Senan fortsätter att kännas bättre. Svullnaden finns kvar, men ömheten är i stort sätt borta. Det känns bara positivt.
Idag kom jag igång med att jogga också. Bara prova på en liten bit. Mest för att jag ska ha mycket att kunna ta med mig till Dr. Gustafsson på torsdag.
Det kändes helt fantastiskt att köra lite. Även om jag skulle vilja köra ett antal km till, så höll jag mig till 1,5km. Väldigt lugnt. Och med ett mjukt rullande löpsteg. Det fanns små små stigar som gick in i skogen kring backen där Janne malde sina intervaller. Jag körde in på dem. bara en liten bit. 20-30m kanske. Oh, vilken känsla. Att mala på där inne i skogen. Snart. Snart ska jag vara där. Igen.
Nu får jag först se hur det blir i kväll, om det fortfarande känns bra i senan. Eller i morgon bitti. Men det här känns verkligen som ett steg i rätt riktning.
Nu jävlar!
tisdag, mars 11, 2008
tisdag, mars 04, 2008
Förhoppning
Fortfarande ingen löpning. Och ärligt talat känns det väl som om det kommer ta ett antal veckor till innan jag är ute på vägarna igen. Men samtidigt känns det lite mera positivt. Det smärtar inte ritigt lika mycket i senan när jag trycker på den och stelheten på morgonen är mindre.
Kanske är det inbillning, men jag tror även att svullnaden är på väg ner. Så jag avvaktar den här veckan innan jag ringer till Dr. Gustafsson.
Kanske är det inbillning, men jag tror även att svullnaden är på väg ner. Så jag avvaktar den här veckan innan jag ringer till Dr. Gustafsson.
onsdag, februari 27, 2008
Mycket mörkt och en ljusning.
Nu har jag slutat äta de antiinflamatoriska tabletterna. Jag kan inte direkt påstå att det blivit något bättre i senan. Det ömmar fortfarande i senan på morgonen. Svullnaden över det nedre fästet finns kvar. Den enda ljusningen är att idag provade jag jogga några steg. Medan jag coachade Janne på intervallpasset. Då kändes det bra. Jag rullade ordentligt på hälsen och tog lugna, lätta, mjuka steg.
Men som sagt. Svullnad och ömhet finns kvar. Nu är det några dagar kvar tills de två viloveckorna Dr. Gustafssom bestämde är över. Så får jag se hur det är. Annars blir det ett samtal till idrottskliniken igen. Eller så ger jag upp. Hm.
Men som sagt. Svullnad och ömhet finns kvar. Nu är det några dagar kvar tills de två viloveckorna Dr. Gustafssom bestämde är över. Så får jag se hur det är. Annars blir det ett samtal till idrottskliniken igen. Eller så ger jag upp. Hm.
söndag, februari 24, 2008
Ömheten finns kvar
Nu har jag knaprat de där tabletterna i fem dagar. Två om dagen i fem dagar. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Svullnaden har möjligtvis gått ner lite. Men det är fortfarande ömt. Ordentligt ömt. Och det är stelt på morgonen. Är det dags att ge upp nu?
Det är fortfarande nio dagars vila kvar. Som jag skulle ta enligt Dr. Gustafsson. men jag känner mig lite skeptiskt till att det ska fungera. Jag vill, men vågar inte riktigt tro på det.
Undertiden så försvinner lusten lite att träna något annat. Slarvigt och oregelbundet med styrkan. Kanske ett cykelpass i veckan. Det duger inte. Men är det springa man vill så är det svårt att motivera sig när det inte går.
Det är fortfarande nio dagars vila kvar. Som jag skulle ta enligt Dr. Gustafsson. men jag känner mig lite skeptiskt till att det ska fungera. Jag vill, men vågar inte riktigt tro på det.
Undertiden så försvinner lusten lite att träna något annat. Slarvigt och oregelbundet med styrkan. Kanske ett cykelpass i veckan. Det duger inte. Men är det springa man vill så är det svårt att motivera sig när det inte går.
tisdag, februari 19, 2008
Diklofenak
Efter en tids ömmande kring den opererade hälsenan så blev det ett besök hos Dr. Gustafsson. Han klämde lite på senan och frågade lite. Och så konstaterade han det jag egentligen redan misstänkte. Det hade gått för snabbt fram. Viljan var lite för stor.
Så nu blir det vila igen. Samtidigt som det blir till att knapra lite tabletter. Lite antiinflamitoriska. Diklofenak. Det ska få bort svullnaden över det nedre hälsenefästet och få mig ut på gatorna igen.
Även om det känns lite tungt att inte veta till 110% att det är bra om två veckor, så gav besöket lite hopp i alla fall. Nu är det bara vänta och se. Och hoppas.
Så nu blir det vila igen. Samtidigt som det blir till att knapra lite tabletter. Lite antiinflamitoriska. Diklofenak. Det ska få bort svullnaden över det nedre hälsenefästet och få mig ut på gatorna igen.
Även om det känns lite tungt att inte veta till 110% att det är bra om två veckor, så gav besöket lite hopp i alla fall. Nu är det bara vänta och se. Och hoppas.
söndag, februari 10, 2008
Ilande smärta
I går, efter morgonpasset som kändes i senan kom någon slags ilande smärta i hälen. Den dök upp i bland och försvann efter bara några sekunder. Så höll det på i stort sätt hela dagen.
Idag är den känslan borta, men de första stegen i morse var fruktansvärt stela.
Jag avvaktar några dagar, kanske någon vecka. Innan jag hör av mig till Dr. Gustafsson igen. Om jag ändå kunde komma ihåg hur det var på förra senan. Då kanske jag inte skulle behöva gå runt och oroa mig. Men nu vet jag inte det, utan får dras med den här förbannade oron.
Ingen löpning nu förren tidigast onsdag. Då blir det några korta lugna (?) km med Janne.
Idag är den känslan borta, men de första stegen i morse var fruktansvärt stela.
Jag avvaktar några dagar, kanske någon vecka. Innan jag hör av mig till Dr. Gustafsson igen. Om jag ändå kunde komma ihåg hur det var på förra senan. Då kanske jag inte skulle behöva gå runt och oroa mig. Men nu vet jag inte det, utan får dras med den här förbannade oron.
Ingen löpning nu förren tidigast onsdag. Då blir det några korta lugna (?) km med Janne.
lördag, februari 09, 2008
Ont igen
Klev upp en bra bit innan kl 09.00 i morse. Slängde i mig lite drickyoghurt och drog på mig träningskläderna. Skorna p och nyckeln i fickan. Ut på skogsvägarna. Jag brukar ogilla morgonpass starkt. Kroppen är inte igång och hela passet brukar bara kännas hemskt.
Den här gången hade nog kroppen vaknat. I alla fall större delen av den. Den biten som inte hade vaknat var hälsenan. Den var stel. Och det ömmade. Och allting blev bara förjävligt.
Nu en stund efter passet så känns senan normal igen. Jag antar, och hoppas att senan bara var stel och att det var därför den ömmade. Inte för att något blivit fel där i och att jag måste ta ett steg tillbaka i rehaben.
Jag får avvakta någon dag och se. Senast på onsdag blir nästa löppass. Kanske innan, bara för att testa.
Den här gången hade nog kroppen vaknat. I alla fall större delen av den. Den biten som inte hade vaknat var hälsenan. Den var stel. Och det ömmade. Och allting blev bara förjävligt.
Nu en stund efter passet så känns senan normal igen. Jag antar, och hoppas att senan bara var stel och att det var därför den ömmade. Inte för att något blivit fel där i och att jag måste ta ett steg tillbaka i rehaben.
Jag får avvakta någon dag och se. Senast på onsdag blir nästa löppass. Kanske innan, bara för att testa.
onsdag, februari 06, 2008
Uppe på 5km
Nu blev det en höjning på distansen. 5km joggades idag, med en reletivt fin avslutning på 4.27 på sista km.
Fötsra km kändes lite stel i senan. Mest kring ärret. Men de efterföljande km kändes bra. Inga steg på tårna direkt, men ett hyfsat rytmiskt steg ändå.
Det som oroar lite är det där klumpen precis ovanför nedre hälsenefästet. Där ömmar det fortfarande en del när jag känner med fingrarna. Och jag går fortfarande runt och hoppas att det är för att Dr. Gustafsson brände där och att det tar längre tid att läka. Dum som jag är dokumenterade jag inte rehaben efter förra operationen, så jag kommer inte ihåg om det var naturligt.
Det har ändå bara gått sju veckor sedan operationen. Så jag får ge det några veckor till innan jag hör av mig till idrottskliniken.
Fötsra km kändes lite stel i senan. Mest kring ärret. Men de efterföljande km kändes bra. Inga steg på tårna direkt, men ett hyfsat rytmiskt steg ändå.
Det som oroar lite är det där klumpen precis ovanför nedre hälsenefästet. Där ömmar det fortfarande en del när jag känner med fingrarna. Och jag går fortfarande runt och hoppas att det är för att Dr. Gustafsson brände där och att det tar längre tid att läka. Dum som jag är dokumenterade jag inte rehaben efter förra operationen, så jag kommer inte ihåg om det var naturligt.
Det har ändå bara gått sju veckor sedan operationen. Så jag får ge det några veckor till innan jag hör av mig till idrottskliniken.
söndag, februari 03, 2008
Veckorna rullar vidare
Efter förra passet kom det inte heller någon direkt synlig svullnad kring senan. Men för att vara på den säkra sidan så lät jag det gå några dagar innan dagens löppass. Samtidigt går jag och drar på en envis liten förkylning, som inte verkar vilja släppa taget fullt ut.
Idag blev det dock 3.5km. [17.29.28]. Nyfallen snö längs vägarna. Jag valde skogen då jag ansåg att det skulle vara mindre risk för dolda isfläckar och halka. Första 3-4' kändes foten lite stel, men sedan flöt det på riktigt bra.
Nu har det snart gått åtta veckor sedan operationen och det känns som att det är dags att pressa foten lite. För att se vad den klarar. Nästa löppass blir på onsdag och då tänkte jag försöka komma upp i 4-5km i alla fall.
Mellan löppassen blir det styrka. Och kanske något litet cykelpass.
Idag blev det dock 3.5km. [17.29.28]. Nyfallen snö längs vägarna. Jag valde skogen då jag ansåg att det skulle vara mindre risk för dolda isfläckar och halka. Första 3-4' kändes foten lite stel, men sedan flöt det på riktigt bra.
Nu har det snart gått åtta veckor sedan operationen och det känns som att det är dags att pressa foten lite. För att se vad den klarar. Nästa löppass blir på onsdag och då tänkte jag försöka komma upp i 4-5km i alla fall.
Mellan löppassen blir det styrka. Och kanske något litet cykelpass.
tisdag, januari 29, 2008
En oroande knöl
I söndags blev det ytterligare ett löppass. 2km [10.22.50]. Och idag ett på 3km. [14.14.17]. Kanske blev det för nära inpå varandra. En liten knöl längst ner på senan. Där jag hade ömheten innan operationen. Och där Dr. Gustafsson brände bort blodkärlen. Den oroar lite.
Kanske är det ingenting speciellt, men det blir ändå som ett litet orosmoment. Jag vill inget annat än bara kunna springa som vanligt. Och det känns så bra att nu komma igång lite. Lägga på en km per vecka. Och idag hade jag till och med hygglig fart. 4.58-4.45-4.30. Aningen för fort på sista, men ändå kul att utan problem kunna köra på i den farten.
Steget är väldigt kantigt och stelt. Mycket för att jag springer på hälarna i stället för tårna som jag brukar. Nu blir det några dagars vila. Ingen löpning innan helgen. Så får vi se hur det blir med den där förbannade oroande knölen. Den kanske är borta i morgon. Och ingår i den läkningsprocess hälsenan håller på med. Det är i alla fall det vi får hoppas på.
Kanske är det ingenting speciellt, men det blir ändå som ett litet orosmoment. Jag vill inget annat än bara kunna springa som vanligt. Och det känns så bra att nu komma igång lite. Lägga på en km per vecka. Och idag hade jag till och med hygglig fart. 4.58-4.45-4.30. Aningen för fort på sista, men ändå kul att utan problem kunna köra på i den farten.
Steget är väldigt kantigt och stelt. Mycket för att jag springer på hälarna i stället för tårna som jag brukar. Nu blir det några dagars vila. Ingen löpning innan helgen. Så får vi se hur det blir med den där förbannade oroande knölen. Den kanske är borta i morgon. Och ingår i den läkningsprocess hälsenan håller på med. Det är i alla fall det vi får hoppas på.
fredag, januari 25, 2008
De första stegen
Nu har jag äntligen tagit de där första löpstegen. Fast om jag ska kalla det löpning vet jag inte riktigt. Kanske mera överdrivet lugn jogg. 2km blev det. 5.40 på första och 5.16 på andra. Inga direkt imponerande tider. Men det är verkligen inte det viktigaste just nu.
Nu är jag alltså igång. Men det gäller att hålla tillbaka. Både med antal pass och med distansen och farten. Det är svårt, men det måste göras.
Jag hade ingen direkt smärta i hälsen under löpningen, och det kom ingenting efter. Inte ens någon svullnad. Det enda som är kvar och oroar lite är att det fortfarande gör relativt ont längst ner på senan. Där blodkärlen brändes bort. Men jag antar, eller hoppas i alla fall, att läkningen tar längre tid där.
Nu är jag alltså igång. Men det gäller att hålla tillbaka. Både med antal pass och med distansen och farten. Det är svårt, men det måste göras.
Jag hade ingen direkt smärta i hälsen under löpningen, och det kom ingenting efter. Inte ens någon svullnad. Det enda som är kvar och oroar lite är att det fortfarande gör relativt ont längst ner på senan. Där blodkärlen brändes bort. Men jag antar, eller hoppas i alla fall, att läkningen tar längre tid där.
fredag, januari 04, 2008
Mera motstånd
Har de senaste dagarna hållt till uppe i Norrland hos Flickan från landet i norr. Därför har det heller inte blivit något cyklande på motionscykel. Men det har blivit styrkepass varje dag.
Senaste tiden har någon slags enorm envishet visat sig. Situpsen kör jag bokstavligt talat tills jag kräks. Det gjorde jag under dagens styrkepass. Jag ger inte upp.
Idag blev det också lite cykling. På motionscykeln i vardagsrummet. Ökade upp motståndet från 0 till 1. Kändes riktigt bra. Hade kunnat köra mer men vill inte förivriga mig. Får se nu under kvällen hur senan blir. Inga nya svullnader eller rodnad så är allt som det ska. Då är det bara fortsätta.
Senaste tiden har någon slags enorm envishet visat sig. Situpsen kör jag bokstavligt talat tills jag kräks. Det gjorde jag under dagens styrkepass. Jag ger inte upp.
Idag blev det också lite cykling. På motionscykeln i vardagsrummet. Ökade upp motståndet från 0 till 1. Kändes riktigt bra. Hade kunnat köra mer men vill inte förivriga mig. Får se nu under kvällen hur senan blir. Inga nya svullnader eller rodnad så är allt som det ska. Då är det bara fortsätta.
lördag, december 22, 2007
Ett steg framåt
Nu har det gått lite längre tid sedan operationen. Och jag måste säga att det senaste dagarna har gått riktigt bra. Jag kan i stort sätt gå helt normalt nu. Och jag vill bara få bort det där eländiga blodiga bandaget som sitter runt senan. Och så dra bort stygnen.
Senaste veckan har jag fortsatt med den lätta styrketräningen här hemma. Lagt på några repetitioner bara. Känns skönt att vara inne i någon slags träningsrytm i alla fall. Även om det knappast kan räknas som riktig träning. Inte sån träning jag vill utföra.
Idag tog jag det så långt att jag drog fram motionscykeln. Drog på mig lite träningskläder och började trampa lite lätt. Utan något motstånd. Cyklade lugna 5km [12.44.79]. Och skönt med lite omväxling. Och att få känslan att gå lite framåt nu.
Senaste veckan har jag fortsatt med den lätta styrketräningen här hemma. Lagt på några repetitioner bara. Känns skönt att vara inne i någon slags träningsrytm i alla fall. Även om det knappast kan räknas som riktig träning. Inte sån träning jag vill utföra.
Idag tog jag det så långt att jag drog fram motionscykeln. Drog på mig lite träningskläder och började trampa lite lätt. Utan något motstånd. Cyklade lugna 5km [12.44.79]. Och skönt med lite omväxling. Och att få känslan att gå lite framåt nu.
fredag, december 14, 2007
Tre dagar senare
Igår lade jag undan kryckorna. Jag vill inte ha dem längre. Och det gick ändå helt okej att gå utan dem. Det går inte snabbt, och det gör lite ont, men det går.
I morse var det värre. Det hela kändes jättestelt och gick nästan inte alls att gå utan kryckor. Jag antar, eller hoppas, att det beror på stelhet. Att såret drar ihop sig lite under natten.
Har kört styrka både tisdag och onsdag nu, och kör vidare med det resten av veckan. På måndag får jag se hur det fungerar med hälen. Målet är att kunna cykla lite utan motstånd i slutet på nästa vecka.
I morse var det värre. Det hela kändes jättestelt och gick nästan inte alls att gå utan kryckor. Jag antar, eller hoppas, att det beror på stelhet. Att såret drar ihop sig lite under natten.
Har kört styrka både tisdag och onsdag nu, och kör vidare med det resten av veckan. På måndag får jag se hur det fungerar med hälen. Målet är att kunna cykla lite utan motstånd i slutet på nästa vecka.
onsdag, december 12, 2007
Operationen är klar
Nu sitter jag hemma med en nyopererad hälsena. Det gör ont, men inte alls så mycket som jag förväntade mig.
Dr. Gustafsson började operera på den vid 08.30 i går morse och var klar 35 minuter senare. Hela ingreppet gick utan problem. Det han gjorde var att bränna bort en del blodkärl som växte in i själva hälsenan. Och så tog han bort delar av en sk. "nylonstrumpa" som sitter som skydd och glidhjälp runt senan. Den hade klistrat fast på senan och börjat vecka sig.
Men nu är det borta och det var en näst intill identisk operation som på den högra senan för tre år sedan.
Nu sitter jag här och hoppas det ska läka snabbt. Värktabletter har jag inte gait och jag tänker inte göra det heller. Jag vill hellre ha en ärlig känsla över hur det känns.
Jag kan inte stödja mig på foten riktigt ännu, men inom någon dag ska det gå att göra.
Undertiden börjar jag köra på lite med styrketräning. Armar, mage och rygg. De ska få sig en omgång varje dag.
Dr. Gustafsson började operera på den vid 08.30 i går morse och var klar 35 minuter senare. Hela ingreppet gick utan problem. Det han gjorde var att bränna bort en del blodkärl som växte in i själva hälsenan. Och så tog han bort delar av en sk. "nylonstrumpa" som sitter som skydd och glidhjälp runt senan. Den hade klistrat fast på senan och börjat vecka sig.
Men nu är det borta och det var en näst intill identisk operation som på den högra senan för tre år sedan.
Nu sitter jag här och hoppas det ska läka snabbt. Värktabletter har jag inte gait och jag tänker inte göra det heller. Jag vill hellre ha en ärlig känsla över hur det känns.
Jag kan inte stödja mig på foten riktigt ännu, men inom någon dag ska det gå att göra.
Undertiden börjar jag köra på lite med styrketräning. Armar, mage och rygg. De ska få sig en omgång varje dag.
söndag, december 02, 2007
Tid för operation
Nu börjar det närma sig operationen av vänster hälsena. Det är lite drygt en vecka kvar. 11 december lägger jag mig på operationsbordet och låter Dr. Gustafsson fixa till senan.
Senaste veckan har träningen ändå gått på relativt bra. Det har blivit några längre pass. 12-13 km på km tider ner mot 4.30. Och det har känts riktigt lätta och rymiskt.
En del stunder har jag funderat på om jag verkligen borde göra operationen, men när jag sedan efter passet känner lite lätt på senan så vet jag att jag gör rätt.
Nu blir det några dagars vila, eftersom jag har en mindre förkylning i kroppen. Och vill inte chansa på att utveckla den inför operationen. Har jag tur försvinner den snabbt och jag kan få in några löppass till i slutet på nästa vecka. Men det återstår att se.
Jag återkommer efter operationen och utvecklar lite vad som gjorden där inne kring senan.
Senaste veckan har träningen ändå gått på relativt bra. Det har blivit några längre pass. 12-13 km på km tider ner mot 4.30. Och det har känts riktigt lätta och rymiskt.
En del stunder har jag funderat på om jag verkligen borde göra operationen, men när jag sedan efter passet känner lite lätt på senan så vet jag att jag gör rätt.
Nu blir det några dagars vila, eftersom jag har en mindre förkylning i kroppen. Och vill inte chansa på att utveckla den inför operationen. Har jag tur försvinner den snabbt och jag kan få in några löppass till i slutet på nästa vecka. Men det återstår att se.
Jag återkommer efter operationen och utvecklar lite vad som gjorden där inne kring senan.
lördag, november 17, 2007
Två bra milpass
Fick in två riktigt bra milpass den här veckan. I onsdags körde jag på själv med tanken att bara försöka ta mig runt 10km. Milen för första gången sedan jag slutade i juni. Det kändes riktigt bra i både ben och lungor. Och lite förvånandsvärt kom jag runt på tiden 45.48.62. Med en sista km på 4.30.39.
Dagen efter var det samma runda med Janne. Som vanligt skruvades tempot upp lite när det är ett gemensamt pass. Men hela vägen var det pigga ben och oberörd när det gäller andningen. 44.17.25. Med en avslutande km på 4.14.76 .
Så just nu käns det väldigt roligt. Ibland undrar jag om jag verkligen borde operera senen, men när jag efter passen känner väldigt väldigt löst på den så gör det riktigt ont. Då käns det helt rätt med operation.
Idag, lördag, känns det lite halvkrassligt i halsen och näsan, så det blir lite vila idag. Hoppas på ett lugnare pass i morgon.
Dagen efter var det samma runda med Janne. Som vanligt skruvades tempot upp lite när det är ett gemensamt pass. Men hela vägen var det pigga ben och oberörd när det gäller andningen. 44.17.25. Med en avslutande km på 4.14.76 .
Så just nu käns det väldigt roligt. Ibland undrar jag om jag verkligen borde operera senen, men när jag efter passen känner väldigt väldigt löst på den så gör det riktigt ont. Då käns det helt rätt med operation.
Idag, lördag, känns det lite halvkrassligt i halsen och näsan, så det blir lite vila idag. Hoppas på ett lugnare pass i morgon.
måndag, november 12, 2007
Nedräkning
Nu är operationen för vänster hälsena bokad och dagarna kan börja räknas ner. Planen är att köra på lite inför operationen. När det gäller löpning. Det gör lite ont, men inte så illa att jag inte kan springa. Och nu när jag vet att och när jag ska fixa till den, så känns det helt okej ändå.
De senaste tre dagarna har det känts riktigt bra. 6 km [28.13.80], 7,5 km [35.54.98] och 5,5 km [24.04.16]. Under dagens 5,5 km runda höjde jag succesivt tempot utan att trycka på. Ökade steglängden bara och flöt på i ett bra och bahagligt tempo. 3.59.11 på sista km tyder på att lite form fortfarande döljer sig där under ytan.
Nu har jag lite tid innan det är dags att lägga sig på operationsbordet hos Dr. Gustafsson. Under den tiden ska det köras en hel del löpning. Lite mer än 6-7 km pass. Utan att överdriva och överanstränga något annat på kroppen. Men det ger bra förutsättningar till rehaben runt jul.
Så nu kommer nog sidan här uppdateras lite oftare. Allt eftersom passen rullar in.
De senaste tre dagarna har det känts riktigt bra. 6 km [28.13.80], 7,5 km [35.54.98] och 5,5 km [24.04.16]. Under dagens 5,5 km runda höjde jag succesivt tempot utan att trycka på. Ökade steglängden bara och flöt på i ett bra och bahagligt tempo. 3.59.11 på sista km tyder på att lite form fortfarande döljer sig där under ytan.
Nu har jag lite tid innan det är dags att lägga sig på operationsbordet hos Dr. Gustafsson. Under den tiden ska det köras en hel del löpning. Lite mer än 6-7 km pass. Utan att överdriva och överanstränga något annat på kroppen. Men det ger bra förutsättningar till rehaben runt jul.
Så nu kommer nog sidan här uppdateras lite oftare. Allt eftersom passen rullar in.
söndag, oktober 28, 2007
Röntgen avklarad
Nu har det gått en tid sen jag skrev senast. Efter att ha varit hos Dr. Gustafsson så fick jag vänta lite med att få en tid till ultraljudsröntgen. Den gjorde jag vid Globen i fredags och fick kanske inte det besked jag hoppades på.
Det var endast en liten svullnad vid nedre hälsenefästet. Inget mer. Läkaren där ansåg att det kunde gå över med exentrisk träning och stretching.
Skitsnack, tänkte jag.
Jag hade samma problem med högra innan operationen på den och det hjälpte ingenting. När de väl öppnade den var det bra mycket mer fel än de såg på röntgen.
Så under nästa vecka ska jag prata med Dr. Gustafsson igen och bestämma hurvida en operation är aktuell. Jag ska försöka få till den i alla fall, vilket jag tror inte är pmöjligt eftersom jag är den som betalar kalaset.
Under senaste månaden har det mest blivit lite sporadiskt tränande. Motivationen har inte varit på topp eftersom jag inte vet när operationsuppehållet blir av. Samt att jag har alldeles för mycket att göra på arbetet just nu.
Lite cyklande, löpning och styrketräning har det blivit, när det funnits tid.
Det var endast en liten svullnad vid nedre hälsenefästet. Inget mer. Läkaren där ansåg att det kunde gå över med exentrisk träning och stretching.
Skitsnack, tänkte jag.
Jag hade samma problem med högra innan operationen på den och det hjälpte ingenting. När de väl öppnade den var det bra mycket mer fel än de såg på röntgen.
Så under nästa vecka ska jag prata med Dr. Gustafsson igen och bestämma hurvida en operation är aktuell. Jag ska försöka få till den i alla fall, vilket jag tror inte är pmöjligt eftersom jag är den som betalar kalaset.
Under senaste månaden har det mest blivit lite sporadiskt tränande. Motivationen har inte varit på topp eftersom jag inte vet när operationsuppehållet blir av. Samt att jag har alldeles för mycket att göra på arbetet just nu.
Lite cyklande, löpning och styrketräning har det blivit, när det funnits tid.
måndag, oktober 08, 2007
Cut me open Dr!
Senaste veckorna har det blivit lite mera löpning. Den distansen som tidigare var uppvärmningssträckan har nu blivit huvudpasset. Alltså korta lugna rundor på 3-4km. Inte mycket att hänga i granen, men det är skönt att få komma ut i alla fall. Dessutom spelar det ingen större roll om senan blir sämre just nu, när jag ändå ska försöka få till en operation på den.
Annars har jag fortsatt att trampa på cykeln. Senaste tiden har det blivit lite mera motionscykel. Och så något lättare styrkepass på det.
idag däremot var jag på idrottskliniken i solna. Hos Dr. Gustafsson. Han som opererade min högra hälsena för lite drygt tre år sedan.
Idag kollade han lite på vänster hälsena. Och bedömde att det antagligen rörde sig om samma skada som det tidigare var på den högra. Jag fick remiss till att göra en ultraljudsröntgen på Täby sjukhus.
Dr. Gustafsson hade gärna öppnat upp och kollat på en gång, men det kanske var bäst att kolla upp det först. Vilket ger mig lite tid till att förbereda mig och meddela chefen. Jag räknar med att göra operationen innna årsskiftet. Så 2008, då vet man aldrig vad som händer...
För övrigt blev det ett bra pass på 7km (31.20.42) idag. Längsta jag sprungit sedan början av juni.
Annars har jag fortsatt att trampa på cykeln. Senaste tiden har det blivit lite mera motionscykel. Och så något lättare styrkepass på det.
idag däremot var jag på idrottskliniken i solna. Hos Dr. Gustafsson. Han som opererade min högra hälsena för lite drygt tre år sedan.
Idag kollade han lite på vänster hälsena. Och bedömde att det antagligen rörde sig om samma skada som det tidigare var på den högra. Jag fick remiss till att göra en ultraljudsröntgen på Täby sjukhus.
Dr. Gustafsson hade gärna öppnat upp och kollat på en gång, men det kanske var bäst att kolla upp det först. Vilket ger mig lite tid till att förbereda mig och meddela chefen. Jag räknar med att göra operationen innna årsskiftet. Så 2008, då vet man aldrig vad som händer...
För övrigt blev det ett bra pass på 7km (31.20.42) idag. Längsta jag sprungit sedan början av juni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
