Det har snart gått ett år sedan jag skrev något här. Ett år där det hänt en hel del. Dessvärre har det inte hänt så mycket ur träningssynpunkt. Vilket den här bloggen egentligen ska innehålla. Jag kan sitta här och rada upp ursäkter. Ursäkter som att Prinsen tar mycket tid och kraft. Att Flickan från landet i norr ska hinna träna också. Och allt sånt där. Den enda hållbara ursäkten är egentligen att jag är hemma hela dagarna med Prinsen just nu och när det väl blir kväll så lockar det mer att lägga upp benen i soffan.
Senaste året har även innehållit en del problem. Inga benbrott och större skador, men vaderna har strulat till och från som vanligt. Det har blivit avbrott från träning och motivationen har inte alls funnits under en lång tid.
Det jag däremot har börjat med under den senaste månaden, sen jag gått på min föräldraledighet, är barnvagnslöpning. Det är inga jättedistanser som avverkas, men mellan 5-8km får jag ihop på förmiddagarna i alla fall. I farter mellan 4.50-4.25/km. Helt okej. Och så blir det styrketräning när Prinsen sover.
Så jag har inte helt legat på latisdan. Sista dagen innan föräldraledigheten tog jag ett sista besök på gymmet. Ett litet formtest. Drog av en 10km på 40.59. Så helt ur form är jag inte.
Tanken är väl att försöka få ihop lite mer än 3mil i veckan. Inte minst nu när jag är ledig i ett halvår. Hur det sen blir i höst, när alla jobbar och Prinsen ska börja på förskola, det vet jag inte än. Det pusslet får jag försöka lägga då.
I kväll ska jag däremot försöka komma iväg en sväng när Flickan från landet i norr kommit hem. Jag har en liten kille med öroninflamation här hemma just nu, så det känns inte rätt att stoppa ner honom i vagnen och springa med honom. Han har dessutom försökt somna i en och en halv timme nu. Kanske dags att ge upp och ta upp honom. Suck. Det kan bli en lång kväll det här.
måndag, april 15, 2013
lördag, maj 05, 2012
Det vill sig inte.
Det vill sig inte riktigt just nu. 3km har avverkats under de senaste två veckorna. Det är inte riktigt okej. Inte ens nära.
Har haft lite strul med höger vad igen. Det började komma lite smått efter ett tempopass på 8km i 3.50-fart. Jag misstänker en lättare bristning. Men vad vet jag.
En veckas vila blev det innan jag testade att jogga hem från jobbet en dag. 1.8km gick bra. Sen kom smärtan tillbaka.
Nu har det gått 10 dagar till och det börjar bli hög tid att ge sig iväg på en runda. Jag vill så gärna. Jag drömmer mig tillbaka förra våren. Snittlängen på passen låg på 16km. Jag var oövervinnerlig kändes det som. Ute och körde i regn och rusk. I snöfall och minusgrader. Ibland lite snabbare på band. Men känslan av att få springa så mycket. Att kunna göra det och känna hur stark man är. Det är inte illa.
Men visst. Nu sitter jag i soffan. Prinsen ligger och sover och jag äter cocosbollar. Hm. Är det inte fel någonstanns? Varför ligger jag inte på golvet och kör sit-ups i stället? Elller bemböj? Kom igen nu!
Men jag var på Iksu spa idag. Hämtade ut mitt årskort jag fick genom komunen. Eller. Fick och fick. Jag betalt givetvis för det. Ingenting är gratis. Men i stället för ett månadskort för sjuka 920:- så betalr jag nu 308:- i månaden. Känns betydligt mer rimligt och humant. Och då får jag även tillgång till solrummet. Bara en sån sak.
I morgon ska jag dit. Då är Flickan från landet i norr på plats igen och jag får smita iväg en stund på mogonen. Ska testa jogga lite lugnt på bandet och sen köra lite cykel. Hm. Den där cykeljäveln. Den förknippas verkligen med rehab...
Har haft lite strul med höger vad igen. Det började komma lite smått efter ett tempopass på 8km i 3.50-fart. Jag misstänker en lättare bristning. Men vad vet jag.
En veckas vila blev det innan jag testade att jogga hem från jobbet en dag. 1.8km gick bra. Sen kom smärtan tillbaka.
Nu har det gått 10 dagar till och det börjar bli hög tid att ge sig iväg på en runda. Jag vill så gärna. Jag drömmer mig tillbaka förra våren. Snittlängen på passen låg på 16km. Jag var oövervinnerlig kändes det som. Ute och körde i regn och rusk. I snöfall och minusgrader. Ibland lite snabbare på band. Men känslan av att få springa så mycket. Att kunna göra det och känna hur stark man är. Det är inte illa.
Men visst. Nu sitter jag i soffan. Prinsen ligger och sover och jag äter cocosbollar. Hm. Är det inte fel någonstanns? Varför ligger jag inte på golvet och kör sit-ups i stället? Elller bemböj? Kom igen nu!
Men jag var på Iksu spa idag. Hämtade ut mitt årskort jag fick genom komunen. Eller. Fick och fick. Jag betalt givetvis för det. Ingenting är gratis. Men i stället för ett månadskort för sjuka 920:- så betalr jag nu 308:- i månaden. Känns betydligt mer rimligt och humant. Och då får jag även tillgång till solrummet. Bara en sån sak.
I morgon ska jag dit. Då är Flickan från landet i norr på plats igen och jag får smita iväg en stund på mogonen. Ska testa jogga lite lugnt på bandet och sen köra lite cykel. Hm. Den där cykeljäveln. Den förknippas verkligen med rehab...
måndag, april 09, 2012
Upp och ner
Snart två månader sedan jag skrev om ett träningspass. Och sedan dess har det väl varit lite upp och ner, men jag har ändå lyckats hålla minst 50km i veckan (förutom en sjukvecka). Ofta har jag reflekterat över formen under passen. Ena dagen så är det tungt att jogga hem från jobbet med ryggsäcken i 4.45-fart i sju-åtta km. Andra dagen flöt jag fram när jag drog av en fin serie med 1x3000+2x2000+3x1000 med 500m joggvila. På farterna 3.53/km-3.49/km-3.38/km
Så det går verkligen upp och ner. Men jag tycker någonstans att jag hittat ett upplägg som fungerar just nu. Jag kör mitt längre pass och jag kör mitt kvalitetspass. Sen fyller jag ut med kortare pass så mycket det går, utan att vara borta från Prinsen för mycket.
Så här får det fortsätta. I alla fall fram till sommaren, då ska jag försöka få till lite längre och fler pass igen. Den där sommaren, så aldrig verkar närma sig. Förra veckan hade jag -18 när jag gick iväg till jobbet. Och snön verkar aldrig försvinna. Vad tänkte jag egentligen när jag lämnade Stockholm?
På torsdag är det dags för ett favoritpass. 10km tempo. Det ger en bra bild på hur formen ligger till på riktigt. Hoppas att kunna klämma mig ner mot 39' i alla fall. Då ska jag inte ha tappat för mycket de senaste månaderna.
Så det går verkligen upp och ner. Men jag tycker någonstans att jag hittat ett upplägg som fungerar just nu. Jag kör mitt längre pass och jag kör mitt kvalitetspass. Sen fyller jag ut med kortare pass så mycket det går, utan att vara borta från Prinsen för mycket.
Så här får det fortsätta. I alla fall fram till sommaren, då ska jag försöka få till lite längre och fler pass igen. Den där sommaren, så aldrig verkar närma sig. Förra veckan hade jag -18 när jag gick iväg till jobbet. Och snön verkar aldrig försvinna. Vad tänkte jag egentligen när jag lämnade Stockholm?
På torsdag är det dags för ett favoritpass. 10km tempo. Det ger en bra bild på hur formen ligger till på riktigt. Hoppas att kunna klämma mig ner mot 39' i alla fall. Då ska jag inte ha tappat för mycket de senaste månaderna.
måndag, februari 20, 2012
Annat upplägg
Jag har funderat lite den senaste tiden. Eftersom våren och kanske hela det här året kommer att bli svårt att få till några monsterveckor med 10-12 mil. Men jag tror egentligen inte att det är fel. I stäet kan det bli mera yckat och om inte annat en ny träningserfarenhet.
Jag hade från början ett mål att i alla fall få ihop 50km varje vecka, vilket visade sig vara rätt lätt. Sen har jag försökt hålla på ett långpass och minst ett kvalitetspass varje vecka. Och jag börjar fundera på om det kanske är det viktigaste.
Kanske håller kroppen bättre i längden och den hinner återhämta sig ordentligt mellan passen. I stället för att dra av en 14-16km återhämtningsrunda melan de tunga passen bara för att få ihop alla milen.
Vi får se hur formen är till sommaren eller hösten men just nu känns det bra. Ingen panik att köra varje dag utan jag kan med gott samvete sticka ut och köra 3-4 pass och den vara med sonen.
I helgen nu blev det långa intervaller. 5x2000m med 500m joggvila. Snittet hamnade til slut på 7.38/km och det kändes förbannat lätt.
Den här veckan började jag inne på bandet. 27 lätta och fina km i lugn fart. Men det blir lite väl tråkigt att stirra ut genom ett fönster på en vit gräsmatta i två timmar. Så de sista fem km gick i 4.20-fart. Snittet slutade på 4.49/km.
Jag hade från början ett mål att i alla fall få ihop 50km varje vecka, vilket visade sig vara rätt lätt. Sen har jag försökt hålla på ett långpass och minst ett kvalitetspass varje vecka. Och jag börjar fundera på om det kanske är det viktigaste.
Kanske håller kroppen bättre i längden och den hinner återhämta sig ordentligt mellan passen. I stället för att dra av en 14-16km återhämtningsrunda melan de tunga passen bara för att få ihop alla milen.
Vi får se hur formen är till sommaren eller hösten men just nu känns det bra. Ingen panik att köra varje dag utan jag kan med gott samvete sticka ut och köra 3-4 pass och den vara med sonen.
I helgen nu blev det långa intervaller. 5x2000m med 500m joggvila. Snittet hamnade til slut på 7.38/km och det kändes förbannat lätt.
Den här veckan började jag inne på bandet. 27 lätta och fina km i lugn fart. Men det blir lite väl tråkigt att stirra ut genom ett fönster på en vit gräsmatta i två timmar. Så de sista fem km gick i 4.20-fart. Snittet slutade på 4.49/km.
lördag, januari 14, 2012
Sporadiska pass under våren
De sista dagarna på 2011 blev det inte mycket löpt. Det hela slutade med att jag någon dag innan nyår gick ut och sprang ett varv runt kvarteret. 2km. Allt för att komma över 350mil under året.
Nu är det ett nytt år. 2012. Och det får bli ett år som kommer lite inom parantes. Jag vet inte hur det kommar att se ut. Hur distanserna kommer att bli. Men jag tvivlar på att jag kommer att vara i toppform i sommar.
Men det är ingen skada som sätter stopp. Och det är väl huvudsaken. I stället har det hela tiden varit planerat att det ska bli ett lugnare år. Eller i alla fall till en början. Anledningen är en liten kille vid namn Sebastian. Han kom till världen den 30:e december och man kan väl lugnt påstå att det är lite p.g.a honom som det blir lite mindre löpning.
Dels så vill man vara med honom så mycket det går efter jobbet. Samtidigt som han stjäl en hel del sömntimmar så här i början. Men tids nog sitter rutiner och han kanske sover när han ska och håller tyst när han ska. Tills dess blir det sporadiska pass. Jag ska försöka hålla igång så mycket det går. Kanske ett snitt på 5 mil i veckan. Men långpass och kvalitetspass blir mer sällsynta.
Nu är det ett nytt år. 2012. Och det får bli ett år som kommer lite inom parantes. Jag vet inte hur det kommar att se ut. Hur distanserna kommer att bli. Men jag tvivlar på att jag kommer att vara i toppform i sommar.
Men det är ingen skada som sätter stopp. Och det är väl huvudsaken. I stället har det hela tiden varit planerat att det ska bli ett lugnare år. Eller i alla fall till en början. Anledningen är en liten kille vid namn Sebastian. Han kom till världen den 30:e december och man kan väl lugnt påstå att det är lite p.g.a honom som det blir lite mindre löpning.
Dels så vill man vara med honom så mycket det går efter jobbet. Samtidigt som han stjäl en hel del sömntimmar så här i början. Men tids nog sitter rutiner och han kanske sover när han ska och håller tyst när han ska. Tills dess blir det sporadiska pass. Jag ska försöka hålla igång så mycket det går. Kanske ett snitt på 5 mil i veckan. Men långpass och kvalitetspass blir mer sällsynta.
söndag, december 04, 2011
Sjukdagar och tunga tusingar
Dagen efter det där vidriga backintervallpasset på bandet så började kroppen säga i från. Jag tog mig till arbetet på måndag morgon men vände snabbt hem igen efter bara en timmes arbetande. Placerade mig i sängen, som just nu bara är en madrass i vardagsrummet bland alla flyttlådor.
Där låg jag. I tre dagar. Med en öm kropp, lite feber och lite illamående. Inte dödssjuk, som män kan bli, män inte pigg nog att jobba, och verkligen inte att springa.
Så det blev inte fören på torsdag som jag provade jogga några korta km och sedan lite längre på fredagen. Kroppen känndes bra och jag ville gärna få in ett intervallpass den här veckan. Så med Jannes sällskap så stod jag på lördag förmiddag inne på bandet och malde tusingar. Snittade 3.26.97 på 6st med 60'' vila. Men fick slita betydligt mer än förra veckan. Egentligen kanske inte så konstigt med tanke på sjukdagarna.
Kommande veckan ska vara en hård vecka. Men vi får se hur det blir med det. Kommande helg går flyttlasset upp till Umeå, och innan dess ska det packas en hel del. Men jag ska försöka få ihop så många km som möjligt.
Där låg jag. I tre dagar. Med en öm kropp, lite feber och lite illamående. Inte dödssjuk, som män kan bli, män inte pigg nog att jobba, och verkligen inte att springa.
Så det blev inte fören på torsdag som jag provade jogga några korta km och sedan lite längre på fredagen. Kroppen känndes bra och jag ville gärna få in ett intervallpass den här veckan. Så med Jannes sällskap så stod jag på lördag förmiddag inne på bandet och malde tusingar. Snittade 3.26.97 på 6st med 60'' vila. Men fick slita betydligt mer än förra veckan. Egentligen kanske inte så konstigt med tanke på sjukdagarna.
Kommande veckan ska vara en hård vecka. Men vi får se hur det blir med det. Kommande helg går flyttlasset upp till Umeå, och innan dess ska det packas en hel del. Men jag ska försöka få ihop så många km som möjligt.
lördag, november 26, 2011
Ett vidrigt pass med lutning
Lördag morgon. Jag stiger upp och är som vanligt väldigt stel i hälsenorna. Inget ovanligt, men inte allt för motiverande när det vankas morgonintervaller på bandet. Jag går omkring lite i lägenheten bland alla flyttlådor. Allt för att gå igång senorna. Häller i mig ett glas pucko.
Jag joggar iväg. Ut i blåsten. Två km till gymet och så tre km till inne på bandet. Uppvärmningen är klar. Under hela uppvärmningen tänker jag på passet. På vilken fart jag ska hålla. Får en tanke att 4.00-fart kan fungera. Ha!
På schemat stod det 9' med lutning 3'/2% + 3'/3% + 3'/4% och så två minuter joggvila på det. Iväg på nästa serie. 9' med lutningarna 3%-4%-5% och sen på tredje serien 9' med 4%-5%-6%.
Jag kanske tog för lätt på lutningen för jag var inte så rädd inför passet. Men nu vet jag.
4.00-fart var bara att glömma. Jag plågade mig igenom första serien i 4.10/km. Sen var jag helt slut. Men jag bet ihop. Andra serien fick gå i 4.20/km och jag slet ordentligt. Men jag skulle bara upp för den där backjäveln.
Tredje serien blev brutal. Farten ner på 4.30/km och syran sprutade ur öronen. Men till slut kom jag upp, även för den där 6% backen.
Det här passet var vidrigt. Men jag hoppas det ger något. I alla fall mental styrka. Totalt 15km och det är fint att ha det gjort innan klockan slår 12.00. Nu fortsätter jag köra överkropp. Bära möbler och flyttlådor. Fruktansvärt roligt.
Jag joggar iväg. Ut i blåsten. Två km till gymet och så tre km till inne på bandet. Uppvärmningen är klar. Under hela uppvärmningen tänker jag på passet. På vilken fart jag ska hålla. Får en tanke att 4.00-fart kan fungera. Ha!
På schemat stod det 9' med lutning 3'/2% + 3'/3% + 3'/4% och så två minuter joggvila på det. Iväg på nästa serie. 9' med lutningarna 3%-4%-5% och sen på tredje serien 9' med 4%-5%-6%.
Jag kanske tog för lätt på lutningen för jag var inte så rädd inför passet. Men nu vet jag.
4.00-fart var bara att glömma. Jag plågade mig igenom första serien i 4.10/km. Sen var jag helt slut. Men jag bet ihop. Andra serien fick gå i 4.20/km och jag slet ordentligt. Men jag skulle bara upp för den där backjäveln.
Tredje serien blev brutal. Farten ner på 4.30/km och syran sprutade ur öronen. Men till slut kom jag upp, även för den där 6% backen.
Det här passet var vidrigt. Men jag hoppas det ger något. I alla fall mental styrka. Totalt 15km och det är fint att ha det gjort innan klockan slår 12.00. Nu fortsätter jag köra överkropp. Bära möbler och flyttlådor. Fruktansvärt roligt.
måndag, november 21, 2011
Kort uppdatering
Tittar bara in lite snabbt för att säga några väl valda ord. Jag springer på. Och det känns riktigt fint just nu. Jag håller mina veckor. Hård-medel-lätt-medel-hård. Precis som det ska vara.
Förra veckan var det premiär för säsongens tusingar. Började lite lugnt med 5x1000m med 60'' ståvila. Tänkte jag skulle lägga mig kring 3.30 första gången och se hur det känns. Fick till slut ett snitt på 3.28.95 utan att behöva ta ut mig så jag ramlade ihop. Det får bli nästa gång. Ha!
Veckans andra intervall pass blev 3x3km @ 3.50/km med 2´ståvila. Även det flöt på riktigt fint och jag behövde inte slita ett dugg fören sista km på sista intervallen. Rundade sedan av veckan med ett lite längre pass hem till föräldrarna i Väsby. 20km i 4.24-fart med sådär läskigt lätta ben som man plötsligt har ibland. Utan att det egentligen ska vara logiskt att ha det. men jag antar att det bara är att tack aoch ta emot.
Nu går jag in i en lätt vecka. Ska bli skönt. Inte minst mentalt. Att ha två-tre pass som bara ligger mellan 8-10km. Och så tusingar. Glöm för fan inte tusingarna!
Förra veckan var det premiär för säsongens tusingar. Började lite lugnt med 5x1000m med 60'' ståvila. Tänkte jag skulle lägga mig kring 3.30 första gången och se hur det känns. Fick till slut ett snitt på 3.28.95 utan att behöva ta ut mig så jag ramlade ihop. Det får bli nästa gång. Ha!
Veckans andra intervall pass blev 3x3km @ 3.50/km med 2´ståvila. Även det flöt på riktigt fint och jag behövde inte slita ett dugg fören sista km på sista intervallen. Rundade sedan av veckan med ett lite längre pass hem till föräldrarna i Väsby. 20km i 4.24-fart med sådär läskigt lätta ben som man plötsligt har ibland. Utan att det egentligen ska vara logiskt att ha det. men jag antar att det bara är att tack aoch ta emot.
Nu går jag in i en lätt vecka. Ska bli skönt. Inte minst mentalt. Att ha två-tre pass som bara ligger mellan 8-10km. Och så tusingar. Glöm för fan inte tusingarna!
tisdag, november 08, 2011
Ännu ett avbrutet intervallpass
Återigen viker jag ner mig när det börjar bli jobbigt. På programmet stod det ett kort snabbt lopp. 3000m i 3.20-fart. Hade det varit förra vintern, när jag drog av 9st tusingar på ett snitt under 3.20 så hade det inte varit några problem. Men så är det inte nu.
Efter 5km uppvärmning drog jag upp bandet till 3.20/km och började sträcka ut steget. Första tusingen flöt på fint. Men efter 1,5km började det bli snabbt och farten var märkbart hög. Och bara ett tiotal meter innan den slog över till 2km så bestämde jag mig för att stanna efter 2km. Något som ag ångrade bara 15sekunder senare.
Jag blev rädd. Jag trodde inte jag skulle orka och att sänka farten till 3.30/km skulle vara ett nederlag. Men att bryta skulle då vara ett mindre nederlag?? I vilket fall som helst. Där stod jag. Med 2km i 3.20-fart. I stället för 3km. Och är ruskigt besviken. Jag hade nog orkat. Jo, det är jag ganska säker på. Om inte så hade jag kunnat dra ner farten lite till 3-25-3.30. Fan!
Efter 5km uppvärmning drog jag upp bandet till 3.20/km och började sträcka ut steget. Första tusingen flöt på fint. Men efter 1,5km började det bli snabbt och farten var märkbart hög. Och bara ett tiotal meter innan den slog över till 2km så bestämde jag mig för att stanna efter 2km. Något som ag ångrade bara 15sekunder senare.
Jag blev rädd. Jag trodde inte jag skulle orka och att sänka farten till 3.30/km skulle vara ett nederlag. Men att bryta skulle då vara ett mindre nederlag?? I vilket fall som helst. Där stod jag. Med 2km i 3.20-fart. I stället för 3km. Och är ruskigt besviken. Jag hade nog orkat. Jo, det är jag ganska säker på. Om inte så hade jag kunnat dra ner farten lite till 3-25-3.30. Fan!
lördag, oktober 29, 2011
Första veckan
Säsongen 212är igång. Nu kör vi. Full fart framåt. Fast. Kanske inte så här i början. Två veckors vila gick allt för fort. I slutet var det riktigt skönt att bara komma hem och inte ens tänka på att behöva träna. Men någon slags njutning har väl hård träning också.
I vilket fall som helst. Första veckan bjuder inte på speciellt mycket hårdkörning. Sex löppass för att få in rytmen. Allt mellan 5km och 14km. Det enda jag egentligen gjort i snabbt tempo är den sista km på bandet i fredags. 3.42 klockades den på och det var mest för att det var lite roligt. Typ.
Nästa vecka blir distanserna lite längre och kanske så lägger jag i slutet på veckan in ett lite långsammare långintervallpass med 5-6x200m. Beroende på lust och känsla.
I vilket fall som helst. Första veckan bjuder inte på speciellt mycket hårdkörning. Sex löppass för att få in rytmen. Allt mellan 5km och 14km. Det enda jag egentligen gjort i snabbt tempo är den sista km på bandet i fredags. 3.42 klockades den på och det var mest för att det var lite roligt. Typ.
Nästa vecka blir distanserna lite längre och kanske så lägger jag i slutet på veckan in ett lite långsammare långintervallpass med 5-6x200m. Beroende på lust och känsla.
onsdag, oktober 19, 2011
En vilovecka blev två
När måndagen kom och det var tänkt att en ny säsong skulle dra igång så blev det tvärstopp direkt. Eller, egentligen inte tvärstopp, men en liten extra paus. Från början var det tänkt att bli två viloveckor som varje år, m en eftersom det var lite struligt med extra vilodagar under hösten så kapade vi det till en.
Men när nu måndagen var här så kände jag mig krasslig. Lite ont i halsen, huvudvärk och hängig. Inte sjuk. Men fan inte pigg heller. Dessutom fanns inte inte det minsta sug att ta ett enda löpsteg. Så här sitter jag nu. Onsdag kväll. Och träningskläderna ligger i väskan. Eller rättare sagt tvättkorgen.
Med andra ord blev det två viloveckor i alla fall. Och det gör egentligen ingenting. Det gör nog bara gott. För idag. Just idag. Efter en vecka och tre dagar. Så kände jag lite sug att springa igen. Det är positivt. Väldigt positivt. Nu är det fyra dagar vila kvar. Förstå hur mycket sug det kommer att finnas efter fyra dagar till med vila.
Men när nu måndagen var här så kände jag mig krasslig. Lite ont i halsen, huvudvärk och hängig. Inte sjuk. Men fan inte pigg heller. Dessutom fanns inte inte det minsta sug att ta ett enda löpsteg. Så här sitter jag nu. Onsdag kväll. Och träningskläderna ligger i väskan. Eller rättare sagt tvättkorgen.
Med andra ord blev det två viloveckor i alla fall. Och det gör egentligen ingenting. Det gör nog bara gott. För idag. Just idag. Efter en vecka och tre dagar. Så kände jag lite sug att springa igen. Det är positivt. Väldigt positivt. Nu är det fyra dagar vila kvar. Förstå hur mycket sug det kommer att finnas efter fyra dagar till med vila.
tisdag, oktober 11, 2011
Vilovecka!
Nu är den äntligen här. Viloveckan. Det korta lilla avbrottet mellan två säsonger. Egentligen brukar det bli två veckor med inte minst mental vila. Men eftersom det blev lite onödigt mycket vila i september så togs beslutet att bara ta en vecka nu.
Jag avslutade förra säsongen med ett fint snabbdistanspass inne på bandet. 17.47 på 5km och en riktigt fin känsla. Men nu är det historia. Nu väntar långa kvällar i soffan och en skön känsla att inte "få" träna.
Kanske några ord om den gångna säsongen då. En intressant början med Spring Cross där jag var sjuk samma vecka med beslöt kvällen innan att köra. Fick till ett riktigt bra lopp och var nästan nöjd själv.
Huvudmålet i år var maran i Stockholm. Min första mara. Och det var inte speciellt farligt. Efter att ha känt mig pigg i 39km kom jag till slut in i mål på 3.11.25 och var hyfsat nöjd. Men är man pigg i 39km så borde det finnas mer att ge. Det bra är i alla fall att jag har en väldigt positiv bild av maraton.
Årets roligaste tävling är lite otippad. Det får bli Vasastafetten. Stäckan mellan Oxberg och Gopshus på 4.6km. Det var blött, lerigt och kallt. Men hela helgen var fantastiskt rolig. Mycket mer än jag vågat hoppats på med ett gäng Dalmasar jag aldrig träffat tidigare.
Gällande skador har jag klarat mig relativt bra. Och det är inte illa för att vara mig. Innan maran och under maran hade jag problem med hälsporre, men efter några veckors vila och självbehandling gick det över snabbt.
Lite ömt i utsidan av ett knä på sensommaren, men det lyckades jag behandla själv utan att ta några extra vilodagar.
Rent träningsmässigt var det en grym vår. Mil efter mil efter mil vilket gav en riktigt bra grund till maran. Närmare hösten har det varit svårt med motivationen, inte minst när det funnit så mycket annat att tänka på med en kommande bebis, lägenhetsförsäljning och kommande flytt.
Djupare analys tänker jag inte göra, utan det är vila som gäller nu. I flera dagar. Och det helt lagligt. På måndag börjar en ny säsong, även om det bara är två uppstartsveckor utan några direkta farter. Säsongen sträcker sig kanske bara till årsskiftet, sen får vi se vad som händer med träningen.
Jag avslutade förra säsongen med ett fint snabbdistanspass inne på bandet. 17.47 på 5km och en riktigt fin känsla. Men nu är det historia. Nu väntar långa kvällar i soffan och en skön känsla att inte "få" träna.
Kanske några ord om den gångna säsongen då. En intressant början med Spring Cross där jag var sjuk samma vecka med beslöt kvällen innan att köra. Fick till ett riktigt bra lopp och var nästan nöjd själv.
Huvudmålet i år var maran i Stockholm. Min första mara. Och det var inte speciellt farligt. Efter att ha känt mig pigg i 39km kom jag till slut in i mål på 3.11.25 och var hyfsat nöjd. Men är man pigg i 39km så borde det finnas mer att ge. Det bra är i alla fall att jag har en väldigt positiv bild av maraton.
Årets roligaste tävling är lite otippad. Det får bli Vasastafetten. Stäckan mellan Oxberg och Gopshus på 4.6km. Det var blött, lerigt och kallt. Men hela helgen var fantastiskt rolig. Mycket mer än jag vågat hoppats på med ett gäng Dalmasar jag aldrig träffat tidigare.
Gällande skador har jag klarat mig relativt bra. Och det är inte illa för att vara mig. Innan maran och under maran hade jag problem med hälsporre, men efter några veckors vila och självbehandling gick det över snabbt.
Lite ömt i utsidan av ett knä på sensommaren, men det lyckades jag behandla själv utan att ta några extra vilodagar.
Rent träningsmässigt var det en grym vår. Mil efter mil efter mil vilket gav en riktigt bra grund till maran. Närmare hösten har det varit svårt med motivationen, inte minst när det funnit så mycket annat att tänka på med en kommande bebis, lägenhetsförsäljning och kommande flytt.
Djupare analys tänker jag inte göra, utan det är vila som gäller nu. I flera dagar. Och det helt lagligt. På måndag börjar en ny säsong, även om det bara är två uppstartsveckor utan några direkta farter. Säsongen sträcker sig kanske bara till årsskiftet, sen får vi se vad som händer med träningen.
fredag, oktober 07, 2011
En snabb mil
Det är svårt det här med motivationen. Ena dagen är den på topp. Andra dagen är den som bortblåst. För att vara där igen den tredje dagen. Konstigt. Men jag antar att det är just det som gör en starkare. Att mala på även när den lättaste vägen skulle vara att lägga sig i soffan.
För att kost sammanfatta de två senaste veckorna så är det mycket fokus på kvalitetspassen. Förra veckan stag jag in på bandet. En dag då det fanns lite motivation. Tänkte köra en lite snabbare mil. Löpte på riktigt behärskat och fint. Började i 3.55-fart och kunde trots tempot höja farten lite varje km. Sista km gick i 3.30/km och jag kunde stanna klockan på hyggliga 38.19. Men tiden blir missvisande, det var trots allt på löpband utan lutning.
Sen mot helgen så försvann motivationen helt. Tunga arbetsdagar med möten och genomklappningar gav vila både måndag och tisdag. 85km står det på veckans program och planen är nu att ta igen det missade passet från i tisdags.
Onsdag. 3x6'+3' med 90'' joggvila. Sex minutarna gick i 3.45 och tre minutarna gick i 3.30. Mycket lättare än jag trodde.
Torsdag. 28km. Givetvis blir det tungt mot slutet, det spelar ingen direkt roll vilket tempo man kör i. När man närmar sig tre mil så är benen rätt slitna.
I morgon ska jag in på bandet igen. Tidigt på morgonen. Uppvärmning. Och så 5km snabbdistans. Gärna ner mot 3.35-tempo. Får se hur det går. Benen är lite slitna.
För att kost sammanfatta de två senaste veckorna så är det mycket fokus på kvalitetspassen. Förra veckan stag jag in på bandet. En dag då det fanns lite motivation. Tänkte köra en lite snabbare mil. Löpte på riktigt behärskat och fint. Började i 3.55-fart och kunde trots tempot höja farten lite varje km. Sista km gick i 3.30/km och jag kunde stanna klockan på hyggliga 38.19. Men tiden blir missvisande, det var trots allt på löpband utan lutning.
Sen mot helgen så försvann motivationen helt. Tunga arbetsdagar med möten och genomklappningar gav vila både måndag och tisdag. 85km står det på veckans program och planen är nu att ta igen det missade passet från i tisdags.
Onsdag. 3x6'+3' med 90'' joggvila. Sex minutarna gick i 3.45 och tre minutarna gick i 3.30. Mycket lättare än jag trodde.
Torsdag. 28km. Givetvis blir det tungt mot slutet, det spelar ingen direkt roll vilket tempo man kör i. När man närmar sig tre mil så är benen rätt slitna.
I morgon ska jag in på bandet igen. Tidigt på morgonen. Uppvärmning. Och så 5km snabbdistans. Gärna ner mot 3.35-tempo. Får se hur det går. Benen är lite slitna.
tisdag, september 27, 2011
Berg och dalbana
Det har varit lite berg och dalbana den senaste tiden. Efter, eller egentligen redan innan, Kistaloppet så har motivationen varit borta. Helt borta. Känslan har varit att löpning (inte bara morgonpass, utan all löpning) är djävulens påfund och alltså det vidrigaste man kan hålla på med. Och vilodagarna radade upp sig. Och de passen jag körde var korta, långsamma och väldigt tunga.
Jag ville inte ta ett löpsteg alls. På väldigt länge. Men så kan man inte hålla på att tänka. Så jag bet ihop. Stack ut och körde i alla fall. Ställde in halvmaran i Stockholm, både för att jag kände att det skulle gå åt helvete, hade ingen lust och hade lätt irritation i halsen.
Förra veckan bet jag ihop. Passen skulle bara köras. No matter what. Och så plötsligt släppte det. Stegen kändes lätta. Andningen likaså. Och km och efter km passerades. Lyckades inkassera fina 90km under veckan där alla passen kändes bra. Visserligen slopade jag terrängintervallerna för att istället känna lite glädje och slippa press att springa snabbt.
Även den här veckan har det känts bra. Riktigt bra. 15km igår och 10km idag. Lugnt och fint. Fast ändå inte långsamt. Fick dessutom lite nya leksaker igår. Beställde från Startfitness i torsdags kväll och fick skor, tröja och shorts i går. Snuskigt snabb leverans. Nya Asics DS Trainer 16 (de röda) som jag snart ska börja leka lite med. Och kanske var det inte bara nya saker som kom på posten. Utan även lite mer motivation. För just nu känns det roligt och bra igen.
Jag ville inte ta ett löpsteg alls. På väldigt länge. Men så kan man inte hålla på att tänka. Så jag bet ihop. Stack ut och körde i alla fall. Ställde in halvmaran i Stockholm, både för att jag kände att det skulle gå åt helvete, hade ingen lust och hade lätt irritation i halsen.
Förra veckan bet jag ihop. Passen skulle bara köras. No matter what. Och så plötsligt släppte det. Stegen kändes lätta. Andningen likaså. Och km och efter km passerades. Lyckades inkassera fina 90km under veckan där alla passen kändes bra. Visserligen slopade jag terrängintervallerna för att istället känna lite glädje och slippa press att springa snabbt.
Även den här veckan har det känts bra. Riktigt bra. 15km igår och 10km idag. Lugnt och fint. Fast ändå inte långsamt. Fick dessutom lite nya leksaker igår. Beställde från Startfitness i torsdags kväll och fick skor, tröja och shorts i går. Snuskigt snabb leverans. Nya Asics DS Trainer 16 (de röda) som jag snart ska börja leka lite med. Och kanske var det inte bara nya saker som kom på posten. Utan även lite mer motivation. För just nu känns det roligt och bra igen.
söndag, september 11, 2011
Kistaloppet 2011
Trots all motivationsbrist så stod jag där igår. Startlinjen utanför Kista galleria. 10km skulle avverkas och målet var ner mot 38'. Jag tänkte innan att kapaciteten finns där. Inga tvivel alls och någon gång ska jag väl få ut det. Men förberedelserna är inte optimala, precis som alltid. Fem toalettbesök och en kräkning innan det var dags att åka till Kista. Nervositeten var total.
Men i vilket fall som helst. Efter 4km uppvärmning var kroppen i alla fall igång. Den sista havregrynsgröten höll på att komma upp när jag var på väg bort till startfållan. Placerade mig rätt långt fram och hoppades kunna hålla en jämn 3.45-fart de första 5-6km i alla fall. Då skulle jag ha lite marginal när backarna kom på slutet.
Jo visst. 3.33 på första km och så in genom gallerian. 3.29 på andra och jag insåg att jag någon km senare skulle få lida ordentligt för den öppningen. Vid fem km klev jag åt sidan. Kräktes lite och satte fart igen. Vid sex km var jag helst slut. Och vid sju km stannade jag igen. Tänkte bryta men bet ihop efter en stund och satte fart igen. På enormt tunga ben.
Det kändes som att backarna avlöste varandra nu och man fick knappt vila mellan dem. Som tur var hittade jag en medlöperska från Hässelby som jag växeldrog lite med under knappa 2km innan jag drog iväg sista 500m. Kunde ändå avsluta sista km på 3.39, kanske tack vara en brant nedförsbacke in mot mål.
Min klocka stannade på 38.28 men det var utan tiden jag stod stilla och kräktes. 39.50 blev det officiella tiden, men inte fick jag någon vindjacka för det. Kanske bara gällde tävlingsklassen. Jag sprang i motionsklassen och kom in på en sjätte plats av 555 startande. Och den placeringen och med den lagom inofficiella tiden 38.28 så får det anses som ok. Dock ska det bli en lite mer försiktig öppning nästa gång. Så kanske man inte tar slut fören vid 8km nästa gång.
Välkommen motivationsbrist
Det kanske är på tiden att uppdatera sidan lite. Jag har inte legat på latsidan. Eller. Jo, till viss del har jag faktiskt det.
Jag vet inte hur pass långt bak jag behöver gå men det finns i alla fall två pass som är värda att nämna. Först terrängintervaller uppe i Runbyspåret. 3x2km med 3' vila mellan. Snittet hamnade någonstans kring 3.45/km. Även om jag fick slita ordentligt för att hålla farten, inte minst i backarna, så kände det riktigt bra.
Två dagar senare var det dags för ett liknande pass. 3x2km med 500m joggvila. På löpbandet. Tanken var att få jobba i lite högre farter. Loppen den här eftermiddagen gick i 3.32/km, 3.30/km och 3.28/km. Känslan var kontrollerad och bra.
Men sen tog det stopp. Jag flög upp till Umeå för en anställningsintervju och en begravning med boupptäckning. Det fanns varken tid eller mental kraft att ge sig ut och träna. Totalt blev det hela fem vilodagar. Och efter det har det varit svårt att hitta motivation att köra. Riktigt svårt. Har kommit till en tung mental svacka nu och ger mig mest ut på 8-10km joggrundor.
onsdag, augusti 24, 2011
Kontrollerade tusingar
Jag repade mig rätt fort efter den korta sträckan på Vasastafetten. Så redan i går tänkte jag gå in i den nya träningsdelen. Den som innehåller terrängintervaller. Till att börja med fyra varv i ett 2.1km spår i hyggligt bra tempo. Det var tanken alltså. Jag värmde upp och skulle börja dra iväg. Plötsligt så vällde det in småbarn och ungdomar i skogen från någon orienteringsklubb. Säkert upp emot 100st i olika grupper med sina ledare.
Jag insåg att hela spåret skulle vara täckt och att föröka flyga förbi grupperna med människor i hög fart skulle bli svårt och förstöra hela rytmen. Så det fick ställas in. Lite extra km blev en distans runda i stället.
Tog revanch idag i stället. 10x1000m med 60'' vila inne på bandet. Tänkte hålla dem lite långsammare än vanligt. Hög fart med ändå lugnt och kontrollerat. Ingen syra och utan att behöva slita. Kanske runt 3.45-3.40.
Efter 5km uppvärmning drog jag iväg på första. 3.46. Sen fortsatte det ungefär likadant. 4.46-3.45-3.45-3.44-3.43-3.43-3.41-3.41 och 3.36. Inga problem alls. Kändes som att jag kunde hålla på hur länge som helst. Nästan som att vilan bara var onödigt med tid och jag ville köra vidare i stället för att stanna upp. Självklart kunde jag inte hålla mig på sista utan höjde tempot och sträckte ut steget lite. Hamnade på 3.25.
Konstigt att det kan kännas så fruktansvärt lätt på träning i de farterna. Sen när det är tävling så låser sig allt. Då får jag slita som bara den i 4.00-fart. Men det är bara att jobba vidare. Nu har jag fått ett bra pass på 10km i 3.40-fart i alla fall. Lugn jogg på det i morgon och så ett nytt försök med terrängintervallerna på fredag.
söndag, augusti 21, 2011
Vasastafetten 2011
Tävlandet fortsätter. Nu när jag ändå är i relativt bra form så är det väl lika bra att köra på. Även om jag antagligen är i bättre form än jag verkar kunna få ut på loppen.
I fredags efter arbetet åkte jag upp till Avesta för att möta upp min bror och övriga lagkamrater från Avesta OK. Sedan fortsatte bilandet genom Falun och upp till Mora. Väl där handlades det middag och frukost och så inkvartering i en danslokal på lagom sköna madrasser. Kvällen gick ut på att planera sträcktider, troliga starttider och samåkande i bilar till de olika startplatserna.
Vid 12 tiden på lördagen var det tänkt att Janne skulle komma med chippet och lämna över det till mig så jag kunde ge mig iväg. Regnet öste ner och marken blev allt lerigare. Jag hann bara med knappa 2km uppvärmning men kände mig hyggligt redo att dra iväg på min 4.6km långa sträcka mellan Oxberg och Gopshus. Plötsligt dök Janne upp, lämnade över chippet och jag var iväg.
Lagledarna hade försökt räkna ut ungefärliga sträcktider. Min låg på 19'. Eftersom jag inte visste hur sträckan såg ut så kändes det omöjligt att säga om jag skulle gå snabbare, men rent spontant kändes 19' på 4.6km långsamt. Jag hade en förhoppning att gå under 18.30, kanske även ner mot 18' om det gick bra.
Första km gick mycket nedför. 3.27 på den och pulsen och benen var igång på riktigt. På andra började leran. Det hela liknade Tjurruset mer än skogsstigar. Fötterna trampade ner och höll på att fastna i lervällingen. 3.55 och 3.54 på andra och tredje. Det hela gick över förväntan. Men så kom fjärde. Lerigt och rejält mycket uppför. Det kändes som att jag stod stilla. Lyckades till slut palla mig upp för delar av en slalombacke på 4.19 innan jag kunde trycka på lite extra sista 600m (4.00/km) och ge över chippet till Viktor.
Min sträcka hamnade på 17.41 och det gav en 10:e plats totalt av alla 411 startande lag. Så jag är riktigt nöjd. Betydligt snabbare och bättre än jag hoppats på.
Avesta OK lag 1 hamnade till slut på en 12:e plats i herrklassen på tiden 5.55.44. Ett klubbrekord med närmare 22 minuter.
Nu blir det två veckor med träning innan nästa tävling. Kistaloppet med förhoppningar att gå under 38'. Men då ska jag må bättre än idag. Yrsel, kräkningar och allmänt illamående.
onsdag, augusti 17, 2011
Ett fint, långt och kontrollerat pass
Hade önskat att köra ett intervallpass på måndag eller tisdag den här veckan. Men efter lite tidsbrist de dagarna så fick det bli onsdag. Jag hoppas jag hinner återhämta mig lagom till tävlingen på lördag eftermiddag. Men med lugn jogg i morgon och vilodag/resdag på fredag så borde det gå bra. Sträckan ser just nu ut att bli 4.6km lång bara så det är bara att ösa på.
I måndags fick jag sällskap av Janne under ett 15km pass och i tisdags blev det 15km till, dock utan sällskap. Båda passen kändes helt okej.
Idag då. Ursprungsplanen var 5000-4000-3000-2000-1000 med 500m joggvila. Farterna var tänkta till 4.00-3.55-3.50-3.45-3.30. Men det var där det ändrades. Eftersom det snart är tävlingsdags så valde jag att dra ner lite på farten så jag inte drog på mig syra på sista tusingen samt skulle slippa slita. Och jag lyckades.
4.08-fart på första 5km och 4.05-fart på 4km. Kändes hur lugnt som helst. 3km gick i 3.59-fart och även det flöt på hur lätt som helst. 2km i 3.53-fart och den avslutande tusingen sträckte jag ut stegen lite och kom in på 3.44.
Hela passet kändes skönt och kontrollerat samtidigt som det blev en bra genomkörare på totalt 24km. Nästan överraskande bra. Förhoppningsvis kanske det börja släppa nu, då det varit segt i löpningen sen maran i slutet på maj.
I måndags fick jag sällskap av Janne under ett 15km pass och i tisdags blev det 15km till, dock utan sällskap. Båda passen kändes helt okej.
Idag då. Ursprungsplanen var 5000-4000-3000-2000-1000 med 500m joggvila. Farterna var tänkta till 4.00-3.55-3.50-3.45-3.30. Men det var där det ändrades. Eftersom det snart är tävlingsdags så valde jag att dra ner lite på farten så jag inte drog på mig syra på sista tusingen samt skulle slippa slita. Och jag lyckades.
4.08-fart på första 5km och 4.05-fart på 4km. Kändes hur lugnt som helst. 3km gick i 3.59-fart och även det flöt på hur lätt som helst. 2km i 3.53-fart och den avslutande tusingen sträckte jag ut stegen lite och kom in på 3.44.
Hela passet kändes skönt och kontrollerat samtidigt som det blev en bra genomkörare på totalt 24km. Nästan överraskande bra. Förhoppningsvis kanske det börja släppa nu, då det varit segt i löpningen sen maran i slutet på maj.
söndag, augusti 14, 2011
Midnattsloppet 2011
Jag är inte gjord för att tävla. Jag klarar inte av det. Redan när jag vaknar på morgonen så låser sig kroppen. Och huvudet. Jag blir så nervös att jag inte kan hålla kvar maten i magen. Varje gång jag försöker äta något så kräks jag upp det en liten stund senare. Och allt det utan någon egentligen press utifrån. Men med dessto mer press från mig själv.
I vilket fall som helst så stod jag till slut i den där startfållan på Ringvägen. Och som vanligt i dessa lopp så ska man vara där så pass tidigt att man hinner bli kall och stel både en och två gånger innan starten går.
Första km blev trång. Svårt att ta sig fram och hitta något slags flyt i löpningen. 4.03 på den och det var inte alls det jag hoppats på. På andra och tredje km började det spricka upplite och jag fick fart på benen. 3.42 och 3.39. Tredje km bjöd på löpning på kullersten vilket inte var det roligaste underlaget.
I slutet på fjärde km började stigningen upp till kyrkan. Och den fortsatte en bit in på den femte. Så plötsligt var km tiderna uppe på 3.55 och 4.11. Jag började tänka att det var kört och att jag inte ens skulle ta mig under 40'.
Men väl uppe på toppen så blev jag piggare. Backen slet inte alls så mycket som jag trodde och jag kunde snabbat hitta tillbaka till flytet. 3.39 och 3.44 på sjätte och sjunde. Plockade placeringar hela tiden. Även om det egentligen är rätt oviktigt.
Jag kände mig rätt pigg fortfarande och tänkte att de tre sista km skulle kunna gå rätt snabbt ändå. Men så plötsligt. Där framme tornade ytterligare att as till backe upp. Jag var verkligen inte beredd på den. 3.57 på åttonde och återigen 4.11 på klättringen. Det här var verkligen inte bra. Och just där insåg jag att jag inte hade en chans på låga 38' idag.
Efter backen var det bara att köra. 3.38 på sista med en ordentlig fartökning och fint steg hela det långa upploppet. Inte helt slut i mål. Vilket egentligen aldrig är roligt att vara. Så visst finns det mer att ta. Men kanske är det främst det psykologiska jag borde jobba med. Att våga bli trött. Att våga pressa mig. Att tro på mig själv och min förmåga. För visst fan är jag god för 38' på milen i dagsläget. Det är jag övertygad om.
Nu blev det officiella resultatet 39.07 men jag vill någonstans ha 38.43 i stället för det var tiden på 10km. Garmin visade 10.12km i mål så jag i såna fall kan dra av 26''.
En bra genomkörare blev det i alla fall och med en insikt om att just Midnattsloppet inte direkt är gjord för att springa snabbt. Kan det kanske vara en tanke att flytta fram till startgrupp 1B nästa år? Borde vara lättare första km då. Nu är det bara fortsätta träna på och kolla vad jag gör för fel. För känslan är att jag borde springa snabbare på milen efter alla träningstimmar och intervaller jag malt. Men tydligen är så inte fallet.
I vilket fall som helst så stod jag till slut i den där startfållan på Ringvägen. Och som vanligt i dessa lopp så ska man vara där så pass tidigt att man hinner bli kall och stel både en och två gånger innan starten går.
Första km blev trång. Svårt att ta sig fram och hitta något slags flyt i löpningen. 4.03 på den och det var inte alls det jag hoppats på. På andra och tredje km började det spricka upplite och jag fick fart på benen. 3.42 och 3.39. Tredje km bjöd på löpning på kullersten vilket inte var det roligaste underlaget.
I slutet på fjärde km började stigningen upp till kyrkan. Och den fortsatte en bit in på den femte. Så plötsligt var km tiderna uppe på 3.55 och 4.11. Jag började tänka att det var kört och att jag inte ens skulle ta mig under 40'.
Men väl uppe på toppen så blev jag piggare. Backen slet inte alls så mycket som jag trodde och jag kunde snabbat hitta tillbaka till flytet. 3.39 och 3.44 på sjätte och sjunde. Plockade placeringar hela tiden. Även om det egentligen är rätt oviktigt.
Jag kände mig rätt pigg fortfarande och tänkte att de tre sista km skulle kunna gå rätt snabbt ändå. Men så plötsligt. Där framme tornade ytterligare att as till backe upp. Jag var verkligen inte beredd på den. 3.57 på åttonde och återigen 4.11 på klättringen. Det här var verkligen inte bra. Och just där insåg jag att jag inte hade en chans på låga 38' idag.
Efter backen var det bara att köra. 3.38 på sista med en ordentlig fartökning och fint steg hela det långa upploppet. Inte helt slut i mål. Vilket egentligen aldrig är roligt att vara. Så visst finns det mer att ta. Men kanske är det främst det psykologiska jag borde jobba med. Att våga bli trött. Att våga pressa mig. Att tro på mig själv och min förmåga. För visst fan är jag god för 38' på milen i dagsläget. Det är jag övertygad om.
Nu blev det officiella resultatet 39.07 men jag vill någonstans ha 38.43 i stället för det var tiden på 10km. Garmin visade 10.12km i mål så jag i såna fall kan dra av 26''.
En bra genomkörare blev det i alla fall och med en insikt om att just Midnattsloppet inte direkt är gjord för att springa snabbt. Kan det kanske vara en tanke att flytta fram till startgrupp 1B nästa år? Borde vara lättare första km då. Nu är det bara fortsätta träna på och kolla vad jag gör för fel. För känslan är att jag borde springa snabbare på milen efter alla träningstimmar och intervaller jag malt. Men tydligen är så inte fallet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
