En satans massa skavanker

Klockan närmar sig midnatt och det är alldeles mörkt i lägenheten. Bara skenet av TV:n lyser upp lite. Flickan från landet i norr sover djupt och jag knaprar Voltaren.
Men riktigt så illa är det inte. Jag har ett par skavanker. En öm hälsena. Två ömma ljumskar. En stel baksida och träningsvärk i magen. Och just det, en öm hälkudde också. Men annars mår jag fint.

I vanliga fall kanske jag skulle ha krävt ner mig. Men det är okej. Trots alla de där skavankerna så känns det bra. Jag malde av ett intervallpass med mindre snäll lutning i eftermiddags. 2% är fan i mig mer än man tror. I alla fall om det avverkas i 3.50-fart.

Passet blev 4x2000 med 2% lutning och 500m joggvila. Totalt 17km, vilket var ett par km mindre än planerat. Men med lutningen så slet det mer än jag räknat med.

Att Voltarenkappslarna ligger framför mig har egentligen med backpasset i veckan att göra. I tisdags blev det 6x 255m backe. En rätt stygg backe.Och med farter strax över 3.10/km. Mjölksyran kom tidigt. Efter passet så gjorde det något så förbannat ont i ljumskarna, eller egentligen i fästet mellan magen och ljumskarna. Men med en vilodag och Voltaren så gick det riktigt fint idag. Även hälkudden känns bättre, efter lite fin amatörtejpning. Man har ju varit med förr. Så att säga.

Nu är det bara ett lugnt 19km pass kvar den här veckan innan jag kan inkassera nionde raka veckan utan misstag. Riktigt fint. Sen går jag ut hårt nästa vecka med tre riktigt tunga pass måndag-onsdag, för att sedan flyga upp till Umeå och avverka ett par pass där.