Jag tror jag hade närmare sjuttio träningsdagar i sträck. Mycket varierat. Annars hade det så klart inte fungerat. Inte med min trasiga kropp.
Förra veckan tog det dock stopp. Kroppen sa stopp. Jag svettades floder. Jag frös. Utan att ha feber. Huvudvärkens mamma. Kräktes. Åt. Kräktes dagen efter igen. Sedan släppta det. Jag vet inte riktigt vad som hände. Kanske världens mildaste form av covid-19. Kanske var kroppen bara sliten. Vad vet jag. Kanske borta jag ha gjort ett test.
Givetvis blev det några dagars träningspaus. Fem stycken för att vara exakt. Sedan började jag rulla igång igen. 8km i tisdags. 10km igår på lunchen. Och ikväll blir det ett pass medan den stora är på fotbollsträning.
Kroppen känns inte helt hundra ännu. Huvudvärken ligger fortfarande precis vid ytan för att bryta ut. Det är lite täppt i näsan. Sega ben. Men det blir inte värre av att springa. Däremot får myren vänta till nästa vecka. Känns onödigt att få upp pulsen förmycket. I stället tränar jag vidare på att få till den där variationen på passen. Få bort alla mellanmjölkspass. I kväll ska jag jogga lugnt. Det ska jag. Gärna över 5.00-fart.
Nästa vecka planerar jag att smyga in lite fart. Avsluta något distanspass men någon snabbare km. Eller köra lite fartlek. Så håller vi tummarna att förkylningen håller sig borta helt nu. Och att vaden är tillräckligt hel för att trycka på lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar