Det rullar på

Det nya året rullar på riktigt bra än så länge. Men jag har samtidigt en enorm erfarenhet av att det brukar kunna ta slut rätt snabbt när det rullar som bäst.
Samtidigt måste man få njuta lite av rullandet.


Nu är det inte så att formen är fantastisk. Men milen kommer in på kontot. Passen blir av. Och av det kommer formen till slut. Det har jag också erfarenhet av.


I lördags trotsade jag halkan och begav mig till gymmet. Trängdes lite med alla nyårslöften. Visserligen var jag där tidigt på morgonen så de flesta nyårslöftena låg fortfarande och sov.
Hur som helst. Upp på bandet med morgontrött och stel kropp. Iväg.
Har man tanken att springa lite längre, kanske upp mot 20km, då är de där första 6-8km så ofattbart tråkiga.


En annan nackdel med band är att jag har svårt att spinga lugnt. Så fort kroppen är i gång så går det fortare och fortare. När första milen avverkades på lagom imponerande 48' så gick farten direkt upp.


Hade en tanke på att köra en halvmara. Få en slags tid som jag kan ha som riktmärke. Men så blev det inte. Några km in på den andra milen så började det bli tungt. Farten låg ner mot 4.20/km nu. Och jag inser att jag är inte där. Inte ännu. Så efter 18km klev jag av. Nöjd men bitter. Jag hade i alla fall inte ont någonstans.


Igår gav jag mig ut på de halkiga gatorna. Tänkte ta en lugn runda. Svårt att springa för snabbt när det är så mycket is ute. Kroppen kändes bra. Efter 16km när jag var hemma igen kände jag mig nästan oberörd. Fantastiskt när det går att få in såna pass ibland också. Och det är något jag har och fortsätter att träna på. Att tvinga mig själv att springa långsamt. Nu gick den här rundan i 4.44-fart. Kanske ändå lite för fort. Men det kändes grymt.