Ett vidrigt pass med lutning

Lördag morgon. Jag stiger upp och är som vanligt väldigt stel i hälsenorna. Inget ovanligt, men inte allt för motiverande när det vankas morgonintervaller på bandet. Jag går omkring lite i lägenheten bland alla flyttlådor. Allt för att gå igång senorna. Häller i mig ett glas pucko.

Jag joggar iväg. Ut i blåsten. Två km till gymet och så tre km till inne på bandet. Uppvärmningen är klar. Under hela uppvärmningen tänker jag på passet. På vilken fart jag ska hålla. Får en tanke att 4.00-fart kan fungera. Ha!

På schemat stod det 9' med lutning 3'/2% + 3'/3% + 3'/4% och så två minuter joggvila på det. Iväg på nästa serie. 9' med lutningarna 3%-4%-5% och sen på tredje serien 9' med 4%-5%-6%.
Jag kanske tog för lätt på lutningen för jag var inte så rädd inför passet. Men nu vet jag.

4.00-fart var bara att glömma. Jag plågade mig igenom första serien i 4.10/km. Sen var jag helt slut. Men jag bet ihop. Andra serien fick gå i 4.20/km och jag slet ordentligt. Men jag skulle bara upp för den där backjäveln.
Tredje serien blev brutal. Farten ner på 4.30/km och syran sprutade ur öronen. Men till slut kom jag upp, även för den där 6% backen.

Det här passet var vidrigt. Men jag hoppas det ger något. I alla fall mental styrka. Totalt 15km och det är fint att ha det gjort innan klockan slår 12.00. Nu fortsätter jag köra överkropp. Bära möbler och flyttlådor. Fruktansvärt roligt.

Kort uppdatering

Tittar bara in lite snabbt för att säga några väl valda ord. Jag springer på. Och det känns riktigt fint just nu. Jag håller mina veckor. Hård-medel-lätt-medel-hård. Precis som det ska vara.

Förra veckan var det premiär för säsongens tusingar. Började lite lugnt med 5x1000m med 60'' ståvila. Tänkte jag skulle lägga mig kring 3.30 första gången och se hur det känns. Fick till slut ett snitt på 3.28.95 utan att behöva ta ut mig så jag ramlade ihop. Det får bli nästa gång. Ha!

Veckans andra intervall pass blev 3x3km @ 3.50/km med 2´ståvila. Även det flöt på riktigt fint och jag behövde inte slita ett dugg fören sista km på sista intervallen. Rundade sedan av veckan med ett lite längre pass hem till föräldrarna i Väsby. 20km i 4.24-fart med sådär läskigt lätta ben som man plötsligt har ibland. Utan att det egentligen ska vara logiskt att ha det. men jag antar att det bara är att tack aoch ta emot.

Nu går jag in i en lätt vecka. Ska bli skönt. Inte minst mentalt. Att ha två-tre pass som bara ligger mellan 8-10km. Och så tusingar. Glöm för fan inte tusingarna!

Ännu ett avbrutet intervallpass

Återigen viker jag ner mig när det börjar bli jobbigt. På programmet stod det ett kort snabbt lopp. 3000m i 3.20-fart. Hade det varit förra vintern, när jag drog av 9st tusingar på ett snitt under 3.20 så hade det inte varit några problem. Men så är det inte nu.

Efter 5km uppvärmning drog jag upp bandet till 3.20/km och började sträcka ut steget. Första tusingen flöt på fint. Men efter 1,5km började det bli snabbt och farten var märkbart hög. Och bara ett tiotal meter innan den slog över till 2km så bestämde jag mig för att stanna efter 2km. Något som ag ångrade bara 15sekunder senare.

Jag blev rädd. Jag trodde inte jag skulle orka och att sänka farten till 3.30/km skulle vara ett nederlag. Men att bryta skulle då vara ett mindre nederlag?? I vilket fall som helst. Där stod jag. Med 2km i 3.20-fart. I stället för 3km. Och är ruskigt besviken. Jag hade nog orkat. Jo, det är jag ganska säker på. Om inte så hade jag kunnat dra ner farten lite till 3-25-3.30. Fan!