Fungerar det inte att springa riktigt snabbt med en trasig vad så får man lösa det på annat sätt. Då tar man ett besök till myren. Fan vad jag hatar att jag älskar dig.
Säsongspremiär på lunchen idag. Kort jogg dit på 2.5km. Vaden kändes riktigt bra första km och jag fick tankarna att det inte alls var så farligt. Men sedan kom ömheten tillbaka och båda fart och steg såg antagligen bedrövligt ut.
Myren bjöd på intervaller. Och mjölksyra. 10x2' med 45'' vila. Pulsen rusar och syran sprutar. Underbart. Tur man är ensam där ute för det frustas och stönas en hel del. Och så fågelandningen. Men trots att jag ville lägga mig ner och självdö efter första loppet så genomfördes hela passet. Mellan 250m och 300m kom jag på loppen. Men det spelar ingen som helst roll eftersom det är brutalt hur långsamt det än går.
Det var en skönt pass att köra dagen efter sju vändor upp för slalombacken igår. Jag har nu kört 33 av de 124 loppen som ska göras i sommar. Men även om det känns okej i vaden att ta sig upp dit så tror jag inte att det är speciellt bra för den.
Får fortsätta men lugnare kortare joggar och köra ordentligt med båda massage och excentriska tåhäv i trappen hemma så hoppas jag att det fixar till sig om någon vecka utan att behöva tappa för mycket eller vila för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar