Tanken var ett långpass. Att jag skulle försöka hitta ett tempo där jag kunde flyta fram. Där allt kändes lugnt och skönt. Kanske skulle km hamna på 5.30. Kanske 4.30. Det spelade egentligen ingen roll alls. Jag hade en tanke på att det skulle närma sig 20km.
För en gång skulle hade jag gott om tid. Ingenting som väntade. Ingen som skulle iväg på match eller träning. Så jag drog på mig skorna och tassade iväg. Tittade inte på klockan alls första 8km. Det var faktiskt rätt skönt.
När jag var på andra sidan stan. Kanske vid passering 13-14km. Då började jag springa och vänta på att det skulle bli jobbigt. Dessutom började jag räkna på att det antagligen skulle bli strax över 20km och att det kanske var dags att börja hitta en väg hemåt.
Men km passerade. 15, 16, 17 och 18km. Det kom ingen trötthet. Allt bara flöt på hur fint som helst. Farten låg kanske runt 4.50/km. Men nu började jag närma mig de välbekanta områdena av stan. De som inte är allt för långt hemifrån.
19km. 20, 21, 22, 23, 24. Jag vet inte vad som hände. Jag rullade vidare. Passerade 25km. Lugnt och fint. Pigga ben. 26km. 27km. Kanske att det började bli lite stelt i benen och höftböjaren nu. Men samtidigt. Jag har faktiskt nästan sprungit i 3 mil nu.
När jag stannade klockan utanför dörren hade jag precis passerat 30km. Jag vet inte när jag senast drog av en sådan runda. Och inte minst med så otroligt positiv känsla i kroppen. Räknade snabbt att med den snittfarten jag hade så skulle jag ramla in på 3.21 på en mara. Bara 10min över mitt PB.
Nu vet jag dock att en mara egentligen först börjar vid 30km, så det är meningslöst att spekulera. Men ändå...
Övriga pass i veckan som är värda att nämna. Myren. 15x60'' med 30'' vila. Riktigt bra myr nu. Inte för blöt. Inte för torr.
10km tempopass på bandet. 4.15-fart. Fortfarande ojämnt när de första km går på 4.25 och de sista ner en bra bit under 3.45. Ska försöka hålla en jämnare fart nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar