Fick till ett sånt där riktigt fint pass idag. Var lite orolig innan eftersom jag skulle springa hela svängen på asfalt. Efter att ha kört lite drygt tre km (4.52.30 på första km) och jag passerade Edsbacka krog för att svänge ner mot Sollentuna vallens baksida så började senan ömma lite.
Men efter att ha malt på den långa raksträckan och börjat svänga upp mot Helenelund så hade det släppt. Benen kändes bra. Senan kändes bra. Och allting började kännas sådär som det sk. Förutom att steget fortfarande inte är där jag vill. Fortfarande allt för sittande. Jag vågar inte alls komma upp på tå.
Mot slutet kom backarna och energin började rinna ut. Men kvar fanns en enorm lust att springa mera. Blev totalt 8km på 38.18.76. Nytt rekord sen operationen. Och på vägen tillbaka mötte jag Patrik Engström. Hans steg såg lite högre och bättre ut än mitt. Än så länge...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte konstigt att Patrik har bättre steg än dig. Att jämföra sig med Sveriges top-10 när man rehabar är kanske inte rätt att göra.
Mr T >> Jodå, det går alldeles utmärkt. Men jag får finna mig i att vara sämre...ett tag till..hm.
Skicka en kommentar