Vilken helg!

Kroppen reagerade inte på torsdagens lite snabbare avslutning. Och dessutom fick jag till en lugn 10km jogg på fredagen. Plus en km extra med William. Han älskar att få springa och ska dra på sig samma utstyrsel som jag har. Tröja, i mitt fall underställ och så t-shirt över.  Fantastiskt. Sen kör vi på. 1km på strax över sju minuter för den lilla. Han verkar ha tagit över intressen från den äldre som ofta var med förr. Han är mest insnöad på fotboll just nu.

Hur som helst. Lördag morgon. Och jag drar med lite lätt ångest iväg till Iksu. Snabba tusingar står på schemat. Tidigare har det varit 10x1000m i farter runt 4.00/km. Inte mördande tempo alltså, men ändå relativt snabbt.
Nu var det sex lopp. Men de skulle gå på 3.50. Det var länge sedan jag sprang så snabbt. Där av ångesten. Efter en seg uppvärmning så var det dags. Lopp nummer ett. 3.49. Lopp nummer två. 3.49. Planen var att hålla samma fart i två lopp till och sedan kanske kunna öka, om allt kändes magiskt.

Lopp nummer tre. 3.48. Nummer fyra. 3.48. Shit. Det här löper på riktigt fint. Inga alls problem med varken hjärta, lungor eller ben. Lopp nummer fem. 3.48. Bara ett lopp kvar nu.

Drar i väg och försöker höja farten succesivt under intervallen. De sista 200m ligger jag i 3.29-fart. Jag får ta i ordentligt. Men jag är inte så död att jag faller ihop efter loppet. Kommer in på ett snitt på 3.48.3 och är riktigt nöjd. Det var inget jag trodde innan passet.

Söndag. Långpass. 23km i lugn fart. Precis under 5.00-fart. Har börjat hitta ett lugnare tempo på långpassen. Känns viktigt. Och bra.
Totalt 70km förra veckan. Fem löppass och två styrkepass. Tack för det kroppen.