ett par skavanker. En öm hälsena. Två ömma ljumskar. En stel baksida och träningsvärk i magen. Och just det, en öm hälkudde också. Men annars mår jag fint.

I vanliga fall kanske jag skulle ha krävt ner mig. Men det är okej. Trots alla de där skavankerna så känns det bra. Jag malde av ett intervallpass med mindre snäll lutning i eftermiddags. 2% är fan i mig mer än man tror. I alla fall om det avverkas i 3.50-fart.

Passet blev 4x2000 med 2% lutning och 500m joggvila. Totalt 17km, vilket var ett par km mindre än planerat. Men med lutningen så slet det mer än jag räknat med.

Att Voltarenkappslarna ligger framför mig har egentligen med backpasset i veckan att göra. I tisdags blev det 6x 255m backe. En rätt stygg backe.Och med farter strax över 3.10/km. Mjölksyran kom tidigt. Efter passet så gjorde det något så förbannat ont i ljumskarna, eller egentligen i fästet mellan magen och ljumskarna. Men med en vilodag och Voltaren så gick det riktigt fint idag. Även hälkudden känns bättre, efter lite fin amatörtejpning. Man har ju varit med förr. Så att säga.

Nu är det bara ett lugnt 19km pass kvar den här veckan innan jag kan inkassera nionde raka veckan utan misstag. Riktigt fint. Sen går jag ut hårt nästa vecka med tre riktigt tunga pass måndag-onsdag, för att sedan flyga upp till Umeå och avverka ett par pass där.

söndag, april 10, 2011

Åttonde raka

Det fortsätter att gå sådär läskigt bra. Efter morgonens distanspass på 12km så inkasserade jag 95km den här veckan och totalt den åttonde raka veckan precis enligt programmet. Utan ett enda snedsteg eller missat pass.

Den här veckan har annars bjudit på behagliga temperaturer. Förutom att man måste trängas med en massa folk ute på vägarna så är det helt underbart att flyga fram på skogsvägar och på rena asfaltsgator. Idag tog jag dessutom en premiärtur inne i Rösjöspåret som i sort sätt var is och snö fri. Dock rätt blöt.

Igår var det premiär för backpass. Tusingarna är ett avslutat kapitel och långa backpass är här. Hade jag inte haft sällskap av Niclas så hade det nog aldrig blivit av, eller så hade jag nog stannat efter två lopp. Då mjölksyran sprutade ordentligt ur öronen.
465meter uppför. Fyra lopp. Jogg ner för andra halvan (ca. 375m) och en minuts vila. Snittade 1.36.90 vilket är knappa två sekunder snabbare än förra året per lopp. Fast då var det sex lopp. Att man alltid ska jämföra tider hit och dit.

Veckans andra intervallpass var 3x4km i 4.00-fart. Med 1% lutning inne på bandet. Inget att bråka om. Flöt på utan minsta besvär förutom att det hela var fruktansvärt tråkigt. Roligare saker kan man hitta på en fredagkväll.

Efteratt ha jobbat på hårt under dagen med biltvätt, däckbyte, storhandling, städning och bärande av kartonger och möbler så är det nu soffläge som gäller. Prinsessbakelserna står framför mig. Kaban är upphälld i glaset. Benen utsträckta på bordet. En bra avslutning på en bra träningsvecka.

söndag, april 03, 2011

Slut på tusingar

Dessto mer distans (Ha!) jag får till 30km passet dessto mer missnöjd blir jag. Det är konstigt. Här drar jag in riktigt fina 2.12.37, men jag är missnöjd ändå. Jag hade velat vara piggare på sista 4km än jag var.

Nåväl. Om jag släpper det där nu och går vidare med veckan som varit. Fredagen skulle avsluta grundträningens kapitel med tusingar. Det här gången 10st med 60'' vila. Det gick helt åt helvete. Fick slita som ett djur redan på första och var på väg att omvandla passet till lugn distans i stället. Men jag krigade på och fick till slut ihop 7st på ett snitt på 3.24.14. Inte mycket att hänga i granen, men det fick duga.

Lördagen bjöd på dubbelpass. 13km på morgonen innan avresa till Janne i Avesta för ett lugnt 13km pass till. Och så avslutade jag veckan idag med ännu lugnare 16km. Fick ihop fina 120.45km på sju pass (en vilodag) och en delad andra plats på "10-i topp listan".

Nu går det neråt igen. Medelvecka och sen lätt vecka innan det blir dags att höja upp för sista gången innan maran. Men från och med nästa vecka är det alltså inga tusingar, utan nu kör jag igång med lång backa i stället. Inte mycket roligare det, men riktigt viktigt.