Nu har jag knaprat de där tabletterna i fem dagar. Två om dagen i fem dagar. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Svullnaden har möjligtvis gått ner lite. Men det är fortfarande ömt. Ordentligt ömt. Och det är stelt på morgonen. Är det dags att ge upp nu?
Det är fortfarande nio dagars vila kvar. Som jag skulle ta enligt Dr. Gustafsson. men jag känner mig lite skeptiskt till att det ska fungera. Jag vill, men vågar inte riktigt tro på det.
Undertiden så försvinner lusten lite att träna något annat. Slarvigt och oregelbundet med styrkan. Kanske ett cykelpass i veckan. Det duger inte. Men är det springa man vill så är det svårt att motivera sig när det inte går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar