Suck

Hade hoppats på lite revanch idag. Revanch på det avbrutna intervallpasset i söndags. Men så blev inte fallet och det börjar nu bli ont om tid inför tävlingscomebacken nästa lördag.

Mötte upp Mr T på vallen och vi värmde upp. Kroppen kändes lite seg, men ändå inte så farligt. Förhoppningarna att springa fort idag fanns fortfarande kvar. Dessutom var det dags att dra på sig spikskorna idag igen. Ett val som så här i efterhand kanske inte var helt rätt.

10x200m med 30''vila stod på programmet. Senast, för några veckor sedan, var det 8x200 på 32.18 i snitt. Jag nämner det, bara som jämförelse.

32.44 på första. 32.57 på andra. Inga direkta problem. 32.31 och 32.45 på de två nästa. Fortfarande inga problem. Pulsen var relativt låg och sjönk snabbt under den korta vilan. Däremot började jag känna lite ömhet i höger nedre senfäste. På själva hälkappan.

Men jag körde vidare. 32.59 och 33.06. På sjätte blev det lite lätt haltande steg. Ömheten blev bara värre och värre. Men jag gav mig ändå iväg på ännu ett varv. 33.49. Även om andningen kändes relatvit lätt så började det ta emot lite i benen nu. Inte minst för att fokus låg på att känna efter hur hälsen kändes.

På åttonde loppet gav jag efter för smärtan. Det kändes dumt att fortsätta. 34.31på den. Och även om tiderna skenade iväg lite på sista varvet så är det ändå okej med tanke på att jag näst intill haltade runt nu.

Fick ett snitt på 32.90. Men det känns inte allt för viktigt i det här läget. För att hitta något positivt från passet är det ändå att pulsen la sig rätt snabbt under vilan på de första sex loppen. Det ger lite förhoppningar om att kunna trycka på lite mer under kommande intervallpass på fredag. 4-6x1000m nere på banan. 1' vila. Och en måltid kring 3.20/km. Kanske går det. Kanske inte. Men som sagt. Jag ska börja med att kunna gå ordentligt med senan i morgon.